Kotknackad

Jag är tillbaka i Stockholm och till kostrådgivarutbildningen igen. Det är åter igen intressant och spännande information, dock inte så mastig och tung som första veckan. Nu är det mer lugnt och "slappt" men ändå givande. Första veckan jag var iväg såg mitt resebagage ut som ovan. Väskan vägde bly, var otymplig och fruktansvärt opraktisk och omöjlig att dra efter sig. Jag fick förbaskat ont i handen och två rejält schyssta blåmärken på höger utsida lår och vad efter att den touchade där hela tiden när jag gick. Jag vägde den när jag kom hem: 23,5 kg helvete.

Dagen efter hemkomst tränade jag kettlebell. När vi skulle göra press styrde inte högerarmen och jag orkade inte få upp kulan som jag i normala fall klarade av. Jag fick gå ner i vikt och inse att höger inte styrde alls. Detta har hållt i sig om än något bättre men fortfarande inte helt ok.

Igår bokade jag tid hos en kiropraktor på mf Hälsocenter. Jag träffade henne idag. Det första hon säger efter att ha kikat på mig är att jag är sned. Sned? Hon vänder mig mot en spegel och höger axel hänger betydligt lägre ner än vad vänster axel gör. Likaså höger arm, den hänger slappt jäms med och nära kroppen medan vänster arm har lite luft mellan kroppen. Jösses, jag är sned! Hon känner låsningarna i höger skuldran, upp i nacken, mot axeln och bröstbenet. Hela jag är låst. Hon kikar även upp mitt bäcken och jag frågar vad det är som klonkar i höfterna.

Lite test hit och dit och hon hittar en låsning mellan femte till sjunde revbenet på höger sida som i sin tur skapar låsningar i typ hela överkroppen. Hon knäcker lite hit och lite dit, klämmer triggerpunkter och känner och knakar även bäckenet. "Du har gjort kejsarsnitt va?" frågar hon rätt vad det är efter ett test där jag ligger med benen i luften. "Öhhh, ja ..." Jag orkar inte hålla mina ben i 90 graders vinkel. Jag har alltid undrat varför jag inte orkar. Nu fick jag svaret, snitten påverkar och att bygga upp en bra bålstabilitet efter kejsarsnitt tar väldigt lång tid fick jag till mig. Svaghet i bålen är det som påverkar klonkandet i höfterna. Intressant att det mesta hänger samman med magen.

Hon tyckte dock att jag hade bra rörlighet och var väldigt rörlig i kroppen (är jag?) men med låsningarna var jag begränsad. Efter kotknackning testar hon min rörlighet igen. Jodå, mycket rörligare än innan och värken i skuldran är helt väck! Jag kan lyfta min högerarm ovanför huvudet utan att hjälpa till med vänsterarmen! Tjohooo! Jag kände en ny lycka i kroppen. Vi knatar vidare in till gymmet (jag svävar fram!) och hon visar mig några bålövningar som jag nu ska arbeta med. Lätta övningar men de bygger mer på tekniken. Utan rätt teknik är det svårt att nå de djupa inre magmusklerna. Det visste jag i och för sig men för några månader sen hade jag inte en aning. Jag fick testa och hon hjälpte mig att få till övningarna rätt. Vilken skillnad måste jag säga! Nu får plankan vara tills jag övat upp de inre.

Hon kände även på mina magmuskler eftersom jag sa att det är svårt att känna om de är delade eller ej. En liten, liten delning är kvar men hon tyckte de var bra och var på väg tillbaka helt. Tänk, för en sisodär sex månader sen kunde jag passa in tre till fyra fingrar mellan magmusklerna.

Nu känner jag mig bra och det ska bli spännande att se om armen styr på lördag när jag ska träna kettlebells igen :-) Väskan då? Den otympliga saken? Den är förpassad till att skämmas i garderoben hemma och den packning jag har med nu är noga avvägd och nerknölad i min kära kabinväska Mr Samsonite. Den otympliga saken är bra på så sätt att den sväljer enormt mycket, men att dra efter sig. Där funkar den inte alls.