Sommar, sand och bad

På senare år har jag verkligen funnit glädjen i att åka till stranden med barnen och bara vara. Det var absolut inte så när barnen var mindre och det är ett ständigt vakande och vaktande. Jag kunde aldrig riktigt slappna av. Nu har vi snälla barn som lyssnat och inte dragit iväg ut för långt i vattnet och gjort som de blivit tillsagda utan gnäll och knorr men trots det kan man inte lägga sig platt med näsan mot solen eller dyka ner i en pocket. Nej, på stranden ska man ha sina barn under uppsikt. 

Här i Motala har vi Varamon, Nordens största insjöbad och omåttligt populär under varma sommardagar. Jag var där några gånger när jag var yngre men föredrog andra stränder. När dottern var runt två år valde jag att testa att åka dit med barnen en dag. Första problemet är att hitta parkering och man får gå en bit. Nästa problem blir att hitta en strandplätt att muta in. Ungarna badade i strandkanten och hade kul men jag höll på att gå åt. Fullt med folk överallt. Barn som sprang överallt och med det sand som flög överallt. Värst var ett barn som sprang och stack precis som den ville, tog våra leksaker och lekte med dem som om det var sina egna. Föräldrarna sa inte ifrån men tjatade "kom hit!" desto mer. Föräldrarna brydde sig inte heller och gick och satte sig när barnet försvann bort längs vattenkanten. Det här var värst. Detta barn, tänk om det går ut i vattnet längre bort och drunknar, vem har koll? Jag har aldrig åkt dit med barnen igen, det finns andra härliga stränder som är mycket bättre. Lugnare likaså.   

Så, vi åker till "vår" strand där det huserar ett par familjer och lugnet är perfekt. Visst förekommer det skrik då och då men det är sällan. Här har jag kommit att njuta fullt ut och verkligen varvar ner. Solar, tittar på barnen, andas och bara är. Det är så avkopplande och skönt och semester på riktigt.

2010-04-08

2009 la jag fokus på lågkolhydratkost och vi hade sen 2008 planerna på att bli gravida vilket inte gick som tänkt. En utredning senare gav oss svaret och efter sista undersökningen testade jag positivt månaden senare. 14 månaders försök och vi var gravida.  

Jag mådde illa, riktigt illa. När man har fobi för att kräkas är inte illamående optimalt. Jag mådde inte så här när jag väntade mitt första barn ... kan det vara en tjej? Nåja. Vad det än är i magen så är det varmt välkommet. Jag hade sjukt svårt för fet mat, dofter och bananer. Lågkolhydratkosten fick läggas åt sidan och där satt jag och åt kokta makaroner. Och mådde bra! Inget illamående men det kändes så totalt fel. Jag fick lyssna på kroppen och äta det som gick. 

Veckorna gick och långt senare kunde jag sakta svänga över kosten mot lågkolhydratkost igen. Jag mådde bra och bättre än graviditeten 2004/2005. Mindre viktuppgång, svullnad, besvär av carpaltunnelsyndrom och problem med foglossning. Ett missförstånd sista veckorna och jag deppade ihop fullständigt och med det sjönk jag även in i tröstätandets värld. Frossade all skit jag kunde. Och sviterna kom. Svullnad, mer känning i fogarna. 

Allt löste sig och morgonen den 8 april åkte vi in till Norrköping för planerat snitt. Vi delade rum med tre andra par som också skulle få träffa sitt barn. Vi rullar mot operation efter 10 och jag förbereds. Jag ges spinalbedövning, mitt blodtryck faller (vanligt tydligen) och jag mår vansinnigt illa innan blodtryckshöjandet hjälper till. De spänner fast mig och börjar snittet. Jag ser blod i slangen till vänster men det är ju inget onormalt, de skär ju i mig. Det bökas rätt friskt och rejält, tur att jag är fastspänd! Till slut hör vi läkaren fråga om pappa vill se sitt barn och maken kikar över skynket. 

"Det är en ... tjej." De rörde sig iväg fort på högersidan, maken fick följa med. Jag frågar varför hon inte skriker men ingen svarar och de pysslar runtomkring. 

Jag frågar två gånger varför hon inte skriker, får inget svar. De ska sy ihop mig. Samtidigt som jag inte är orolig, de kan sin sak så känns tystnaden besvärande. Alva var för stor för snittet och de försökte få ut henne för länge, därav allt bökande. Det slutar med att de drog ut henne med sugklocka, livlös och andades inte. De skyndade till barnbordet, masserade och försökte få igång hennes andning vilket slutligen lyckades. 

Ett skrik hörs och lite senare kommer maken in med ett blått knyte som är en exakt kopia av sin bror. Där och då kände jag att familjen är komplett. Något killnamn hade vi inte men vi spånade friskt på väg in till Norrköping. Jag hade bara ett tjejnamn men tänk om det är en grabb? Det tänkta tjejnamnet blev det och idag är hon sju år. Tystnaden som hon föddes i är förbytt mot skratt och med en mun som går i ett. Det är sällan tyst och hon har härliga tankar. Det är spännande att lyssna på. Vad som rör sig i ett barns huvud. Att bli sju år var stort, hon har längtat länge. 

Det sas när sonen föddes att ta vara på tiden, det går så fort! Jag förstod aldrig det där, jag tyckte tiden gick sakta där jag satt i soffan och ammade. Idag förstår jag. Sonen närmar sig tonåring och dottern knallar in i skolvärlden på riktigt. 

Plötsligt händer det!

Vår son är av en kräsen sort, äter med ögonen och smakar inte gärna på ny mat eller mat som ser konstig ut. Jag förstår honom fullt, jag var p r e c i s likadan när jag var liten, smakade sällan på okänd mat och åt helst mammas mat eller det jag kände till. Det här har jag fått höra av min mamma, att jag och brorsan var svåra att hitta mat till. Nu förstår jag min kära mor!

Jag har känsliga smaklökar (enligt maken konstiga smaklökar) och kan känna udda smaker och reagera på det. På senare år har jag dock lärt mig att våga smaka på mat men visst äter jag fortfarande med ögonen och tar inte mat som ser konstig ut, exempel på detta är ihoprörd mat.

Förra veckan gav sig dock dottern på att provsmaka fröknäcke och vår son var inte sen att haka på. Halleluja, under kan ske! Han gav en vågrätt tumme men provade en till och jo, det var rätt ok och fick godkänt! Efter det går han och tar sig ett fröknäcke både nu och då. Men, det där gröna i fröknäckena kunde de ju vara utan så i veckan blev det till att göra en ny omgång.  

En till dig, en till mig

Försvinnande goda! 

Gummibröllop

Idag för åtta år sedan var det fredag 20080808 och klockan 15.00 sade jag och maken ja till varandra i sällskap av våra familjer och närmaste vänner. Vi gifte oss borgligt, hade en enkel cermoni och lade krutet på middagen. 

Sara, som jag hade träffat via Familjeliv när vi väntade vårt första barn, erbjöd sig att vara vår fotograf och åkte ner från Älvkarleby dagen innan och sov över hos oss. Det var ren lyx att ha en fotograf närvara från tidig morgon till eftermiddagen!

Dagen började med att fixa håret hos min studiekompis Jenny, vidare hem för mat och binda ihop brudbuketten, näbbukett och corsage (som sedan blev kvar i kylskåpet ...) innan brorsan hämtade oss och vi åkte till Motala Verkstad för bröllopsfotografering innan vigseln. 

Fotograf Sara Edin

  

Allt började med ett par vita skor som jag hittade på Myrornas. Jag ringde hem och sa att jag hittat skor. Vi hade bara väldigt löst pratat om att gifta oss men inget mer än så. I kassan frågade jag om de hade bröllopsklänningar? Visst hade de det, undanstoppade för att de inte skulle gå sönder. Jag fick gå ner och titta, valde ut de jag gillade och provade. En föll jag för. Ringde hem igen. Det slutade med ett köp. Skor och klänning för totalt 500:-

Klänningen var  dock för stor och behövde sys in. Jag ringde studiekompisen som hade sin mamma på besök. Hennes mamma hade tidigare arbetade som sömmerska så hon tittade på den. Hon vågade inte så jag åkte vidare till en sömmerska i stan. De hummade runt mig, nålade och vek, gav förslag på mina önskemål om ryggen och hur hon kunde sy in. När var bröllopet? Ja, jösses, när är bröllopet? Jag fick återkomma när jag visste datum, hem och diskutera.

