Bilden nedan är min vardag fast böckerna är lite missvisande. Jag häckar mest framför datorn, transkriberar och söker litteratur. Transkribering tar så ofantligt mycket tid! En intervju på 45 minuter kan ta en hel dag att få ner. Optimisten i mig trodde att sånt här görs i ett kick men där blev jag snabbt knäad och kastad tillbaka till verkligheten. Undrar ni vad jag gör? Jag skriver C-uppsats. Eller skriver är också missvisande, jag har inte kommit så långt så jag har börjat skriva på uppsatsen än. Mer än intervjuerna då.
För övrigt då? I torsdags förra veckan bestämde jag mig för att börja om. Ni har hört det förut flera gånger och tyvärr ska jag ärligt erkänna att jag upprepar mig. Att det ska vara så förbannat svårt att hålla sig på banan? Nog för att jag anser mig vara en väldigt bra bilförare men gällande lchf har jag ibland aningens fel kurvtagningsteknik och hamnar i diket. I alla fall, jag började om men redan på fredagen var det kört och grädden i kaffet hälldes i. En gång liksom, vad spelar det för roll? Samma sak på lördagen och söndagen. På måndagen visade vågen siffror fasligt nära sjunollan och jag fick slaget! Vad i helskotta?! Av lite grädde, någon pepparkaka (typ 10), någon smörgås, lite vin och lite smågodis?
Så, i måndags bestämde jag mig: grädden ska bort! Helt! Kokosfett i kaffet men ingen jäkla grädde och minimum med grädde i maten. Det gick bra och jag fick en ofantlig huvudvärk. Tisdagen gick också bra, mindre huvudvärk och suget försvann. I onsdags mådde jag kanon! Igår (torsdag) också. Att slippa sug är helt ljuvligt! Idag har varit ännu en bra dag men två pepparkakor satte jag i mig i bara farten. Dumt jag vet men sen var jag nöjd. Vågen visade ner idag också och min tidigare gravidsvullna gräddmage är nu borta.
En annan braig sak är att jag har träffat två mammor (som jag numera vet namnet på) och vi brukar ta oss en långpromenad på morgonen efter att vi lämnat barn på skolan. Jag har hejjat på den ena mamman och den andra mamman träffade jag igår. De är helt underbara personer, 48 och 30 år gamla. Vi ventilerar allt, stort som smått och ingen skäms. Det är inte ens krystat eller konstigt. Vi känner inte varandra men börjar lära känna och ändå känns det som vi känt varandra för evigt. Den där stunden på morgonen är otroligt skönt. Vi rör på oss, pratar och får luft. Rätt skönt när jag resten av dagen sitter på arslet. Och tro mig, en välvadderad bak hjälper inte mot träsmak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar