Ufo:t på bilden är ingen mindre än jag efter ett intensivt och skönt uttömmande pass på gymmet en lördagsmorgon. De senaste gångerna jag har tränat har jag till och med lämnat svettdroppar på golvet. Kvinnligt värre. Och det är så förbaskat skönt! När jag tränade i mina yngre dagar blev jag på min höjd svettig på ryggen. Jag var överlycklig om jag hade en svettfläck bak. Alla andra svettades på handlederna, i ansiktet eller på bröstet. Jag blev knappt fuktig och det har "stört" mig. Jag vill svettas! När jag svettas känns det att jag gjort något på riktigt. Det är liksom kvittot på att träningen gett resultat. Och varit förbaskat kul. Med andra ord hade jag nog inte hittat rätt träningsform innan?
Jag har dock känslan av att kroppen är mer "öppen" nu, kosten har öppnat portarna till att vilja renas. Förr var jag igenkloggad lite här och var. Inte den mest fysiologiska förklaringen men det är så jag känner. Och träningsvärken är så gott som ett minne blott numera. Nu förstår jag hur en tjej på gymmet kände när hon också ville känna träningsvärk. Det är också ett kvitto på att träningen har gett något. Men nog är det skönt att jag kan komma ur sängen utan att "ajajajajaj, ojojojojoj, ujujujujujuj:a" mig hela tiden och gå nerför trappan utan att låren skriker av smärta. Eller att armarna orkar lyfta både tvättkorg och barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar