Akupunktur

Sen tre veckor tillbaka har jag fått akupunktur. På torsdag blir det sjätte och sista gången i intensivbehandlingen. Hur vi lägger upp det sen återstår att se men jag vill fortsätta.

Jag fick Botox i mars och jag kände i början av juli att besvären var tillbaka :-/ Skit.

Varför går jag på akupunktur då? Jo. Som vanligt, stötte jag på något på Facebook om svettningar och någon rekommenderade traditionell kinesisk medicin. In på Google, läste, hittade Svenska Akupunkturförbundet och fann två i Linköping så jag skickade mail med frågan om de kan eller har erfarenhet av att behandla hyperhidros med akupunktur? Nuala, som behandlar mig, svarade omgående att hon hade behandlat en kund med fertilitetsproblem och denne hade märkt att svettningarna minskade. Sagt och gjort, hon hade en tid och jag åkte dit.

Första träffen svarade jag på ett formulär, Nuala kände på min puls, tittade på min tunga och ställde en del frågor. När allt detta var gjort fick jag en kort behandling. Behandlingarna har varit längre efterföljande träffar. Vad felas mig då? Nuala tog detta på engelska och jag hade full pejl där och då, i efterhand var det mer: "Crap, hur var det nu igen??" men kort och gott kan man säga att det är obalanser i mig (surprice!), obalans mellan ying och yang, ni vet den här symbolen:

Nuala pratade om det kinesiska hjärtat och hjärtsäcken och överfört på min kropp kan man säga att det är för mycket hat (inte bildligt som i känslan hat)/hetta och dampness i min mage och yin hinner inte med att dämpa/släcka detta hat/hetta och pytsar ut vätskan där den enklast kommer ut det vill säga i händer och fötter. Allt kopplas till levern, där är det stagnerat vilket Nuala behandlar. Jag ska äta den kost jag äter och undvika socker, gluten, mejeri, halvfabrikat (aldrig bra mat) och så vidare och äta kylande mat för att släcka hettan. Varje dag trycker jag på punkter i mina händer och fokuserar på andningen. Nuala arbetar även med min PMS och jag mäter min temperatur varje morgon. Inte i munnen utan i slidan. Ja, du läste rätt :-) Det skiljer i temp faktiskt, nyfiken som jag är var jag tvungen att testa mun kontra slida. Det skiljer 0,2-0,4 grader för min del, ganska mycket. Inför mens har jag fått andra livsmedel att äta, bland annat kikärtor, de kommer bli en utmaning ...

Har jag märkt någon skillnad då? Faktiskt, ja. Den förste som reagerade var maken. En kväll strök han i mina handflator och sa: "Vad torr du är." Det var liksom en bekräftelse och den där torra känslan fullkomligt älskar jag. Jag upplever den varje kväll men tänk, bara tänk om jag kunde få vara så här jämt?  Jag beklagade mig för Nuala, varför kan jag inte få behålla den torra känslan även under dagen? Hon förklarade detta som naturens sätt. Kroppen arbetar för fullt och är varm från morgon till eftermiddag då kroppen går in i ett lugnare läge, trappar ner på energierna och blir svalare. Därför upplever jag förbättring på kvällen."You can´t fight nature, this is what it does." svarade hon.
När jag tänker efter är det även minskad svettning i armhålorna.

Visst, jag svettas fortfarande mycket men jag upplever mig ändå "torrare". Tidigare har jag haft strumpor på dagen men nu går jag barfota. Förbättring.
Andra behandlingen var häftig. Jag var grymt svettig, det pärlades på fötterna (ja, jag svettas så mycket) och halvvägs in i behandlingen kände jag hur både händer och fötter blev torra. Nuala såg detta och även hon tyckte det var häftigt att se hur energierna flödade som det skulle. Förra behandlingen sa jag att jag kände inre stress/oro och hon satte nålar på lite andra punkter också. Efter den behandlingen kände jag mig i total harmoni. Nu har jag fått tabletter som jag ska ta tre gånger dagligen. De används inom kinesisk lära för att minska irritation, stress och spänningar men även för att öka leverns Qi, alltså leverns energi, och för att lösa Qi - stagnering.

Är det värt detta då? Helt klart ja. Det kostar en del pengar självklart men eftersom jag märkt förbättringar så kommer jag fortsätta. Jag frågade Nuala om jag var ett hopplöst fall, kommer jag kunna bli bra? och med tanke på vad Nuala sett på min tunga, tarmrörelser och hur jag känner i händer och fötter så går det åt rätt håll. Det kan krävas många behandlingar men då får det så vara. Drömmen om att bli svettfri fortsätter.

Bilder lånade från Google

Hyperhidros 2014

Jag är inte inne i bloggen så jätteofta längre och upptäckte precis att det finns en funktion med kommentarer. Hon med koll vet ni ... I funktionen hittar jag MASSOR av kommentarer, gamla kommentarer som jag inte ens läst och kommentarer som förtjänar svar. Som jag självklart inte svarat på eftersom jag inte sett dem. Det har absolut inte varit min mening och jag har inte ignorerat er. Jag har bara inte haft koll vilket jag ber om ursäkt för! 

Många kommentarer var under mitt inlägg om hyperhidros som jag nu svarat på men eftersom kommentatorerna kanske inte ser mitt svar lägger jag ut det även här (lite längre ner).

I tidningen Må Bra nr 4 finns ett reportage om mig och om hyperhidros. Jag blev uppringd och tillfrågad om jag ville ställa upp på intervju. Snabbt for tanken "Nej, jag ställer inte upp." genom skallen men sen, vad har jag att dölja? Det är så här jag är och kan jag hjälpa någon med min berättelse så är det värt mycket. Jag led i tystnad och jag vill inte ens veta hur många som fortfarande lider där ute. Så, jag ställde upp och jag har fått väldigt positiv respons för det. Det värmer. I år är också första gången jag pratat öppet om min handsvett utan att skämmas.

I år fick jag behandling redan i mars och det var lika snabbt överstökat även denna gång. Nog gör det ont att få injektioner i händerna men att få bedövning och injektioner som jag fick första gången var värsta gången och det upplever jag aldrig igen! Tiden det tar på mottagningen, från avklädning, upp på brits, spritning och markering tills det är klart rör sig om ca 15 minuter. Själva sticktiden är bara några minuter/hand. Ju lugnare jag andas och desto mer jag slappnar av desto bättre går det men läkaren måste hålla fast min hand. Instinktivt rycker man till. Hon är duktig och snabb min läkare. Vi diskuterade medicinering och eftersom Egazil inte gav effekt på mig fick jag med mig ett nytt recept, Oxybutynin Mylan, som jag kan testa. Än så länge ligger asken orörd. Jag är inte förtjust i att ta syntetiska preparat så det bär emot men funkar de så är de bättre att ta än Botox. 

Efter behandling

Mitt sena svar på era kommentarer:

"Oj vad många berättelser! 
Jag har inte sett era kommentarer och jag ber så hemskt mycket om ursäkt för det! Jag har helt missat att jag har en funktion i bloggen där jag kan se kommentarer.

Angående medicinering har jag testat Egazil och de funkade tyvärr inte alls. Jag blev däremot något fruktansvärt muntorr. Det var riktigt jobbigt. Jag tog den högsta dosen min läkare ordinerat men jag fick ge upp. Nu har jag fått recept på Oxybutynin Mylan att testa vid svettningar men än så länge har jag inte haft behov av dem. Ibland har jag snarare fått fukta händerna för att jag är FÖR torr, senast igår när jag kånkade ut en träkista från källaren. Rätt härlig känsla ändå. 

Min behandling håller ca 6 månader innan jag känner av svettningarna igen. Nu i år var armsvetten värst och jag började känna av det redan innan jul (ca 6 månader efter behandling). 

Angående operation och permanent åtgärd har jag blivit avrådd pga risk att få ökad svettningar på övriga delar av kroppen. Jag vågar inte chansa då operationen inte går att återställa. Det finns dock de som fått goda resultat utan biverkningar. Om du gravida Anonym kikar in här igen så har några opererade delat med sig av sina erfarenheter i kommentarsfältet. 

Tack alla ni, för att vi tillsammans inte är ensamma, för att ni delar med er av era berättelser! Det är ett socialt handikapp och pinsamt som ingen någonsin kan förstå men vi är inte på något sätt konstiga. Ibland är det våra egna föreställningar som hindrar oss. Min fotsvett hindrar mig exempelvis från att gå barfota på gymmet. Att andra lämnar svettiga fotspår efter sig stör mig inte men att jag ska göra det: otänkbart. Istället tar skorna svetten och luktar pärka ;-) 

Kram till er alla!"

Ett litet sidospår också självklart ;-)
Jag och maken cyklade Halvvättern förra året och jag fick behandling en vecka innan loppet. Mot slutet av loppet började min högerhand strula och jag fick växla med halva handen för att orka växla upp. Det sabbade växlarna en aning. Några dagar senare var min hand i stort ur spel. På bilden nedan ser ni min hand. Jag fick inte ihop fingrarna och kunde inte knyta handen utan att ta vänsterhanden till hjälp. Här har jag ändå försökt få ihop dem så gott jag kan. Med en gång blev jag betydligt mer handikappad mot normalt med svaga händer och förlorat pincettgrepp. Jag kunde inte skriva, eller ja, det gick men det såg ju ut som en förstagluttares kråkor. Jag minns hur jag satt på nya jobbet och skulle anteckna, vojne ... Tvätta håret och shamponera ... Äta mat och hålla i bestick. Ja, ni förstår. Efter det hade jag ingen som helst kraft att bromsa eller växla på min racer. Det tog lång tid innan jag vågade mig ut på cykel igen. Så, Botox och ha handen fast i ett läge en längre tid är ingen höjdare. 

Handikappens tid är här

Ja, inte riktigt i den bemärkelsen men när jag är van att kroppsdelar ska fungera blir jag varje gång lite smått överraskad när saker och ting inte riktigt styr som jag vill. För min del är det nu händerna som är försvagade. Tummen är otroligt svag, fingrarna likaså. Pincettgreppet är på väg bort. Detta kommer sitta i någon månad eller nästan två innan det vänder. I fredags var det dags för att få Botox-behandling mot handsvett i mina händer. Även armhålorna behandlades. Att få sprutor i händerna på en halvhungrig mage var inte något att rekommendera. Det gjorde ondare än vanligt. Det brukar gå att hantera i vanliga fall. Självklart gör det ont men nu kändes det mer. I fredags hann läkaren hela handflatan innan hon fick fylla på sprutan igen och jag höll på att krulla ihop tårna ett tag. Rummet började smått snurra också (jag såg framför mig hur det fortsätter snurra och jag efter behandling hoppar ner från britsen och faller ihop i en hög). Det snurrade färdig och snurrade sen inte mer. Högerhanden gjorde mer ont och när läkaren undrade hur det gick och jag sa att det kändes mer mot normalt så bytte hon nål, nålen är så fin men kan lätt bli "slö" genom alla stick. Ett nålbyte senare och det kändes aningens bättre. Femton minuter senare var allt klart och vi sa hej då. Varje hand, cirka 60 stick per hand (kanske några fler) tar bara några minuter att behandla, på sin höjd fem minuter per hand.

Igår när jag skulle låsa upp ytterdörren och skulle sätta i nyckeln kände jag för första gången att tummen var ur bruk. Nu blir det till att använda knogen lite mer. I morse blev det lite trix att få igen en dragkedja och räta till sonens strumpor knölade. Snart blir det att undvika byxor med knappar för det kan ta sin lilla tid att få igen :-) Men men, detta handikapp tar jag gärna eftersom det lindrar mina besvär något så ofantligt! Den som säger sig ha lite nervositets-handsvett vet inte hur det är att ha händer som det bokstavligen rinner om. Jag skulle vara glad om jag bara hade fuktiga händer när jag blir nervös. Mina händer är svettiga dygnet runt och ju varmare det är desto värre är det. Tack vare Botox kan jag fungera skapligt normalt.

Här kan du läsa mer om hyperhidros.

Hyperhidros

Idag blir det inte om lågkolhydratkost. Ovan ser ni en bild på min vänstra hand efter Botox-behandling mot handsvett. Varje prick innebär en injektion och varje finger ca 5-7 stick. Ibland lägger min behandlande läkare några stick utanför mallen. Hyperhidros betyder svettning. För min del handlar det inte om att bli lite smått fuktig i mina händer som vissa kan bli när de är nervösa. Jag är dyngsur och blöt hela dagen. Det kan rinna om mina händer. Jag tvättar och torkar hela dagarna igenom. På kvällen kan jag bli något bättre och jag älskar den känslan. Tack vare Botox har jag den känslan hela tiden under sommarhalvåret. Fram på vårkanten återkommer besvären och det är dags för en ny behandling.