Det kom verkligen helt apropå och efter lite funderingar tyckte vi att 080808 var ett häftigt datum. När vi visste att det fanns vigselförättare var det klart. 080808 var visst ett populärt datum och flera vigslar inbokade. Klockan 08.08 var ledigt fick jag höra när jag ringde men det kändes lite väl. Tiden togs av ett annat par fick vi höra när vi kom dit. 

Vi diskuterade efternamn. Dubbelnamn, våra mödrars flicknamn, mor- och farmödrars flicknamn och när jag nämnde min farmors flicknamn sa Fredrik direkt: 

"Det tar vi, det låter fint."

Kvinnan ska ju enligt tradition ta mannens efternamn, vi valde annorlunda och det togs emot med delade meningar. I alla fall, blanketter för namnändring, skriva motivering innan allt blev godkänt. Mitt namnbyte gick igenom ganska fort. Det kändes faktiskt jättekonstigt att inte ha mitt flicknamn, ett namn jag haft i 32 år, ett namn som var min identitet. Det kändes lite som ett svek. Att ha ett annat efternamn som inte min familj har, som inte sonen och sambon har. Vi hette alla olika innan sonens efternamnsbyte gick igenom. När vi gifte oss tog Fredrik mitt efternamn. Idag är jag ett med mitt namn men självklart glömmer man aldrig sina rötter! Jag gick från ett efternamn som ofta blev felstavat till ett annat lite mindre svårstavat efternamn men som ofta stavas fel. 

Corsagen som blev kvar i kylskåpet hämtades till mottagningen och kom med på bild till slut. 

Vår lille kille, 3½ år gammal.

Skjortan var han inte förtjust i, jeansen gick med nöd och näppe och han tokvägrade finskor. 

Nä, foppa ska det vara!

Och så klart, Spidermankeps.  

Att leta ring var tidskrävande och i ärlighetens namn rätt tråkigt.  

Jag vet inte hur många affärer jag sprang i men hittade aldrig "den". 

Antingen var diamanterna för små eller för stora och stod upp eller så var prislappen inte i min smak för dess utseende. Ringen ska vara bekväm och praktiskt och inte bara snygg. Att haka i kläder och vantar och liknande är inte min melodi. En expedit menade att en högre diamant var något man vande sig vid. Nej, det vänjer jag mig inte vid, det är ett direkt störmoment för mig. Ringen ska fungera i min vardag. Punkt. Jag gav mer eller mindre upp. Så en dag åker vi in till Mjölby och vi kilar in på Albrekts guld. Där fanns "den" slutligen! Jag älskar ringen än idag, precis perfekt för mig. 

Idag firar vi vår bröllopsdag på var sitt håll. Maken är på jobb hela veckan i Karlstad och jag hemma med kidsen. En sväng till gymmet för några lyft får det bli. På onsdag är sommarlovet slut och då börjar även vår verklighet igen.

  

Lovely Teneriffa!

Sportlovet spenderade vi på Teneriffa. Förra året bröt fröken benet första dagen i backen. Valet var att hyra stuga/hotell eller utomlands? Valet var inte så svårt så tidig lördag packade vi oss mot Jönköping för att lätta vidare söderöver.

Den här gången valde vi att ta taxi istället för busstransfer till hotellet, Marylanza. Vilken lyx! Vi hittade vårt resebolag, fick en taxichaufför direkt och anlände långt före våra medresenärer. När de andra strömmade till och köade för sina rum hade vi hunnit äta lunch och var på G till poolen. 

Det blev en vecka av sol, utflykter, promenader, bad, bad, bad, bad och mera bad, god mat, lugn och bara ren njutning. Ingen av oss blev heller dåliga. Efter förra årets Turkietresa där både make och barn blev riktigt risiga fasade jag en aning men den fasan var helt onödig. Ingen av oss ville åka hem, Teneriffa var en helt underbar plats med fina omgivningar och trevligt folk. Hit återvänder vi gärna! 

De vita plupparna är små krabbor, mängder av dem i havet! 

Poolområdet by night.

Full av soleksem och efter löprunda. 

