Att jobba med det mentala

Bilden ovan innefattar tisdagens träning. Linda, instruktören hade verkligen fått till det! Jag älskar passen med instruktörerna, ingen gång är den andre lik och det är helt fantastiskt! Som extra bonus till detta pass (eller extra moms som hon sa) fick vi köra med dubbla kettlebells. De som ville alltså.

När Linda visade tavlan måste jag erkänna att tanken "Det här kommer jag inte fixa" fladdrade förbi och surrade runt. Linda deklarerade att grashoper innebar 50 på vardera sida, alltså 100 st. Shit pommes frites ... och vi skulle klara detta på tiden 30 minuter. Nu ska vi ju inte använda oss av negativa tankar för att nå våra mål eller hur? Snabbt som attan intalade jag mig

"Du klarar det, du måste försöka och ge det en chans!"

Snatchen inleddes med två kulor men den ena placerades efter ett tag på golvet. Ska jag ta mig igenom detta får det räcka med en. Plankan är av den vandrande varianten. Från stående, vandra ner med händerna i plankan och likadant tillbaka. Det blev jobbigt för händerna/armar efter ett tag. Grashoper ser så ofantligt lätt ut. Jag körde mina i 20-intervaller. Det suger i benen efter ett tag måste jag erkänna. Efter 50 st tappade jag modet en aning och höll på att skita i resten. Tankar som "Jag har ingen mer ork, jag har ingen energi, jag fixar det inte." tog plats i min skalle.

Där och då surade jag ihop.

"Har jag kommit halvvägs så klarar jag fan resten också!"

På med grashopern igen. När alla 100 var gjorda svingade jag glatt min 14 kilos kettlebell och så kom jag till den wunderbara burpeen. Den älskade, hatade. Än en gång kom en tanke "Du orkar det inte." Jäkla tankar man har alltså! Vad är det som säger att jag inte orkar egentligen? Det vet jag ju inte förrän jag har försökt! Burpees gjordes i 10-intervaller. När jag hade 20 st kvar säger Linda "Tre minuter kvar!"

Helvete, jag kommer inte klara det! 

Men, vad är det här för idiottankar? Bort med dumheterna och kör så det ryker!

Det gjorde jag. Jag klarade alla 350 övningarna på 30 minuter med typ 20 eller 30 sekunder tillgodo och det kändes lite smått mäktigt i kroppen! I did it liksom! Vem var den nu som sa att jag inte kommer fixa det? Jo, jag. Min pessimistiska sida. Min icke peppande sida. Den blev ångvältad av den positiva, peppande sidan och jag fixade utmaningen. Med en kula men det får jag vara nöjd med. Vad ska jag ha för ursäkt till det då? Att jag bara tränat sen februari? Skitsnack. Ursäkter är just ursäkter och en anledning till att skylla ifrån sig på något.

Passet avslutades med magövning och armhävning på kettlebells. Magövningen innebar att ha händerna på var sin kettlebell och på raka armar se till att ha fötterna i luften. 40 sekunders arbete, 30 sekunders vila (eller om det var 20?). Allt upprepades tre gånger. Att hålla fötterna uppe var jobbigt. Värst var det för händerna på kettlebell. Det känns i händerna och det fick mig att sacka ihop. Inga dumma tankar om att jag inte kan. Jag la bara ner men jag försökte hänga i så gott jag kunde. Ni kan ju föreställa er de flåsande, stånkande och frustande ljud som utstöttes från deltagarna under denna övning ;-) Armhävningarna gjorde jag så gott jag kunde. Tänk att det är så förbaskat jobbigt att lyfta sin överkropp!

När ni känner att ni inte tror att ni klarar det, ge er attan på att åtminstone ge det ett försök och en chans! Peppa dig själv med stärkande tankar och skjut undan de negativa som eventuellt dyker upp. Känns det helt kört? Prova att göra en till. Klarar du det, då klarar du säkert en till. Ge inte upp utan att ha försökt. Ge dig den på att försöka. Sen kan du utvärdera ditt resultat sen. Klarade du det inte? Fine, det var säkert inte din dag idag. Klarade du det, ah, du ser! Ingenting är omöjligt!

Ju mer du intalar dig att du klarar av saker och ting desto mer stärker du ditt psyke. Det gäller inte bara i träningen, det gäller i hela ditt liv! Gå aldrig in i något med upprepade tankar om att du inte kommer klara det. Då gör du det inte för redan i första tanken är du inställd på att förlora. Mota Olle i grind, upp med hakan och intala dig att du kommer klara det. Ser du dig som en förlorare då blir du mest troligen det. Ser du dig som en vinnare så blir du en vinnare. Vinnare anser jag dock att vi är allihop. På olika sätt. Se bara till att visa det! Ge aldrig upp om dina drömmar och ge aldrig upp om dina mål. Du kan nå dem bara du vill!

Så här jobbar jag med det mentala och ja, nog funkar det men jag kan bli ännu bättre på att slänga mig med positivt pepp. I träningen kör jag mest med det jag skrev ovan: gör en till, klarar jag den så klarar jag en till och så rullar det på. När jag minst anar det har jag gjort fem eller tio upprepningar av det som jag inte trodde mig klara. Jag ser även till att ge det ett försök. Jag vet inte innan jag har testat om jag klarar av det eller inte. Och klarar jag det inte då försöker jag ändå. Rätt vad det är kanske jag fixar det? Skam den som ger sig! Fjutta runt är inte riktigt min grej heller. Det är på eller av som gäller annars får det vara.

När jag är ute och löper och det känns trögt brukar jag driva mig till att klara mig dit eller dit, efter det kan jag lägga av. Oftast finns mer ork och då utökar jag till något annat målställe. När jag känner att orken tryter helt då visualiserar jag målet och ger mig den på att nå dit innan jag får gå. Ett enkelt sätt att komma framåt. Våga utmana er själva att bli bättre, att öka på vikter eller testa något nytt. Vad som och glöm inte att ha kul och roligt! Du ska inte släpa dig till gymmet för att du måste. Du ska gå dit av egen fri vilja för att du vill. Tråkig träning kommer aldrig bli annat än tråkig. Rolig träning blir däremot bättre och bättre för var gång.

Hur gör du för att stärka dig själv?