Open 2018

Då var fem veckor och fem olika event över för i år. Det är lika spänt inför varje veckas släpp och man kan nästan känna spänningen i boxen. Jag har sett många pr, mycket frustration, än mer glädje och tagit del av många skratt och tips. För att inte tala om hur imponerande det är att se alla prestera och göra sitt bästa och alla peppar och pushar längs vägen från början till slut! Det mina vänner, är vad Crossfit handlar om - gemenskap och glädje. Ingen är i mål förrän alla är klara.

I år körde jag allt RX alltså med rekommenderad vikt och med de övningar som är. Är det så att man inte klarar viss vikt eller viss övning kan man göra det scaled och med lägre vikt och annan övning. Det kom övningar jag aldrig gjort men jag gav det en chans ändå. Det blev en del misslyckanden och lycka.

Open lär många olika saker. Som att den mentala biten är oerhört viktig speciellt när det kommer till press inför start och prestation gentemot andra. Självklart jämför man sig och man undrar varför man inte kan det eller det och vill vara lika bra som de andra men här gäller det att påminna sig själv att man aldrig kan mäta sig mot någon annan än sig själv. Inför start kan man vara rätt nervösstirrig men när klockan väl piper kommer tunnelseendet in och man bara gör sin grej. Att inte gå ut för hårt och behålla ett lugn genom hela woden men ändå kunna pressa på lite är en konst. Man lär sig hela tiden.

En annan lärdom är att det kan vara bra att testa woden innan man tänker genomföra den så man har en känsla och en plan för hur man ska lägga upp det. Förra året och 17.5 med
10 varv av
9 thrusters 30 kg
35 DU
var min plan att göra de första fem varven unbroken med thrusters. Nio st är väl inga problem? Vi kan säga så här, redan varv två bröt jag repsen i 5 och 4 de resterande nio varven. Det är lätt att tro att man klarar men väl där kan annat uppenbara sig och man får tänka om.

Open visar också ens svagheter och vad man bör fokusera på i sin träning. Jag kan inte kippa toes to bar och det tar en evighet att klara reps eftersom jag måste extrasvinga. Jag klarade inte heller av hand stand pushup utan kudde och här påminner kroppen mig om den överkroppsstyrkan jag saknar. Det är lätt att tro att man ska öva och öva på det man är dålig på men för att lyckas måste grunden med styrkan byggas först. Back to basic liksom.

18.1

20 min AMRAP

8 toes to bar

10 dumbbell hang clean and jerks 15 kg

12 cal row 

10 dagar tidigare hade jag lämnat blod och varit en vecka på semester. Redan efter första varvet kände jag av att flåset inte fanns så dessa 20 min tog jag det lugnt och målet var att bara ta mig igenom och hålla mig i rörelse. Nog kunde jag kanske ökat mitt tempo något men jag är riktigt nöjd med ett jämnt flöde rakt igenom hela woden. Lite onödiga pauser då och då som att talka händer eller skaka ur händerna från räcket men en bra wod. 

18.2

Time cap 12 min

1-2-3-4-5-6-7-8-9-10 

Dumbell squats 2*15 kg

Bar facing burpees

18.2 A

1 rep max clean

Här kom käftsmällen. Jag tänkte att jag skulle få luft under woden och tog Bricanyl en timme innan jag skulle köra. Bricanyl ger hjärtklappning och jag brukar skaka men det lägger sig oftast. Den här gången gjorde det inte det och jag hade både hjärtklappning och var darrig vid start. Både domaren och jag sa att det lägger sig när jag börjar köra, det brukar det göra. Det gjorde det aldrig och från varv 8 trodde jag bokstavligen att hjärtat skulle lämna kroppen. Jag hade galet hög puls och gjorde pulshöjande övningar. Jag genomled stegen på alldeles för lång tid och blev klar 11.38. Det gav mig 22 sekundes vila innan jag hann sätta 50 kg i clean. Mitt mål var åtminstone att ta 55 kg i clean men det hanns liksom inte med. I efterhand skulle jag aldrig tagit Bricanylen och jag kanske till och med skulle avbrutit med rusande puls. det är lätt att vara efterklok. Jag slet mig igenom och hade först tanken på att göra om men den här stegen var bara hemsk från början slut. Lättaste biten var att sätta clean och efteråt gick tanken: skulle jag tagit 55 kg med en gång? Hade jag misslyckats med det lyftet hade jag å andra sidan inte haft tid att lasta om och hade inte fått en enda reps så det är onödigt att fundera 😊

18.3

Time cap 14 min

2 rundor av

100 DU

20 over head squats 36 kg

100 DU

12 ring muscle ups¨

100 DU

20 dumbell snatches

100 DU

12 bar muscle ups

Det här var en rolig wod men så innefattade den också övningar jag är säker på och klarar av. Ja, de första två vill säga, inte muscle ups då men fram till dem var det inga problem. Ringarna var upptagna och jag ville inte störa grabbarna som använde dem men när jag och domaren insåg att ena killen var på sitt andra varv och skulle göra bar muscle ups gav jag ringarna en chans. Med för mycket svingande och för lite drag lyckades jag inte med någon muscle up men det var SÅ kul att få leka i ringarna och testa! Eufori. 

18.4

Time cap 9 min 

21 deadlift 70 kg

21 hand stand pushups

15 deadlift

15 hand stand pushups

9 deadlift 

9 hand stand pushups

21 deadlift 92 kg

15 m hand stand walk

15 deadlift

15 m hand stand walk

9 deadlift

15 m hand stand walk

Deadlift är inga problem och mitt första försök tog jag onödig vila och missade sista repsen och fick 58 sekunder så jag gjorde om och fick 47 sekunder. Jag kan göra kippade hand stand pushups med två kuddar och har gjort några hspu med en kudde så lite kaxigt tänkte jag att det här fixas tills jag insåg att RX innebär INGEN kudde. Crap. Men, det ger möjlighet till försök på 8 minuter. Jag hade förhoppningen om att sätta min första hand stand pushup men trots många försök där jag tydligen var riktigt nära ville det inte lyckas. Det blev Opens kortaste wod med 47 sekunder 😊

18.5

AMRAP 7 min

3 thrusters 29 kg (30)

3 chest to bar

6 thrusters

6 chest to bar

9 thrusters

9 chest to bar

12 thrusters

12 chest to bar

15 thruster

15 chest to bar

18 thruster

18 chest to bar 

+3 varje runda tills time cap är slut

Jag har aldrig klarat en chest to bar. Jag har äntligen lyckats kippa pullup men att dra högt och hårt för att få bröstet att nudda räcket har jag aldrig fattat. Räcket är (känns som) flera meter bort, hur 17 ska jag kunna träffa? Så fick jag tips efter att min teamie kört: upp med höften. Efter några försök fick jag till en och lyckan var gjord! 😀Jag har gjort min första ctb! Lite mer övning och en till sattes sen gav jag mig på att testa 18.5. Ouppvärmd. Inte att rekommendera men jag skulle ju bara testa. Jag fick med mig domare utifall att. Thrusters är inga problem och de första tre avklarades på 10 sekunder sen tänkte jag att de resterande minuterna blir till att försöka få till chest to bar. Många no reps blev det (det här med fokus och ta det lugnt) men jag fick ihop 11 chest to bar i denna wod. Ren lycka! Dagen efter åkte jag ner till boxen och tänkte ge 18.5 en chans till. Nu vet jag ju hur jag gör chest to bar liksom. Värmer upp och försöker. Ingen chest to bar och ju mer jag försöker dessto mer sjunker mitt mod. Efter rådgivning med andra beslutar jag mig för att inte köra. På söndagen försöker jag mig på chest to bar igen men nej. Vad hände?! Förtvivlan infinner sig men till slut får jag till EN (och en no rep på det). Jag vet att jag kan, gör inte om 18.5, registrerar mitt resultat och avslutar Open för detta år.  

Jag är inte med i Open för att ta mig till Games, ni ser ju ovan hur nära jag är till att kvalificera mig 😄 Jag trivs på gräsrotsivå och ser dessa veckor som att vara del av gemenskapen, utmana mig och se vad jag behöver öva på. Inga nyheter i vad jag behöver öva på i och för sig men det är kul att se svagheter men också framsteg även om de är små. Att få se andra prestera och lyckas med saker de aldrig gjort innan, att ta personbästa och kliva ur sin komfortzon. Det är magiskt! Själv är jag nöjd med att ha kört RX hela vägen och att lyckas sätta mina första chest to bar. Nu kan det bara bli bättre och fokus är er överkroppsstyrka 😊

2017

Som ni märker är det mycket träning och mindre fokus på mat i denna blogg numera. Varför undrar du kanske? Jag kände att lchf inte funkade optimalt med crossfit och det tog lång tid innan jag ville acceptera faktum att det inte håller. Uthållighetsmässigt som i cykling och löpning är lchf guld och de bästa turerna på cykel och löpning har jag haft direkt på morgonen och under fasta. Men, när det kom till att vara snabb och lyfta tungt upplevde jag inte lchf som bra kombination. Det saknades något, orken tog slut och jag kunde inte prestera fullt ut som jag ville. Huvudet ville men kroppen sa stopp. Jag la åtskilliga försök på att korrigera kosten och testa hit och dit men jag nådde aldrig riktigt fram och att hitta rätt balans i ökad mängd kolhydrater var svårt. Jag fajtades med mitt tänk att äta och eftersom jag mår allra bäst på strikt lchf blev det en inre konflikt. Jag ville ju så gärna äta efter lchf men det funkar inte i crossfitträningen. Jag har läst runt och visst finns det en del som tränar crossfit på lchf men jag själv tyckte inte att det funkade för mig. De flesta crossfitutövare äter enligt The Zone eller paleo och där känner jag inte heller att jag är. Jag vill ha mejeriprodukterna i min mat även om jag försöker minimera så gott jag kan då jag mår bättre med mindre mejeri i min kost men jag vill inte ge avkall på det helt och hållet. 

Idag äter jag relativt fritt och ja, jag äter även bröd och socker men försöker så långt jag kan minimera även det intaget. Min stora last är emellanåt grädde i kaffet för det är ju så galet gott! En kopp blir dock gärna fem eller mer och grädde triggar mitt sötsug. På köpet känner jag av det i kroppen. Jag blir svullen och känner en tyngdhetskänsla. I perioder fastnar jag med grädde i kaffet och måste till slut vänja av med mina dumheter. Det är jobbigt så klart men ack så nödvändigt och direkt känner jag en skillnad i kroppen både gällande svullnad och tungdhetskänsla. Jag känner mig lättare. Och i lättare menar jag i sinnet, jag vet inte vad jag väger och jag har inte vägt mig på evigheter och finner ingen anledning till att väga mig heller. Vågen står i garderoben och där kan den stå. I början av min lchf-karriär vägde jag mig varje vecka och ibland flera gånger per dag. Det skapade så klart stress och trots att jag vet att vågen inte berätar någon sanning vägde jag mig. Det tog lång tid innan jag bröt vårt förhållande och nu känns det riktigt bra så något intresse av vikt och våg har jag inte. 

Gällande kost föredrar jag fortfarande en köttbit eller två och sås. Det är liksom grejen. Jag äter friskt ur salladsbordet på jobbet, tyvärr tycker jag proteindelen har ett sämre utbud, ibland halvfabrikat som jag inte kan med och jag gillar definitivt inte vegetariska dagar. Jag använder alltid helfeta produkter hemma, gärna ekologiskt och kött från svenska gårdar. Hemma är jag galet dålig på att äta grönsaker helt enkelt för att jag är för lat för att fixa till. Jag har smygit in potatis igen då och då eftersom jag började tycka att sötpotatisen smakade för sött.

Och handen på hjärtat. Jag äter godis. Jag äter bröd. Jag äter också annat som inte är förenat med lchf men världen går inte under för det. Jag har inte dåligt samvete. Jag känner dock på kroppen vid fusk att det inte är bra och försöker undvika men ibland kan jag bara inte låta bli. Fuskar jag kan jag kallt räkna med värk speciellt mensvärk och det visar sig även i träningen, speciellt om jag ätit godis. Kroppen tuggar på långsammare och svarar inte alls så bra som annars. 

Jag har gett MCT olja en chans igen och jag måste säga att det gett väldigt positivt resultat gällande träning. Jag tycker mig vara mer uthållig. Tränar jag på morgonen tar jag en ägglatte gjort på kaffe, en klick smör för smakens skull, två ägg och ca 1 msk MCT. Detta funkar kanon! Tränar jag på kvällen brukar jag ta MCT innan pass. Man ska helst ta en tid innan men jag är fortfarande dålig på att vara förutseende och planera in en hutt nån timme innan. Oftast huttar jag i mig 15 min före pass och ja, det funkar det också. 

Annars har jag kommit in i den fasen där jag tycker att matlagning är tråkigt. Jag drar mig ibland för det och har helt enkelt inte orken fast jag borde prioritera och vill att barnen ska äta bra mat. Med jobb, numera deltid och 80% samt ett företag som tar än mer av min tid så hinner jag inte som jag önskar. Ibland får jag stora rycket och lagar en hel hög med storkok. Då känns det så himlans bra och några dagars matförråd är täckt. Favoriterna går om i brist på idéer och mycket grytor som sköter sig själva blir det. Nu efter julledighet känner jag verkligen för att äta husmanskost vilket det också blir. 

 Från året 2017

Vår äggsjuka höna som såg allt annat än vacker ut, ruvade och fick till slut två kycklingar från ägg köpta på en gårdsbutik i vår närhet. De krävde en del pyssel men var ett kärt tillskott. Den ena var tuff och gav sig ut på äventyr och fick namnet Modig, den andra mer försiktig och gömde sig under mamma och fick namnet Fegen. Tyvärr blev våra misstankar bekräftade när någon av dem en morgon gav ett kraxigt gal. De var tuppar och fick en dag lämna stadslivet för flytt ut på landet. Ett par veckor senare blev de pappor till åtta kycklingar.

Vi for till Sälen för semester och skidåkning. Vi fick en skön ledighet om än något otippad sådan då vi alla åkte på magsjuka som tur var inte samtidigt. Det blev en ny erfarenhet för oss alla. Sällan har jag oroat mig över sängkläder och mycket klorin gick det åt 😷

Vi firade en 40-åring och gick på fest med temat L. Vi representerade L som i den Långhåriga Löparen och LVG-cyklisten (landsvägscyklisten). Bland den bekvämaste festblåsan jag haft på mig måste jag ärligt säga. Fivefingers har dock bra grepp så de var mindre bra att svassa runt på dansgolvet med. 

Även i år stod vi tillsammans med många andra företagare i Motala och representerade vår box på Motala Expo. 

Jag tvekade länge och gjorde faktisk anmälningsstegen inte mindre än tre gånger för att avbryta lika fort. Till slut höll jag för ögonen och klickade på registrera. Jag var anmäld till CrossFit Games Open. Huga!  

17.1 inledde Open och blev en käftsmäll utan dess like och mentalt jobbig. Åh vad jag ifrågasatte allt i varenda burpee boxjump overs och funderade många gånger på att bryta och gå därifrån. Men, jag matade på och hann ifrågasätta allt och lite till under hela woden.

17.1
Timecap 20 min 

rx 15 kg
10 dumbbell snatch
15 burpee boxjump overs
20 dumbbell snatches

15 burpee boxjump overs

30 dumbbell snatches

15 burpee boxjump overs

40 dumbbell snatches 

15 burpee boxjump overs

50 dumbbell snatches 

15 burpee boxjump overs

17.2 blev nästa käftsmäll där jag i efterhand insåg att jag kunde gjort saker annorlunda. Toes to bar till exempel. Första varvet bröt jag dem i 8:or och tänkte snabbt att så fortsätter jag. Andra varvet orkade jag två för att få no rep på tredje då jag tappade greppet. Om jag backat tillbaka skulle jag gjort två, ner och vilat, gjort två, ner och vilat och fortsatt så istället för att envisas med att försöka på en tredje, tappa grepp och få no rep. Utfallen var fruktansvärda och efter utfallen varv tre skulle jag försöka mig på muscle up. Det blev något skrattretande försök. Jag och domaren fnissade gott och jag stannade. 

17.2

Timecap 12 minuter

2 varv

15 meter walking lunges m. 2x15 kg dumbell

16 toes to bar

8 dumbell power clean

2 varv
15 m walking lunges

16 muscle up

8 dumbbell power clean

17.3 fick jag göra skalad det vill säga andra övningar mot RX då jag inte klarar chest to bar. Fy vilken jobbig wod med tjugohundrafemtioåttatusen jumping pullups! Så var det så klart inte men det sög i armarna och de i kombination med, de för mig lätta startvikterna i squat snatch, blev galet flåsigt. Jag klarade inte squat snatch på 43 kg, det satte sig i huvudet och med trötta armar vågade jag inte sätta mig under stången. Jag har än idag inte provat 43 kg i snatch.