Självklart lyckades jag springa fel första rundan, håll höger, hur svårt kan det vara liksom? 

Stranden.

Stranden.

På utflykt.

Det säljs klockor, klockor, solglasögon, smycken och åter klockor i mängder. 

På promenad uppför berget i närheten. De beiga taken i mitten är vårt hotell. 

Bad, bad i massor!

Det hade snöat på Kanarieöarna dagarna innan vi åkte. Som lägst hade det varit 15 grader på teneriffa sa en reseledare.
De här snötäckta bergstopparna var de enda vi märkte av. 

Stranden sedd uppifrån berget. 

Hotelllobbyn. 

Här hängde vi en stund morgon och kväll för att uppdatera oss med omvärlden. 

På utflykt.

Ryggskott

En ond rygg och jag tog mig till kiropraktorn. Spänningar här och var och en låsning i bäckenet. Lite kotknackning och triggerpunkter (AJAJAJAJAJ!) senare linkade jag därifrån med dom "ryggskott". Jag har inte ett klassiskt ryggskott men smärta/värk och symtomen på det. Tjoho.

Dagen efter var jag betydligt bättre men jag är inte bra än. Idag fick jag nästa dom "undersökningstekniskt går det framåt" men jag kommer ha ont ett tag till. Träning får anpassas och skalas för vad som funkar. Böja mig framåt, boxjumps, squats och vissa övningar går inte. Då får en hitte på annat :-)
"Ryggskott" och bära på en dotter med brutet ben är dock inte den ultimata kombon men det går. 

Dottern har i alla fall fått ett mindre och lättare gips. Från helben till halvben. 

Konstigt och skumt. Nu ska hon börja stödja lite smått och det törs hon inte än. Fräckt och snyggt med rosa! Rullstolen är omtyckt, den är både häst, racerbil och allt däremellan :-D

Tvärtomtänk

Idag när jag stod och rörde ihop min äggröra till frukost slog mig tanken om äggröra på hotell och varför de jämt använder vidrigt äggpulver? Sen for min tanke vidare till tiden då jag inte åt lågkolhydratkost och bodde på hotell och undrade hur 17 alla människor (smala oftast) kunde äta så fulla tallrikar av bacon, ägg, äggröra, korv, salami osv? Det är ju farligt! Där gick jag med min tallrik med brödskivor, margarin, yoghurt med müsli, juice, te, grönsaker, ost och på sin höjd något ägg och åt nyttigt. De gånger jag åt bacon och ägg vet jag att samvetet knackade på. "Fy, vad med fett jag ätit, det är inte bra för kroppen."  

Vilka tankar man haft. Undrar hur de med dignande bacontallrikar resonerade om mig när jag gick där med mina grova smörgåsar (och en och en annan ljus) och yoghurt? Jag kan tänka mig att det är samma tankar som jag har idag: "Det där ska du inte äta ..."

En gammal bild från dottern och min frukost.
Idag uteblev baconet och min äggröra snodde hon. 

Tung träning

 

 

 

Jag trodde väl aldrig detta, att lyfta tungt är så förbaskat kul! Jag har varit väldigt avståndstagande till att lyfta skrot, jag gillar det funktionella och vill ha mer flås. Mer aktivitet med kroppen. Eftersom jag inte kan vara med på gymmets Badass tog jag pt för att hjälpa mig med marklyft, bänkpress och knäböj och med det köra mitt egna Badass. Det har blivit lite si och så på den fronten men nu har jag kommit igång igen. Sista daten med pt:n var i januari och då, om jag inte minns helt fel, lyfte jag 62,5 kg i marklyft. Min egna vikt. Det var tungt vill jag minnas. Sen sket jag i detta, tiden fanns inte att klämma in tyngdlyftning bland alla andra pass och träning som jag ville göra.

 

Så kom jag tillbaka, skulle bara prova, och lyfte 70 kg med nöd och näppe. Det var tungt! Förra veckan var dottern och jag på gymmet och jag drog till med 75 kg. Jodå, det gick men fasiken vad tungt. Det var nog lite för häftigt med 3x5 reps. Jag blev trött i kroppen. Härligt trött förvisso. Igår var det dags igen. En gymkompis skulle ner och lyfta och jag hakade på. Vad härligt det är att träna med någon! Speciellt någon som kan driva på och utmana en själv lite. Jag har kört med Therése, en grymt stark, utmanande och pådrivande tjej som är ordinerad vila för tillfället men när hon kommer tillbaka, då kör vi på. 