Jag lider av palmar, axillär och plantar hyperhidros. Översatt betyder detta hand, arm- och fotsvett. I händer och i armhåla får jag Botox. Svettningarna upphör och med en gång kan jag fungera normalt som alla andra. Jag behöver inte vara rädd för att ta någon i hand, för att lämna blöta märken efter mig, glida på ratten vid bilkörning, slinta eller glida med skruvmejseln, blöta ner papper och andra helt vanliga saker. Bäst av allt är att jag kan hålla mina barn och maken i händerna utan att blöta ner deras händer också. Jag kan ha vilka kläder jag vill för det blir inga svettringar i armhålan efter Botox. Innan Botox höll jag mig till svarta kläder. Då syns inte ringarna.

När jag har varit gravid och ammat får jag inte behandling. Som gravid svettas man ganska mycket tack vare alla hormoner och den ökade kroppsvikten. Jag svettades som en gris första graviditeten. Fy vad jag led! Men jag överlevde det också. För att inte tala om efter förlossning. Det bokstavligen rann om mina fötter och amma bebis ... Han blev blöt. Jag fick lägga en filt bakom så min hand blötte ner filten och inte honom. Dottern blev också blöt. I och med att jag svettas så mycket i händer, armhåla och fötter så känner hela jag mig ofräsch och ständigt blöt. Jag känner mig aldrig torr oavsett vad jag än gör. Deodoranter hjälper inte ett skit. Allt som finns på Apoteket mot svettning har jag testat, helt utan resultat. Absolut torr: då ska man vara torr innan man duttar på lösningen. Hur jädra lätt är det när handflatan ständigt är blöt? Allt annat i deodorant, tabletter, medicin och så vidare funkade inte heller. Jag svettades ändå.

I mina yngre år fick jag höra att det inte finns något att göra. Det skulle växa bort. Men när? Jag är 35 år idag och har haft besvär sen jag var 18 år. Hur jag har överlevt dessa år vet jag inte men man är duktig på att glömma bort och förtränga har jag märkt. Jag har kollat sköldkörteln och andra prover har tagits, vilka kommer jag inte ihåg. Allt är helt normalt. Inga konstigheter. Jag fick helt enkelt stå ut med att jag svettas som en tok. Det är väldigt lätt att säga av den som inte lider av kraftiga svettningar. För mig är speciellt handsvetten ett stort socialt handikapp. Jag har skämts för det. Inte vågat berätta. Nu börjar jag krypa ur mitt skal och med detta inlägg blottar jag mig helt. Vad har jag att skämmas för egentligen? Och kan jag med detta hjälpa någon annan som lider precis som jag så gör jag det gladeligen! Jag har sökt hjälp, jag har testat det mesta utan resultat. Ingen pratar om detta öppet. Det är pinsamt och onormalt men fler än vad man tror lider av detta och jag tycker det är lika bra att ta bladet från munnen och gasta ut: det finns hjälp att få!

Jag sökte via min vårdcentral. Remiss skickades till hudmottagningen på universitetssjukhuset. Jag kom dit på besök 2005 och mina händer penslades med jod och efter det strödde läkaren ut potatismjöl. Där det blev svart syntes svettningarna. Mina handflator blev i stort helt svarta. Inget snack om saken: jag hade handsvett. Eftersom jag var gravid kunde ingen behandling ges. Istället gick läkaren igenom själva behandlingen, biverkningar och tog lite anamnes på mig. Jag fick låna hem en apparat, Iontofores för att testa mot min fotsvett och även på händerna. Iontofores är en mackapär där man lägger blöta pads på en yta som leder elimpulser till händer och fötter. Det var en tidskrävande behandling och då jag svettades som en tok på grund av graviditeten märkte jag ingen skillnad alls. Tyvärr.

2006 var det dags för min första behandling. Jag var grymt nervös och valde att få bedövning. Jag säger bara: herrejävlar vad ont det gjorde! Kanylerna såg hur grova ut som helst och sticka ner det vid handleden och på var sida om varje finger var det värsta jag varit med om. Jag skrek nog någon gång och spände mig totalt. Bedövningen innebar 12 stick om jag inte minns helt fel. Per hand. Trots bedövning kände jag när läkaren gav Botoxinjektionerna. Det var en helvetesupplevelse. Flera gånger uppmanade läkaren mig att andas och slappna av. Hon nämde profylaxandning, djupandning. Jag blev arg på henne och hade lust att utdela en mindre väl vald mening. Jag har ju för helvete ont och kan inte slappna av. Jag kan inte djupandas, jag fasar för nästa stick. Jag var spänd som en fiolsträng och ålade omkring på britsen. Vad har jag gett mig in på? Hur överlever andra som gör detta? När händerna äntligen var klara skulle hon ge i armhålorna. Jag kommer dö. Läkaren sa att det gör inte hälften så ont i armhålorna som i händerna. Ja, just det ... Det är astunn hud i armhålorna. Ja, jag kommer dör här och nu. Armhålorna kändes knappt alls kan jag säga. Jag överlevde.