17.3 

Inom 8 min, 3 varv av

6 jumping chin over bar pullups
6 squat snatch 15 kg

3 varv av 

7 jumping chin over bar pullup

5 squat snatch 24 kg

Klaras detta inom 8 min går man vidare med 4 min: 

Inom 12 min, 3 varv av

8 jumping chin over bar pullup

4 squat snatch 29 kg

Klaras detta inom 12 min går man vidare med 4 min: 

Inom 16 min, 3 varv av

9 jumping chin over bar pullup

3 squat snatch 34 kg

Klaras detta inom 16 min går man vidare med 4 min: 

Inom 20 min, 3 varv av

10 jumping chin over bar pullup

2 squat snatch 43 kg

Klaras detta inom 20 min går man vidare med 4 min: 

Inom 24 min, 3 varv av

11 jumping chin over bar pullup

1 squat snatch 47 kg

17.4 kunde jag åter igen köra RX. Marklyften gick fint och i ett jämt flöde. Wallballs gjordes 10 reps utan problem men sen. De nästkommande repsen blev ett mentalt projekt där flåset for i taket. Herregud, vad hände här? 10 fina reps blev 5, 3, 2, som blev 3, 2, 5, 2 osv. Det tog en evighet. Jag blev till slut klar och satte mig på rodden, pulsen ville inte gå ner och med pepp från domare och medlemmar rodde jag längre än trott men chocken från wallballsen var totalt oväntad.

17.4 

55 deadlift 70 kg

55 wallballs

55 calorie row

55 handstand pushups

17.5 fick avsluta Open. RX på thrusters var 29 kg, jag fick köra med 30 kg då 2-kilosvikterna blev upptagna. Det tog mentalt och jag ifrågasatte hur det skulle gå men när klockan pep var det bara att köra. De första 9 repsen gick fint och jag tänkte att jag kör på så de första fem varven. Redan på varv två grusades min gameplan och jag fick bryta thrusters i 5 och 4 reps. Så fortsatte jag de resterande 9 varven och målet med att komma under 20 min nåddes. Tiden 16.47 är jag nöjd med än idag och som alltid i efterhand, kunde jag ha gjort det aningens snabbare?  

17.5

10 varv av

9 thrusters 29 kg

35 double unders

Jag har ingen aning om min placering worldwide i masters men jag är väldigt nöjd med vad jag lyckades med under Open och lärde mig bland annat att vikten av mental styrka är viktigare än styrka i sig och fokusera på mig, inte på någon annan. 

I maj åkte jag och två andra från vår box till Alingsås för att döma atleter i Alingsås Potato Mash Up. Att få vara med och döma en tävling var en ny och väldigt bra erfarenhet. Tävlingen var välarrangerad och allt flöt på så himla bra. Det var två intensiva dagar men så lärorikt, spännande, nervöst och kul att få vara med och följa tävlingen på nära håll. 

2016 nåddes äntligen målet att cykla Halvvättern under 6 timmar med tiden 5.48. Nytt mål till Halvvättern 2017 sattes under 5.48 alltså 5.47. Innan depån i Ödeshög kom regnet och de sista 5 milen regnade det rejält. Vi trampade på och det kändes så bra hela vägen. Lättaste och skönaste rundan av alla och första rundan utan onda sittknölar tack vare inköp av nya byxor med tunnare padd. Jag som hela tiden trott att det var sadelns fel. 2017 var en fröjd att cykla, jag kände mig stark hela vägen och vi cyklade in 20 minuter som vi tappade när jag blev trött och vi kom in på tiden 5.44. Snitthastigheten blev 31 km/h, min snabbaste runda någonsin och allt tack vare bra draghjälp av maken. 

Jag har alltid varit sugen på Tjejvättern 10 mil känns mer lagom än 15 mil men ... då kan inte maken och jag cykla tillsammans. Efter en förfråga så hakade jag på ett gäng tjejer och anmälde mig med dem till Tjejvättern 2018. Mål är under 4 timmar, hur det går med det målet återstår att se. Jag blev nervös direkt vid bekräftning, inte för själva cyklingen utan för alla medcyklister. Om ni bara visste hur folk beter sig under cykellopp! Det cyklas mitt i vägen alternativt till vänster, många cyklar inte in till kanten om de behöver stanna utan tvärstannar mitt i vägen och kliver av ut i vägen. De vinglar friskt på vägen, ger inga tecken när de ska köra om eller svänga och  ofattbart många cyklar med musik i öronen. Vettet lämnas i startfållan. Många klagar på klungor under lopp, klungorna är det absolut minsta problemet anser jag. De hojtar att de kommer, de ger tecken och är tydliga. Men den enskilde cyklisten som skiter fullständigt i de som är omkring sig, som tror sig klara att cykla i klunga och hänger på, som cyklar överallt och inte har koll framåt, de är livsfarliga.

Något vi pratat om sen vi köpte huset 2004 är att byta fasad men vi skjutit på det år efter år. I år kunde vi inte ignorera faktum då fasaden var riktigt risig på sina ställen. Efter offerter hittade vi en firma som tog sig an att byta fasad samt tvätta och måla takpannorna. Nytt räcke och tak vid entrén blev det också. Detta projekt pågick under hela sommaren och längs vägen köpte vi nytt staket som de monterade. Jag är så tacksam att vi tog in en firma för att göra detta.

Sommaren bjöd på kortare resor bland annat den årliga turen till Liseberg. Lika roligt för stor som liten och i år kunde dottern åka några större attraktioner bland annat Jukebox som är en av mina favoriter. Den åkte vi om och om och om igen och hon älskar den lika mycket som jag. Sonen hänger på friskt också men behöver likt sin far vila lite mellan varven då det snurrar på för fort. Han gillar dock Hanghai och kan åka den om och om, jag får smått panik med höjden. Äventyrsgolf i Vadstena är också riktigt trevligt. En tripp för mig och maken blev det också då han gjorde sin andra triathlon i Stockholm.  