 

Jessica går inte heller av för hackor, hon är stark. Hon, precis som Therése, lyfte allt likt en fjäder och utan problem. Jag kämpade som bara den. 80 kg lyftes. Det var mitt mål igår, att öka 5 kg. Jessica är tuff och lyfte 90 kg. Jag provade och lyfte stången några mm över markytan. Nä, där gick gränsen. Gårdagen innebar ändå en ökning med 10 kg från förra veckan, det är jag nöjd med!

 

Nu blir det att jobba mer med tekniken och tanken är att öka vikt med 2,5 kg varje gång jag lyfter. Blir det mer är det bara bonus. Bänkpress har jag klarat en repetition på 35 kg. Igår la jag på det jag körde sist men det funkade inte alls med armarna, utan Jessica med passning hade jag legat och kvidit under stången så jag får jobba på med mina 32 kg.

 

11/4 Bänkpress 32 kg

        Marklyft 75 kg

        Inga knäböj

 

17/4: Bänkpress 32 kg

         Marklyft 85 kg

         Knäböj 65 kg



 

 

Jag var lite orolig inför kvällens Power training - pass efter lördagens erfarenhet om träning dagen efter blodgivning och totalt orkeslöshet i kroppen. Tro det eller ej, ork fanns, jag flåsade stundvis som bara den och jag saknade lite explosiv kraft men det gick betydligt bättre än vad det gjorde i lördags. Helt ok är kroppen inte men nog fanns det att ge. Me like :-)

 

 

Mejerifri smoothie

Jag är inte jättebra på det här med smoothies, det måste jag erkänna. I tanken har jag en önskan om att bli bättre på detta område då jag tycker att det är ett väldigt smidigt mål som mellanmål eller innan eller efter träning. Helst skulle jag vilja att våra barn uppskattade smoothies men om morsan aldrig gör några är det svårt att lära sig tycka om.

 

I lördags fick jag för mig att testa efter ett tips från en vän. Alla ingredienser fanns inte hemma, det ska vara dadlar i ursprungsreceptet men jag testade ändå och la till ½ tsk honung. Dadlar ger med stor säkerhet mer sötma. Den här smakade helt ok och jag smakade den innan jag la till honung. Det saknas något sa min sockertarm men överlag funkade smoothiesen bra precis som den är med bara frukt som sötning. Är du sockerberoende kan frukt och dadlar trigga igång ett sötsug.

 

 

 

Kokossmoothie med banan 2-3 portioner

 

1 burk kokosmjölk

1 stor banan eller 2 mindre

½ msk vaniljpulver

½-1 tsk honung

6 dadlar (ursprungsreceptet)

Späd med vatten om det blir för tjock konsistens.

Spara i tät förslutet i kylskåp. Smoothien kan bli lite brun pga bananen.

 

• Lägg allt i en mixerskål.
• Mixa till slät konsistens.
• Späd vid behov med vatten.   

 

Byt gärna ut bananen mot valfri frukt eller bär.

 



Kesofrutti

Den här åt vi som efterrätt på julafton och juldagen fast utan bär och med kanel. Jag hittade receptet i Anna Halléns Lchf för familjen. Har du inte den boken kan jag varmt rekommendera den!

 

Blandas den med frukt blir det en god risifrutti och med kanel över blev den smarrig istället för risgrynsgröt. Med clementin blir den god som ris á la Malta. Tyvärr gick den inte riktigt hem hos barnen. Det är ett smidigt och mättande mellanmål.



 

 

Kesofrutti 4 portioner

 

500 g keso

2 dl vispad grädde

2 krm vaniljpulver

2 tsk honung

valfri mängd bär exempelvis hallon, blåbär, jordgubb.

 

För mer mättnad kan du även ha i 2 äggulor om du vill (jag glömde dessa)

 

• Blanda keson med den vispade grädden.
• Blanda ner övriga ingredienser och rör ihop väl. 



Har du äggvita och socker till övers?

