I tisdags åkte jag hem från universitetet med en hemtenta i väskan. Det kändes lugnt och det här fixar jag. Väl hemma sorterades litteraturen upp och jag började överanalysera första frågan och körde fast ganska rejält. I samma veva som jag fick en flash av vad de efterfrågade tappade jag tråden och där satt jag som ett frågetecken. Tentan kändes med en gång inte lika enkel. Helskotta! Mitt i allt önskade jag en kort sekund att jag hade en godispåse ...
Idag tänkte jag "När den här förbannade tentan är inskickad och postad, då ska jag fira med en gottepåse!" I nästa sekund hörde jag mig själv och hur dumt det lät. Varför ska jag belöna min prestation så? Med att deka ner mig i socker? Apropå socker, idag läste jag en artikel om att socker minsann är största faran för hjärtat och boven till hjärt och kärlsjukdomar. Vad säger nu de fettskrämda, fettförfasade professorerna?? Jag gillade en stapel så här får du lite fakta:
Sött då och nu per person och år
1980 - 19 kg rent socker och 30 liter läsk
2009 - 7 kg rent socker och 91 liter läsk.
Herregud. Tänk då att det är 13 sockerbitar i en 33 cl Coca Cola. Människan äter det inte socker rent längre. Hon sväljer ner det.
Ja, det var väl det hela. Jag skulle egentligen skriva något kort och kott om min tentabubbla, min arma rygg, speciellt den övre delen av ryggen som ömmar vilket i sig skapar skallebank samt min rumpa som ömmar av allt sittande. Nej, det hjälper inte att ha en välvadderad bak. Tro mig. För att inte tala om hur förbaskat bra man kan bli på att ordbajsa. Gissa om jag fått klippa och klistra och korta ner. Men det går trögt. Förbannat trögt. Jag hatar när det går trögt. I morgon ska det sista klottras ner och sen ska skiten in. Sen får det bära eller brista. Men någon godispåse ska jag inte fira med. Jag lovar. Jag lär garanterat däcka i soffan. På måndag blir det uppsats. Ingen vila ingen ro. Tjoho. Egentligen hade jag tänkt sitta och streta med det sista så skiten blir klar nu ikväll men jag orkar inte. Jag skulle inte svamla ihop något bra. Bäst att stänga ner och krypa ner mellan smågrisarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar