Summering av kursveckan

I morgon vänder jag hemåt efter en veckas kurs på mf Hälsoutbildningar till att bli kostrådgivare. Måndagen började lite lugnt men ändå späckat med fakta. På tisdagen öppnades slussarna med näringsfysiologin och det totala kaoset bröt ut. Konstiga ord, komplexa samband, hormoner, energiomsättning, ämnesomsättning, vilka organ gör vad, till vad och varför. Vi kan säga så här: allt handlar om balans i kroppen men det finns så ofantligt många saker som kan påverka än det ena än det andra så jag finner inte ord. Att något inte funkar där kan hänga ihop med det där som i sin tur hänger ihop med det och är kopplat till det där så visst kan det där bero på det där eller det där eller det där eller det där. Ja, ni förstår. I dagarna tre har jag nu lämnat mf med en totalt tom skalle med ingen pejl på något och en känsla av frustration att jag aldrig någonsin kommer ha koll på detta.

Vi har lyssnat på Jonas Bergqvist och Therese Renåker och de båda är så otroligt kunniga! Där sitter jag och känner att jag aldrig någonsin kommer kunna förklara detta. Det är så mycket, alla dessa processer och när jag tror mig ha koll ... då tappar jag tråden helt och är tillbaka på minus ruta ett. Jag häpnar av deras kunskap och jag blir så imponerade av deras sätt att prata. De pratar faktatermer och håller isär och koll på precis minsta lilla konstiga mikrodel i allt vad det än gäller eller vad det nu är som om det vore det mest normala. Själv letar jag Svensson-språket för att fatta men jag ska kunna det här sen. Hur 17 nu det ska gå till?

Näringsfysiologin är den tyngsta delen av kursen och det förstår jag. Samtidigt som det är så knöligt att förstå sig på och det är MYCKET att förstå sig på så är det samtidigt så otroligt intressant, fascinerande och givande. Det är spännande! Men även frustrerande. Det är inte bara vi som borde gå denna kursen. Hela läkarkåren med vårdpersonal borde gå denna kurs för att förstå hur det hela hänger ihop. Jag menar, en diabetiker ska fortsätta äta sockerrik mat som gör denne sjuk. Ta insulin bara. Personen med sköldkörtelproblem får Levaxin men andra faktorer som kan påverka till problem med ämnesomsättningen utreds inte. Personen med fibromyalgi fortsätter äta mat som skapar inflammationer i sin kropp. Men det är ju det som är så bra med vården eller hur? De behandlar sjukdomen med mediciner. Att se till det stora hela är svårare. Självklart finns det undantagsfall av läkare och andra i vårdteamet men de flesta förkastar lchf.

Har du högt blodtryck, högt kolesterol. Käka blodtryckssänkande mediciner och statiner men få flerfaldiga biverkningar och ät den mat som underhåller din sjukdom eller symtom. Sågar jag sjukvården? Ja. Jag har själv en gång tillhört kategorin och har fortfarande mitt hjärta kvar där. Jag vill hjälpa människor, inte bara behandla. Tyvärr är det inte så. Ta en äldre person, hur många mediciner mot olika åkommor kan inte de ta? Och, dyker något nytt symtom ut (ofta på grund av biverkning av de mediciner som äts), ja då petar vi in någon ny medicin som i sin tur kan ta ut eller öka på någon annan medicin varpå ett nytt symtom kan ploppa upp. Vad gör vi då? Plocka in en medicin till. Krasst är det tyvärr så här och när jag var inne i svängen var det precis så här man gör. Allt behandlas med mediciner. Kan inte tant Agda sova på natten - ge henne en sömntablett. Fortsätter tanten leva rövare, ge henne en tablett till. Farbror Sven som är orolig och letar efter sin fru och springer upp och ner och stör andra boende, ge honom en lugnande tablett. Fortsätter han ändå: ge honom en till. Förhoppningsvis däckar han ihop någon gång fram på morgonen och somnar. Sen kommer morgonpersonalen efter klockan  sju och ska ta upp/hjälpa till att ta upp de boende. Tvätta ansikte och kropp, på med paltorna och ut i dagrummet för att äta frukost. Att de flesta äldre behöver göra en grovsanering i sina mediciner och ofta inte är i behov av vissa mediciner hör inte hit.

Jag tröttnade på det här och andra saker också. Det var jobbigt att inte hinna med personen bakom alla sjukdomar för det är det man pratar: osteoporos, femurfraktur, kärlkramp, högt blodtryck, stroke, hjärtinfarkt, inkontinent, axelluxation, överarmsfraktur, kotkompressioner, diabetiker eller vad som helst. Vem tant Agda eller farbror Sven är som människa eller vilken historik de har finns inte tid att ta reda på. De här är vad de har i sin anamnes, de här klockslagen ska de ha medicin/insulin, här ska blodsockerkoll göras och så vidare. Tragiskt tyvärr. Nu har jag kommit till den punkt att jag vill se människan som en helhet. Eller ja, det har jag gjort länge. Sjukdomar och smärta kan lindras, symtomen kan lindras men vad orsakar allt från början? Även om vi behandlar med medicin och får symtomen att försvinna och vi blir bra så finns ändå orsaken till allt kvar. Det är så mycket som spelar in som inte tas fasta på. Det är det här jag tycker är synd. Du kommer till doktorn, du är trött, orkeslös, går upp i vikt. Det tas ämnesomsättningprover och det konstateras underproduktion av sköldkörteln. Läkaren skriver ut Levaxin och ett knöl med att ställa in rätt dos börjar. Du kanske blir bättre men oj oj om bara sambandet kan ses, att det är andra faktorer som spelar in som också måste tas hänsyn till för att komma till rätta med ämnesomsättningsfelen. Tas det hänsyn till det? Nej.


Åter igen svävar jag ut på sidospår. Jag skulle skriva ett kort inlägg för att summera veckan och fladdrar in på vården. Kritisera mig om ni vill men det här är min syn på sjukvården! Jag tror på att se helheten, inte bara behandla symtomen. Jag tror på att se människan och ha respekt för individen. Det är lite tappat idag. Har du högt totalkolesterol så måste du äta kolesterolsänkande! Och, inte att förglömma: undvik fett för det är det som orsakar högt kolesterol och i sin tur hjärt- och kärlsjukdomar. HDL, LDL, triglyceridvärdena, hur de ser ut skiter läkarna i. De stirrar sig blinda på totalen och det är det mest missvisande man kan titta på. Åter igen, det finns bra undantagsläkare men tyvärr är de fåräknade och tyvärr är vi människor så kuvade att lita blint på vad farbror doktorn säger. Jag säger en annan sak men så är jag inte heller orolig för mitt höga totalkolesterol. Hade jag varit 65 år så hade läkaren skrivit ut kolesterolsänkande med en gång. Och hade jag inte vetat då vad jag vet nu då hade jag gått därifrån och raka vägen till Apoteket för att hämta ut mitt recept och göra som doktorn säger. Nu hade jag slängt receptet :-)