Ibland blir det en del äggvita över, speciellt om man gör fetrika såser på enbart äggula. Det gör vi ofta här hemma och jag måste erkänna: jag är inte så duktig på att ta tillvara på äggvitan. Den åker allt som oftast ut i slasken. Men ibland, när man stöter på ett tips på pyssel, kan lite överbliven äggvita vara bra att ha. Socker finns i detta hus och det lär fortsätta finnas. Skillnaden nu mot förr är att sockret inte försvinner i lika snabb takt som den gjort innan.

 

Pysslet nedan är otroligt enkelt och ger otroligt fina ljuslyktor. Du behöver:

Rengjorda glasburkar med lock (enklast men går även utan).

1-2 äggvitor.

2-3 msk socker.



 

 

 

 

Barnens ljuslyktor

 

 



Gör så här:

Häll i äggvitan i glasburken.
Skruva på locket.
Skaka runt ett par gånger.
Ta av locket och ställ burken upp-och-ner en stund medans du tar fram sockret.
Vänd på burken och häll ner sockret.
Skruva på locket och skaka runt ett par gånger så sockret sätter sig på insidan av burken.
Ta av locket och låt torka.
Tänd ett värmeljus och njut av det fina sken som blir :-)

Chokladdryck

Våra barn dricker välling till kvällen. Japp, hör och häpna. det är ingenting jag gillar eller vill men de gillar det. Och mitt samvete får spel i stort sätt varje kväll. Häromdagen sa jag till sonen, som får utslag på benen efter en viss vällingsort, att det är slut med det för honom och vi kan testa med chokladdryck istället. Ingen O´Boy, det handlar jag inte hem mer utan hemmagjord. Det köpte han och dagen efter, på morgonen, slängde vi ihop en chokladdryck.

 

Den gick ner men inte är den så söt och god som O´Boy. Den fick inte helt 100 % godkänt men ändå godkänt.

 

 

 

Chokladdryck 2 personer

 

2 dl vatten

20 g smör

1 ägg

2 tsk kakao

0,5 tsk vaniljpulver

1 dl grädde

sötning efter smak (jag använde 2 tsk råsocker)

 

 

Koka upp vattnet med smöret i.

Stäng av plattan.

Ha i ägget och mixa med stavmixer.

Häll ner grädden.

Smaksätt med vaniljpulver, kakao och ev. sötning.

 

 

Vill du ha chokladdrycken mejerifri utesluter du grädden och tar ev. mera vatten istället.

 

 



 

 

 

Gluten och mejerifri tortillia

Igår fick barnen välja middag. Tacos. Vad gör man inte för sina små liv egentligen? När allt var klart kom jag på en tortillia från Ryskadockor och fick för mig att testa. Sagt och gjort, ingredienser rotades fram och jag satte igång. 20 minuter senare hade även jag ett tortillia till min tacos. Så här i efterhand kan jag konstatera att jag ska göra tortillian cirkelformad och inte rektangulär och aningens tunnare.

Brödet var helt perfekt! Det var lätt att göra, det gick snabbt och det höll ihop fint. Att det var mättande behöver jag nog inte säga. Dottern gillade detta bröd. Sonen luktade, tog en tugga och spottade ut. Han smakade i alla fall. Alltid något ;-)

Gluten och mejerifri tortillia

 

4 ägg

1 dl vatten eller majonnäs

0,5 dl fiberhusk

2 msk kokosnötsmjöl

1-2 krm salt

• Vispa ihop ägg och vatten (eller majonnäs)
• Tillsätt de torra ingredienserna
• Låt svälla ca 10 minuter
• Sätt ugnen på 120 grader
• Lägg bakplåtspapper på 2 plåtar.
• Häll ut lite olja på vardera och gnid in.
• Blanda degen på nytt och dela i 4 delar.
• Olja in dina händer och rulla degarna till bollar, platta ut med dina händer eller kavla ut.

Nedan har jag beskrivning på hur man oljar in två bakplåtspapper och kavlar. Det är lite meckigare och tar längre tid. Själv oljar jag in handflatorna, tar en handfull smet, rullar i händerna och plattar ut dem på plåt.



