Jag funderar ...

Överallt, i snart varenda blaska, kan man läsa om lchf-dietens alla olika faror. Nu senast stötte jag på en artikelt i Expressen (jag tror i och för sig inte ett skvatt på Expressen) och blir bara så trött. Någon professor hade uttalat sig om att man ska akta sig för det mättade fettet som smör och det animaliska fettet för att undvika höga blodfetter. Kolesterol togs också upp. Så då undrar jag, jag är inte på något sätt utbildad (mer än till undersköterska) inom ämnet men hur kan det då komma sig att överviktiga, på gränsen till eller har haft hjärtinfarkt och kan med stor säkerhet förvänta sig en hjärtinfarkt till, högt blodtryck, högt kolesterol, diabetes typ 1 och 2-personer blir mer eller mindre friska som nötkärnor, går ner i vikt, slutar med sina blodtryckssänkande mediciner, slutar med sina diabetestabletter eller minskar sin insulindos, får ett bra kolesterol och blodtryck samt går ner i vikt av lchf?
Hur förklaras detta om nu fett är så ofantligt farligt?

Omvänt då, hur kommer det sig att människor blir fetare, sjukare, får ta mer mediciner mot diverse sjukdomar, vandrar mot hjärt- och kärlsjukdomar, högt blodtryck och högt kolesterol när de äter enligt Livsmedelsverkets rekommendationer? Det är även konstaterat att det är sockret som är farligast för hjärt- och kärlsjukdomar. Jag har skrivit det förr och nämner igen: vad omvandlas kolhydrater till i magen? Just det, socker. Flera människor vittnar om lchf:s fördelar. Jag kan inte förstå varför det ska ignoreras? Är det inte det det hela handlar om? Att bli frisk och må bra? Slippa medicinera och slippa diverse olika krämpor och åkommor?

Eller är det helt enkelt så att diverse sjukdomar och åkommor enbart kan botas av mediciner med diverse otrevliga biverkningar? Jag kan se att den äldre generationen helst går till doktorn med sina krämpor och kommer därifrån med en hög piller eller salvor som bot på det sökta tillståndet. De förlitar sig blint på att doktorns ord är lag och gör som sägs. Att tänka själv går inte och att göra tvärtemot doktorns rekommendationer går inte heller. "För han eller hon sa så."Det knapras piller och smörjs som aldrig förr. Symtomen blir inte bättre eller kanske något bättre till förmån för någon taskig biverkning på annat sätt. Men det är väl smällar man får ta för att bli bra? Att ändra kosten går inte, det är inte där felet ligger.

Jag undrar om det kan komma till ett paradigm-skifte nu? Den yngre generationen läser mer och bildar sin egna uppfattning om saker och ting (på gott och ont) men inser även att kostomläggning har stor del i sitt egna välbefinnande. Det söks på nätet för att få en uppfattning, det jämförs källor och letas alternativa behandlingsmetoder. Att äta bra kost är en självklarhet för dessa personer som inser att E-nummer och annat konstlad i mat, piller, hudcremer, salvor, schampo och så vidare inte alls är bra.

Nu kan man inte dra alla över en kam och mena att det är så här självklart! Det finns en grupp personer som avviker ur vardera grupp. Det finns äldre som ifrågasätter och letar alternativa behandlingsmetoder och det finns yngre som inte vågar tänka utanför boxen eftersom läkaren lagt upp ett visst schema med olika mediciner. Jag tycker att man kan vara öppensinnad och lyssna och bilda sin egen uppfattning kring saker och ting istället för att rasande slå dövörat till och avfärda allt? Om man inte provar så vet man ju inte. Eller hur?