Så lite mera fest. Vi inledde sommaren med att gå på en glitter och glamourfest. Riktigt trevligt och jag fick sy ihop brallorna då de sprack i låren innan avfärd 🙈 Hoppsan. Det var tur att de höll resten av kvällen! Sommaren avrundades med en 70-talsfest hos fina vänner. Riktigt trevligt även den med härliga outfits och människor. Makens kostym använde svärfar i sin ungdom. 

Jag har en tid varit trött på Scouten och kantats av dåligt samvete i känslan av "vill ha". Scouten har alltid varit pålitlig, skön att köra, stadig och bra på alla sätt och vis. En riktigt bra bil helt enkelt. Jag har varit så nöjd med denna bil men det senaste året lika trött på den. Maken har haft tre företagsbilar och jag som älskar bilar och köra bil vill så klart också ha nytt. Orättvist eller hur? Så lanserade Skoda en SUV, Kodiaq som vi var helt inne på och när den väl kom provkörde vi. Tyvärr föll den mig inte alls i smaken. Vi lät det bero, jag provkörde en gång till men nej. Så åkte vi en tredje gång och jag var lika tveksam då men så nämner säljaren att en annan SUV ska lanseras inom kort, Karoq, lillebror till Kodiq. Den hade också andra finesser som Kodiaqen inte har. Den känns som en bil för oss. 

Så fick dottern och jag en tjejhelg och jag mutade med henne på tur. Jag hade kikat lite på en Renault som tilltalade mig och styrde kosan till en bilfirma. Vi kan säga så här, in kliver jag, en potentiell bilköpare och säljaren var oproffessionell och inte servicevänlig någonstans. Att ställa frågor och få "lilla gumman" tillbaka är bara så lågt. Jag vände på klacken och vi åkte vidare till nästa bilfirma och där stod den, en BMW X3. Kärlek vid första ögonkastet. Men, jag skulle ju ha en Karoq? Hem och räkna försäkring, skatt, lån. Herregud, hur ska jag finansiera ett bilköp mitt i husrenovering?! Det här kom inte lämpligt alls. Två dagar senare hade jag köpt bil. Att säga farväl är aldrig kul och det var med blandade känslor jag parkerade Scouten utanför bilfirman och låste för sista gången. Vad har jag gjort? Den funkar, är billig och fin och tar mig dit jag ska utan minsta problem. En klapp på huven och jag lämnade dig, min och vår trotjänare sen 2010. 

Vi hittar ny lokal, större och bättre på alla sätt och vis, bestämmer oss för flytt, skriver papper och påbörjade renovering. Åtskilliga timmar lades ner och vi var ganska slutkörda alla tre ett tag. Utan hjälp från våra underbara medlemmar hade vi inte lyckats! Att flytta en box görs inte i en handvändning och med större ytor krävs bland annat mer gummimatta. En stor investering för oss företagsmässigt men ack så nödvändig. 

Jag stötte på begreppet KonMari, faschinerades och började med att sortera dotterns byrå. Det resulterade i tre tomma byrålådor och dottern utbrast: "Nu ser jag mina kläder!" Jag fortsatte med sonens garderob och tog sist min egna garderob. Jag rensade och vek kläderna vilket gav både mer plats och betydligt bättre översikt. Jag kan varmt rekommendera KonMari!

Jag och vännen åkte till Roslagen Open för att döma på tävling igen. Roslagen är större än Alingsås och med vassare atleter vilket märktes. Vilka event! Tufft var bara förnamnet men de mosade på. Från vår box hade vi två atleter representerade och som de imponerade hela vägen! Åter igen intensiva dagar men så spännande och lärorikt!

Vi hade boxmästerskap med många fina atleter representerade från vår box och boxar i vår närhet. En del helt nya på crossfit, andra mer rutinerade. De alla imponerade och gav sitt bästa genom alla event! Några veckor senare hade vi ett internt klubbmästerskap för bara våra medlemmar. Det blev en härlig dag och med andraplacering klev jag för första gången i mitt liv upp på en prispall. Hur hände det? 

Den här tjejen alltså. Hon får mig att kliva utanför min komfortzon, pressar mig, peppar och pushar och drar med mig på jobbiga saker som ibland chockar oss. Vi har rest och gjort annat kul och mer kul kommer vi ha. 

Så kom det efterlängtade och välbehövliga jullovet och även julafton. Julhelgen bjöd på ett lugn vilket var precis vad jag behövde. Morgonen inleds som vanligt med att barnen får öppna sina julklappar och turligt nog kom tomten med det som de önskat sig 😊 Jag gav mig ner till boxen för julwod med en hel hög goa människor. Resten av dagen spenderades hemma med syster och familj och mina föräldrar. Lugnt och skönt och precis perfekt. Juldagen åkte vi till svärföräldrarna för mat och lite mer paket. När blev mina barn så stora?!

Årets sista dag inleddes som vanligt med en nyårswod där inte mindre än 60 personer slöt upp för att woda tillsammans! Det var riktigt mäktigt att se alla dessa människor göra burpees samtidigt. Folk överallt och för den oinvigde ser det kaosartat ut men det löser sig fint på golvet. Resten av dagen spenderades i myskläder och vi lagade god mat och mumsade två förrätter, huvudrätt och efterrätt innan vi spelade spel och väntade in tolvslaget och raketer. 

Nyårsdagen startades med teamwod med tjejerna ovan. Helt perfekt att börja det nya året med.

Nyårslöften då? Jag avger inga nyårslöften eftersom jag aldrig kan hålla dem så mitt löfte är inga nyårslöften. En resa är inbokad och pengar ska sparas inför nästa steg och projekt i husrenovering. I övrigt tänker jag traska på som jag gjort hittills och jobba på mina svagheter både privat och i min träning 😊 God fortsättning till er alla!

