Proppmätt vs Proppmätt

Jag slängde ihop en kålpudding ikväll. på det även pannbiffar och pannkakor till sonen. Ibland bara händer det när effektiviteten slår in. De andra i familjen åt av det andra som smälldes ihop idag, jag inväntade kålpuddingen. Jösses vad gott det är! När jag ätit min portion ville jag ha lite till. Bara lite för att det är så gott. Och så var jag hungrig (men inte så hungrig som jag trodde). När barn skulle läggas landar allt med ett TJONG! i magen. Uj. Och lite aj ... Där ligger jag bredvid dottern efter sagan och känner hur min mage verkligen är proppmätt. Ja, magen är totalt proppfull. Jag kan verkligen känna att magsäcken är utspänd till maximum och det är en ganska otrevlig känsla om jag ska vara ärlig.

Så börjar jag fundera på hur det var att vara proppmätt förr. Innan lågkolhydratkost. Då kunde jag minsann äta mer fastän magen var full. Det fanns alltid något hörn att fylla. Det var aldrig några problem att äta lite till. Och lite till på det. Sen kanske lite till utöver det. Efter det, kanske ännu lite till. Att jag sen mådde illa hörde inte hit. Äta var aldrig några problem. Jag mådde ju illa för att jag var mätt. Ändå åt jag för att det var så gott. Sen får inte eventuella efterrätter eller godisskålar glömmas efter den sprängfyllda, illamående magen. Hur mätt jag än har varit så har godis gått ner. Konstigt.

Egentligen är det ju inte så konstigt. Socker ger ju den effekten att det är möjligt att äta mer. Ta jämförelsen grädde. Äter du vispad grädde kan du inte äta mycket innan du börjar må illa. Äter du istället denna vispade grädden, gärna sötat, ihop med annat sockerstint så kan du äta betydligt mer innan du börjar må illa. Socker dämpar och ökar med annat. Så här låg jag och flummade med tankar. Förr gjorde sockret det möjligt att spänna ut magsäcken till max och ändå ha möjligheten att äta lite till på det. Nu har jag inte ens tanken på att äta något mer. Det finns liksom inget mer hörn att fylla. Det känns verkligen att magen är fylld till bredden. Lite obehagligt. Jag är mätt och nöjd och är inte i något behov av att fylla magsäcken ytterligare. Nu blir det film. Maken plockade precis fram en påse Bilar men det lockar mig inte. Det enda som kommer åka ner nu är vatten.