 ¨

Ingredienserna

 

 

Blandad deg

 

 

Oljat bakplåtspapper

Häll ut olja på ett papper, lägg på det andra och tryck ut med händerna så slipper du kladd

 

 

Deg redo att kavlas ut

 

 

Utkavlad

Ungarnas kavel på bilden ovan var perfekt ;-)

 

 

In i ugnen i 10 minuter

Gör du brödet lite tjockare kan du behöva grädda några minuter till

 

Färdig tortillia

Snygga till kanterna och skär till önskad storlek.

Av en plåt (jag gjorde halva receptet) fick jag två bröd

Skolkost och citering

En vän la ut bilden hon möttes av på förskolan igår på sin Facebook-sida. Jag frågade om jag fick sprida den vidare och det fick jag. Jag la ut den i gruppen Kostdemokrati och hoppades på synpunkter i hur man som förälder kan bemöta detta. Jag blir så frustrerad, hur kan man inte vilja att barn har stabilt humör, att de orkar att sitta och koncentrera sig och lyssna på vad vi tråkiga vuxna säger? Varför ska barn matas med mat som gör att de får myror i brallan eller inte orkar fokusera? Varför ska barn matas med allehanda tillsatser för att den vuxna människan är rädd för att avvika från normerna? (i detta fall går köket efter Livsmedelsverkets rekommendationer och då hävdar de att smör höjer kolesterolvärdet hos barnen (tsss och suck!) så därför använder de oljor och Becel. Hallå?! Becel ska inte användas i kosten över huvudtaget!


En man länkade en otroligt läsvärd länk. Den kan ni läsa här Kostdemokrati i Mölndals skolor Varför kan inte alla skolor göra som Mölndal?

Jag berörde en kvinna med två inlägg och hon väljer att citera mig i sin blogg. Jag känner mig både hedrad, rörd och stolt! Hennes inlägg kan du läsa om här Livsviktigt - mitt viktiga liv. Själv föll jag för hennes tidigare inlägg Jag har provat allt. Tänk om fler kunde prova allt innan de lägger sig på operationsbordet?

Våfflor!

Förra helgen var jag sugen på något och jag var minst lika sugen på att göra något, det vill säga baka. Men vad? Inget avancerat och tidskrävande och något som hela familjen kan äta till mellanmål. Jag frågade sonen om vi skulle göra våfflor och han utbrast "JA!". Så enkelt var det. Fram med Anna Halléns kokbok Lchf för familjen och sätt igång. Jag la dock till vaniljpulver i mitt recept. Himla gott!

Medan smeten svällde en aning fick våffeljärnet värmas upp (bilden ljuger, det är en våffla på G)

Resultatet blev fina, mättande våfflor som jäste rätt mycket. Antingen doserade jag lite för friskt med bakpulver eller så blev det för mycket smet i järnet. Även när jag tog mindre smet svällde de över till sonens förtjusning :-)Vill man ha våfflorna lite krispigare gör smeten på hälften mjölk och hälften vatten.

Våfflor ca 8 st

1 dl mjölk

2 dl grädde

2 msk fiberhusk

50 g smält smör

4 ägg

1 tsk bakpulver

1 krm salt

0,5-1 msk vaniljpulver

• Blanda allt och låt svälla minst 5 minuter.
• Sätt igång våffeljärnet när smeten sväller så det blir varmt
• Pensla järnet med smör innan du fördelar ut smeten. Den är ganska tjock i konsistensen så du kan behöva "dra" ut den (jag behövde det inte, de svällde ut fint ändå).

Servera med vispad grädde, hemmagjord vaniljglass och bär.

En klar favorit både hos stora och små!

Chili con carne: en favorit hos barnen!