Hur ser du på ditt 2018? 

Halvvättern 2017

Så tog vi oss runt de 150 km även i år och jag fick min femte medalj, detta år märkt med en femma och i silverfärg mot de övrigas i guldfärg.

Förra året cyklade jag in 13 minuter mot 2013 då vi kom in på 6.01 och fick en tid på 5.48. Målet 2017 var att komma under 5.48 så mitt mål i år var 5.47.

Som vanligt var jag nervös innan start och jag har insett att jag egentligen inte är nervös över själva cyklingen utan nervös över alla andra på banan och vad som kan hända. Ni ska bara veta hur många det är som beter sig konstigt och lämnar all vett och ranson vid starten. Det cyklas mitt i vägen, det cyklas brett i bredd, folk cyklar om utan att kika bakåt, folk svänger utan att kika bakåt, folk stannar mitt i vägen för att ta av sig/ta på sig kläder, folk går till vänster istället för höger trots tydliga uppmaningar bland annat.

Det jag också ogillar är alla dessa som hakar på klungor och som inte kan köra i klunga och alla dessa som hakar på oss, glider efter och samlar kraft för att några mil senare köra om utan att ens bemöda sig att ge ett tack för draghjälpen! Det hör till god ton och det hör också till god ton att åtminstone fråga om det är ok att ligga efter och få draghjälp. Maken drar mig alla 15 mil och stundvis har jag en hel hög cyklister bakom som ligger och tar vår draghjälp. Inte ett pip om att erbjuda sig att dra. Inte ett pip till tack när de sen kör om. Jag är inte heller bekväm med att ha någon så nära bakom mig. I år började vänster höftböjare tjura redan vid 20 km och jag fick då och då lägga mig på rulle för att sträcka ut och klämma åt höftböjaren, jag ställde mig också upp för att sträcka ut. Just att ställa sig upp på cykeln gör att cykeln åker bakåt och att då ha någon tätt bakom sig, som inte kan läsa av vad jag pysslar med kan göra att denne bakom kör in i mitt bakdäck och resten kan ni räkna ut själva. De som låg bakom när jag grejade både med att sträcka ut eller dra en dos Bricanyl under färd valde inte att köra om, de låg kvar i mitt kölvatten och samlade kraft.

Halvvättern bjöd på motvind till efter Ödeshög vilket gjorde att vi hade låg snitthastighet. En regnskur fick vi på oss också. För att klara mitt mål behöver vi snitta 27-28 km/h hela rundan. Jag började misströsta i Ödeshög men maken sa att vi hade trampat på rätt bra i motvinden så han var lite impad att jag hade orkat hänga på ändå. Jag kände mig rätt "trött" i kroppen men ändå pigg så en snabb paus i Ödeshög var nödvändig för ny energi. På med ärmarna och sen drog vi vidare.

Många pratar om Ombergsbacken och har en fasa för den. Jag föreställde mig en vägg första Halvvättern men väl där kände jag bara "Var den inte värre?" Backen sker i tre etapper och är värst på slutet men helt klar cykelbar. Den backe jag tycker är värre är backen i Tällekullen när man har cirka sju mil i benen. Den är lång och seg, svänger vänster och segar upp, svänger höger för att sega upp och bjuder på ett ganska brant avslut som känns i filéerna. I år var första året som jag upplevde både Omberg och Tällekullen ok. Klart backarna känns, de är flåsiga och det går banne mig inte fort men de kändes bra. Backar är min stora akilleshäl. Jag sjunker i hastighet, jag får ingen luft och det är flåsigt värre. Tidigare år har jag också behövt lång återhämtning efter backarna men i år upplevde jag inte det problemet. Att cykla på Omberg är en otroligt vacker cykelväg, smal väg förvisso men så fin!

Efter Tällekullen började cyklingen på riktigt. Vi bjöds på medvind och sidovind och kunde blåsa på rätt rejält i hög hastighet, jag vågade också trampa på i högre hastighet vilket jag fegat med åren innan, speciellt på Omberg. Vi hade en helt underbar cykling och fin väg genom skog och sedan slätten. Efter Tällekullen hade jag någon bakom mig som låg där länge och efter ett tag kom han rullandes bredvid och frågade om det var ok att han låg bakom, han var rätt trött och var tacksam för draghjälp. Jag sa skämtsamt att det bara var att hänga på illern framför och han svarade att det var en imponerande hastighet vi höll. Stundvis var han en bit efter oss men han hängde på bra trots trötthet. Vårt andra stopp gjorde vi i Rök och jag sa åt honom att hänga på oss i mål och det ville han. Tyvärr tappade vi honom i Rök, han hade gett sig av när vi kom tillbaka till våra cyklar. Lite synd, vi hade inte ens presenterat oss. Han sa flera gånger att han var så trött i benen så han uppskattade att få ligga bakom. Hur det gick för honom vet vi inte.

Efter Rök kom också regnet och det höll i sig de sista fem milen till mål. Att ligga bakom maken i regn är ingen optimal kombo, det skvätter sjukt mycket vatten från bakdäcket och jag försökte placera mig lite på sidan så jag slapp det värsta. Väl i mål var jag dyngsur hela vägen in till kroppen och skitig. I vecken på min regnjacka låg det fint grus. Min käre Cresent har aldrig varit så skitig som detta år.

Fotograf Alexandra Struwe

I mål och in på 5.44. 

Maken, draghjälpen, pepparen och pusharen. 

I mål bjöd jag också de väntande anhöriga på en spd-vurpa (spd är klipsen jag sitter fast med fötterna i pedalerna med). Jag har blåmärken överallt, så många märken av en liten tipp i asfalten. 

