På plats i Stockholm

I morgon är det dags för första veckan av kursen till att bli licensierad kostrådgivare via mf Hälsoutbildningar. Vi, hela familjen, åkte upp i lördags, knatade på stan bland alla andra miljontals människor, åkte tunnelbana, testade Scandics gym, åt gott och bara hade det skönt. Idag vaknade jag med en sån där känsla av separationsångest. Usch för att få bli kvar! Utan familjen, utan mina hjärtan, utan mitt allt! Men, innan dess hann vi med god hotellfrukost (finns det något bättre?), lite mer tunnelbaneåk för att spana in vart jag ska vara i morgon, lunch på stan, tillbaka till hotellet och hämta bilen för att åka till lägenheten och ta en fika innan stunden som jag fasat över blev sann. De skulle åka hem.

Ja, ögonen vattnades redan när maken kysste mig hej då. Inför barnen försökte jag hålla mig. De ska inte se en halvt hysterisk morsa det sista de gör. Av sonen fick jag en hård kram, av dottern ingenting. Hon trodde jag skulle busa och duckade undan och fnittrade av förtjusning. När de svängde iväg vinkade hon glatt i alla fall och en tår (eller fler) rullade. När maken vänt bilen, jag fick en sista titt och bilen försvann runt hörnet ... Det var otroligt jobbigt! Så, där gick jag på Södermalms gator och försökte hålla mig för gråt. Färden gick mot närmaste tunnelbanestation för att se hur lång tid det tar att gå från lägenheten. 10 minuter. Tvärs över gatan kikade jag in läget i en galleria och kom ut därifrån med ett par trekvarts-träningsbyxor och en topp. In i nästa butik, Ica för att shoppa lite käk att ha under veckan. Med spartansk möjlighet till att laga mat, även om jag släpat med mig en kokplatta, krävs det lite planering. Det finns en kyl och en micro. Det lär bli mycket "enkel" mat som sallader eller kokta ägg och Kesella har jag insett ;-) Idag blev middagen det som bilden visar. Himla gott måste jag säga. Minuset var knastret från salladen. Tydligen var jag inte så noggrann som jag trodde med att skölja av den. Jaja. Lite skit rensar magen eller hur är det?

Lägenheten är helt ok, det råder "Stockholms-känsla" och jag hör ljudet från innergården. Området är fint. Det är mer liv och rörelse än vad jag är van vid. Och att vara utan familjen känns jobbigt men  veckan lär nog rassla förbi ändå. Det kommer bli fullspäckade dagar, intensiva och säkert otroligt intressanta, givande och roliga! Det ser jag fram emot. Kvällarna lär troligen spenderas med att ta itu med instuderingsfrågorna. Förhoppningsvis kan jag träna på mf, jag ska kolla med dem i morgon. Annars kan det bli en repa här i närområdet. Med mitt lokalsinne är det förvisso dömt att misslyckas. Men det finns väl taxi om jag yrar bort mig totalt va? ;-)