Vi har begåvats med en otroligt kräsen son. Han äter gladeligen pasta, ris och pannkaka utan problem. Ja, allt som är kolhydratrikt äter han. Resten ratar han. Kött, kyckling och fisk är förenat med livsfara. Ibland drar han till och överaskar oss och slevar i sig mat, och då undviker han pasta eller ris och äter bra mat! Det känns bra i hjärtat. Innan sommarlovet sa han att han ätit chili con carne i skolan och tyckte det var gott. Jaha, där ser man? När jag gjorde det hemma för evigheters evigheter sen vägrade han smaka, efter det har jag inte gjort det mer. Tanken lades ner. Av någon anledning nämnde han chili con carne igen och jag sög lite på karamellen. Varför inte? Dagen efter blev det vår lunch och jägarns vad han åt! Jag kokade makaroner till utifall att, det dissade han helt och åt hela tre portioner innan han var nöjd. Jag har gjort chili con carne flera gånger med samma goda resultat: han äter! Gissa om det känns bra att han äter bra mat före de snabba kolhydraterna. Ok, jag har i vita bönor i tomatsås. Innehållsförteckningen skvallrar om 15 g kolhydrater men med tanke på att jag på den grytan får ut 6 eller 8 portioner så blir inte kolhydratinnehåller så högt/portion.


Ibland finns inte alla grejer hemma och då får man ta till andra lösningar som kan bli minst lika bra. Jag blev sugen på chili con carne en kväll och skulle slänga ihop en gryta. Mitt i allt upptäcker jag att vi inte har vita bönor hemma. Attans då. Vad gör jag nu? På med spiskummin och vi åt en tacogryta :-) Minst lika populär hos barnen!

Chili con carne 6-8 portioner

600 g köttfärs

smör att steka i

500g finkrossade tomater

1 burk vita bönor i tomatsås

0,5 dl tomatpuré

paprikapulver

1-2 vitlöksklyftor eller vitlökspulver

1 lök eller lökpulver

salt

svart & vitpeppar

ev. några deciliter vatten

Med kräsna barn har jag börjat använda lökpulver/vitlökspulver för att undvika skepsis vid middagsbordet. 

• Bryn köttfärsen i smöret (finhacka löken och bryn med mot slutet om du har hel lök). 
• Häll på tomatkross och vita bönor
• Blanda ner tomatpuré och ev. vatten
• Låt puttra ihop minst 20 minuter
• Smaksätt med kryddorna

Barn 0-8 år och glasögon

Smarteyes

 

 

Jag har tidigare skrivit om Smarteyes och att de skänker glasögon till barn mellan 0-8 år. Det inlägget kan du läsa här. Det som behövs är en ordination och ett recept från en ortoptist.

 

För några veckor sen gav vi oss iväg till närmaste butik för att kika bågar och beställa nya åt sonen.Glasögon beställdes och någon vecka senare kom ett sms att de var färdiga för hämtning. Glasögonen sonen fick kostade oss 199:-, en försäkring som gäller i två år. På köpet fick vi putsvätska och flera putsdukar samt en liten skruvmejsel. Barnen gillade mest ballongerna de fick med sig därifrån. 

Att köpa glasögon är ingen billig historia för den som har glasögon och att Smarteyes skänker tycker jag är en otroligt fin gest då alla föräldrar inte har råd att bekosta nya glasögon till sina barn. Ni som har möjlighet, besök Smarteyes (klicka på namnet under bilden ovan) och ta del av detta erbjudandet! Väl värt. 

Glass med mörk choklad

Glass kan med fördel göras hemma och glassmaskin är inget nödvändigt även om det kanske går smidigare. Sonen hjälpte mig att röra ihop och för lite extra rev vi ner mörk choklad. Jag tyckte den blev god, barnen tog några teskedar och skjöt det åt sidan. Med facit i hand hade de troligen föredragit glassen utan mörk choklad i.

Glass med mörk choklad

3 dl grädde

3 äggulor

3 msk vaniljpulver

2 msk socker

2-3 rutor mörk choklad minst 70 %

• Vispa grädden fluffig
• Blanda ner äggulor, vaniljpulver och ev. sötning (krydda generöst, smaken minskar i kyla)
• Riv ner chokladen med osthyvel
• Ställ i frysen ca 40 min-1 timme, rör efter ca 30 minuter

Jag tog ut glassen efter 40 minuter, då hade den lagom mjukglasskänsla och ätbar konsistens. Står glassen längre blir den hård så tänk på att ta ut den minst 20 minuter innan servering om den blivit hård. 

Socker är förvisso inget alternativ gällande lchf men jag har blivit restriktiv mot sockerersättningarna Stevia och Sukrin på grund av deras metalliska bismak. Jag sötar hellre med riktigt socker om jag ska söta något.