Den obligatoriska målbilden.

Skitigaste och blötaste rundan.

Maken la ut bilden ovan och gratulerade mig på Facebook till min prestation. Utan honom hade jag inte varit så snabb som jag var i år. Enligt tidskontrollerna låg vi sämre till mot 2016 och totalt cyklade vi in 19 minuter. Jag var och är lite missnöjd med att bara cykla in 4 minuter, kunde jag inte gjort bättre liksom? Maken berömde och tyckte att jag cyklat på riktigt bra. Vi hade ett snitt på 28 km/h genom hela rundan vilket var vad maken hade planerat. Jag muttrade ändå lite, 4 minuter, bara 4 minuter? Sen säger maken att de sista 46 km hade vi haft ett snitt på 31 km/h vilket han inte sa under färd för att jag inte skulle känna krav. Det är vad jag är mest nöjd med! Jag har aldrig cyklat så fort som denna runda och jag hade aldrig trott att jag kunnat cykla i 31 km/h en längre sträcka som 46 km. Vi pressade på bra på slutet och det kändes riktigt bra i kroppen alla 15 mil! Jag upplevde aldrig trötta ben eller trött kropp och knopp. Jag kände mig istället stark genom hela rundan. Alla fyra tidigare rundor har jag haft cirka 45 mil i benen och en eller två 10-milsrundor längre rundor. I år har jag 65 mil i benen och två längre rundor vilket jag hoppas ha bidragit till att jag känt mig så bra i kroppen som jag gjort i år.

I år var också första rundan som jag inte cyklat med ont i rumpan. Tidigare år har jag fått ont i sittknölarna redan vid fem eller 10 km som jag sen haft resten av rundan. I år började jag känna lätt ömhet vid ca 10 mil med betoning på lätt ömhet. Att cykla 15 mil utan ont i arslet var helt underbart! Skillnaden? Jag köpte ett par nya cykelbyxor med tunnare padd. Lärdom: dyra cykelbyxor med bra och tjockare padd är inte alltid bäst.

Matmässigt åt jag ägg och bacon, kaffe med grädde till frukost. Jag tog också en salthutt för att förebygga huvudvärk. Jag preppade en vattenflaska med pwo och en vattenflaska med salt- och honungsvatten. Med mig hade jag ketobollar och två gels. I depåerna tog jag ½ banan, några saltgurkesnuttar, två klunkar kaffe av maken och totalt fyra muggar blåbärssoppa. Jag tog fyra ketobollar under rundan och fyllde på mina flaskor med vatten. Energimässigt funkade detta kanon, orken var på topp. Huvudvärken kom vid 10 mil. Jag är alldeles för dålig på att pytsa i mig vatten under färd. I övrigt petade jag i mig tre GT sporttabletter och tre gels. Jag tryckte min andra gel i Skänninge och hade väl klarat samma tempo men för säkerhets skull fick jag makens gel innan Fågelsta för mer sprutt i benen in mot mål.

Nästa år är målet 5.43 :-)

6 mars 2017

Idag fyller jag år. Jag har fått pussar och kramar från min älskade familj! Jag har haft en bra dag på jobbet med mina goa ettor och jag har fått grattishälsningar på Facebook och via pm, via sms och grattis på jobbet. Var och en av er och era hälsningar betyder oerhört mycket för mig. Mer än vad ni någonsin anar! Ni har tagit er tid att gratta mig på olika sätt, jag har inte svarat via Facebook mer än ett samlat inlägg. Nu har jag fått mat i magen och efter att detta publiceras kommer jag stänga ner och ta mig ett varmt bad tillsammans med min dotter. När barnen är i säng kommer jag landa i soffan med min man. 

41 år. Jag känner mig inte så "gammal" faktiskt, hur man nu ska känna sig när man är 40 och har passerat 4.0-strecket? När jag gick på gymnasiet hade vi en lärare som alltid hade diadem i håret och långkjol. Hon kändes mycket tant och var runt 30 år. Jag var då ingen tant när jag var i den åldern! Vilket synsätt man har på olika åldrar beroende på perspektiv. 

Idag är en måndag väldigt lik alla andra måndagar men med lite mera kärlek inombords. När jag fyllde 36 år, också på min födelsedag, höll jag mitt första pass och har sedan dess spenderat min födelsedag på gymmet, antingen genom att hålla pass eller träna själv. Idag stannar jag hemma då kroppen bokstavligen v ä r k e r av träningsvärk. Fyller man år innebär det födelsedagsburpees, ett för varje år. Idag klarar jag mig utan 41 burpees och jag tror fler i boxen gör detsamma :-) 

17.2

Toes to bar 

17.2 i lördags och en parwod igår känns i kroppen. Rejält. Det var en pina att komma upp från sittande och ur bilen idag. Plocka upp något från golver var en spännande upplevelse för att inte tala om att ta på mig mina skor för att gå till matsalen! Jag frustade och krökte stelt bakom mitt bord. 

Ett år äldre, ett år visare och rikare sägs det ju. Och ja, jag håller med. Den dag jag slutar lära mig saker då är det katastrof. Man lär så länge man lever och tar till sig erfarenheter genom detta. Många saker drar man inte lärdom av och står där med skägget i brevlådan, igen. En del saker tar man lärdom av och gör annorlunda nästa gång. Jag bygger min lärdomsbank, varje dag, sakta men säkert. 

Rikare då? Ja, det är jag. Och jag menar inte ekonomiskt. Min rikedom finns i min familj, familjen här hemma. De betyder allt. Alla en av dem som jag har i min familj är ovärderliga! De kommer alltid betyda mest för mig även om vi inte ses så ofta som jag önskar. Livet tar sitt och tiden likaså. Att arbeta heltid och driva ett företag är krävande men samtidigt berikande och otroligt kul! Energigivande och energikrävande. Jag är rikare i vänner och bekanta, relationer i jobbet med elever, kollegor och föräldrar, jag är rikare i erfarenheter och rikare i lärdomar om mig själv. Samtidigt finns det mycket att jobba på både gällande mig själv och annat runtomkring men ... Rom byggdes ju inte på en dag eller hur? :-) 

Ta hand om er därute och glöm inte att du är värdefull! 

En regnig söndag

Oktober. Höst. Mellanläge. Kyla. Värme. 

Jag måste påminna mig själv en del ibland: 

Att göra ingenting är också att göra någonting.

Även om det känns som att man slösar bort sin lediga tid med att göra absolut ingenting. 

Det är lugna puckar som gäller, köket är städat efter pannkaksstekning (finns det något tråkigare än att steka pannkakor?) och kesoplättstekning, diskmaskinen körd, tvättstugan piffad (rensad), huset nästan städat, brasan sprakar och myskläderna är på. 

Sköna kläder, Ghost hood och pant, från CLN

Gummibröllop

Idag för åtta år sedan var det fredag 20080808 och klockan 15.00 sade jag och maken ja till varandra i sällskap av våra familjer och närmaste vänner. Vi gifte oss borgligt, hade en enkel cermoni och lade krutet på middagen. 

Sara, som jag hade träffat via Familjeliv när vi väntade vårt första barn, erbjöd sig att vara vår fotograf och åkte ner från Älvkarleby dagen innan och sov över hos oss. Det var ren lyx att ha en fotograf närvara från tidig morgon till eftermiddagen!

Dagen började med att fixa håret hos min studiekompis Jenny, vidare hem för mat och binda ihop brudbuketten, näbbukett och corsage (som sedan blev kvar i kylskåpet ...) innan brorsan hämtade oss och vi åkte till Motala Verkstad för bröllopsfotografering innan vigseln. 

Fotograf Sara Edin

  

Allt började med ett par vita skor som jag hittade på Myrornas. Jag ringde hem och sa att jag hittat skor. Vi hade bara väldigt löst pratat om att gifta oss men inget mer än så. I kassan frågade jag om de hade bröllopsklänningar? Visst hade de det, undanstoppade för att de inte skulle gå sönder. Jag fick gå ner och titta, valde ut de jag gillade och provade. En föll jag för. Ringde hem igen. Det slutade med ett köp. Skor och klänning för totalt 500:-

Klänningen var  dock för stor och behövde sys in. Jag ringde studiekompisen som hade sin mamma på besök. Hennes mamma hade tidigare arbetade som sömmerska så hon tittade på den. Hon vågade inte så jag åkte vidare till en sömmerska i stan. De hummade runt mig, nålade och vek, gav förslag på mina önskemål om ryggen och hur hon kunde sy in. När var bröllopet? Ja, jösses, när är bröllopet? Jag fick återkomma när jag visste datum, hem och diskutera.

Det kom verkligen helt apropå och efter lite funderingar tyckte vi att 080808 var ett häftigt datum. När vi visste att det fanns vigselförättare var det klart. 080808 var visst ett populärt datum och flera vigslar inbokade. Klockan 08.08 var ledigt fick jag höra när jag ringde men det kändes lite väl. Tiden togs av ett annat par fick vi höra när vi kom dit. 

Vi diskuterade efternamn. Dubbelnamn, våra mödrars flicknamn, mor- och farmödrars flicknamn och när jag nämnde min farmors flicknamn sa Fredrik direkt: 

"Det tar vi, det låter fint."

Kvinnan ska ju enligt tradition ta mannens efternamn, vi valde annorlunda och det togs emot med delade meningar. I alla fall, blanketter för namnändring, skriva motivering innan allt blev godkänt. Mitt namnbyte gick igenom ganska fort. Det kändes faktiskt jättekonstigt att inte ha mitt flicknamn, ett namn jag haft i 32 år, ett namn som var min identitet. Det kändes lite som ett svek. Att ha ett annat efternamn som inte min familj har, som inte sonen och sambon har. Vi hette alla olika innan sonens efternamnsbyte gick igenom. När vi gifte oss tog Fredrik mitt efternamn. Idag är jag ett med mitt namn men självklart glömmer man aldrig sina rötter! Jag gick från ett efternamn som ofta blev felstavat till ett annat lite mindre svårstavat efternamn men som ofta stavas fel. 

Corsagen som blev kvar i kylskåpet hämtades till mottagningen och kom med på bild till slut. 

Vår lille kille, 3½ år gammal.

Skjortan var han inte förtjust i, jeansen gick med nöd och näppe och han tokvägrade finskor. 

Nä, foppa ska det vara!

Och så klart, Spidermankeps.  

Att leta ring var tidskrävande och i ärlighetens namn rätt tråkigt.  

Jag vet inte hur många affärer jag sprang i men hittade aldrig "den". 

Antingen var diamanterna för små eller för stora och stod upp eller så var prislappen inte i min smak för dess utseende. Ringen ska vara bekväm och praktiskt och inte bara snygg. Att haka i kläder och vantar och liknande är inte min melodi. En expedit menade att en högre diamant var något man vande sig vid. Nej, det vänjer jag mig inte vid, det är ett direkt störmoment för mig. Ringen ska fungera i min vardag. Punkt. Jag gav mer eller mindre upp. Så en dag åker vi in till Mjölby och vi kilar in på Albrekts guld. Där fanns "den" slutligen! Jag älskar ringen än idag, precis perfekt för mig. 

Idag firar vi vår bröllopsdag på var sitt håll. Maken är på jobb hela veckan i Karlstad och jag hemma med kidsen. En sväng till gymmet för några lyft får det bli. På onsdag är sommarlovet slut och då börjar även vår verklighet igen.