Att få bedövning i händerna var ingen vidare upplevelse ska jag villigt erkänna. Jag kom knappt ner från britsen, ytterkläderna fick jag inte på mig utan hjälp från personalen, maken fick öppna bildörr och spänna fast mig med säkerhetsbälte. Jag kunde inte göra någonting. Var jag inte handikappad innan så var jag det garanterat nu. Det släppte efter några timmar tack och lov. Botox är ett nervgift och det vore konstigt om det inte skulle ge några biverkningar. Efter ett tag försvinner pincettgreppet. Händerna blir svagare. En sån enkel sak som att knäppa knappen till jeansen var helt omöjligt, knäppa andra knappar i byxor, dra upp en dragkedja på en trilskandes 2-åring var ett smärre äventyr, ta på skor, trycka på knappen för att låsa/låsa upp bilen, sy med synål, öppna burkar och mjölkpaket en ny erfarenhet. Men, man hittar sina metoder och knep. Pincettgreppet brukar återkomma efter 1½-2 månader men styrkan i händerna återkommer inte helt. Jag är svagare än innan. En biverkning jag får leva med.

Jag har fått fyra behandlingar med Botox. I år har jag varit svagare i händerna än vad jag någonsin varit och pincettgreppet försvann bara några dagar efter behandlingen. Maken tycker att jag ska strunta i behandlingen eftersom den ger dessa biverkningar. Jag lider mer av handsvett än att bli svag i händerna. Vi befinner oss på olika plan i denna frågan. Jag vill ha behandlingen för att leva ett någorlunda normalt liv. Maken anser att det begränsar mig och han får göra saker åt mig vilket skapar mer arbete för honom. Jag fullkomligt njuter av att vara torr. Jag kan ha mina älskade kläder i alla färger utan att oroa mig för att få svettringar i armhålan eller stinka av svett. Alla vet nog hur en svettig armhåla luktar. Kattpiss. Jag är torr även om jag sliter som ett djur och svettas på kroppen. Jag kan krama maken utan att känna mig äckligt ofräsch och dyngsur. Jag fullkomligt njuter av att ha torra händer. Att kunna stryka barnen på ryggen, på benen, på armen med handens insida utan att en blöt hand studsar upp och ner. Med svettiga händer undviker jag sånt här och ska jag stryka rygg eller ansikte får jag stryka med utsidan av händerna för att minimera det blöta. Jag kan dra handen på köksbänken utan att det tar tvärstopp eller ger gnisselljud eller blöta ränder. Plastpåsar gnisslar inte. Jag kan köra bil utan att ha fläkten på full blås riktade mot handflatan för att hålla något sånär torrt och jag lämnar inga svettmärken på ratten. Jag vågar röra andra människor utan att vara livrädd. Jag är torr. Som alla andra. Och det är helt underbart! Jag kan ibland komma på mig själv med att gnida ena handen i den andra handens handflata och bara känna huden. Torr hud. Torr handflata. Det är så här det ska vara. Hela tiden. Den känslan älskar jag. Nu måste jag fukta fingrarna för att vända blad. Innan blötte jag ner bladet.

Numera gör jag behandlingen utan bedövning. Många undrar om det inte gör ont? Klart att det känns, det ska jag inte sticka under stol med. Ni vet ju hur det känns att sticka sig på en nål. Tänk flera såna stick i hela handen. Injektionerna läggs några millimeter under huden. Det blir ca 60 stick/hand. Behandlingen går väldigt snabbt. I år hade jag en tid kl 11 och 11.30 lämnade jag mottagningen. Då hade jag väntat en liten stund innan jag fick komma in. Själva behandlingen tar säkert 15 minuter. Förberedelsen är nog det som tar längst tid tror jag. Min läkare är snabb på att sticka och när hon fyller på sprutan får jag lite välbehövlig andningspaus. Den är ganska skön att få. Hon får hålla fast min hand, annars skulle jag säkert knyta ihop den rent reflexmässigt. 15 minuter senare kan jag njuta av att vara svettfri. Det brukar visserligen dröja någon dag innan svettningarna försvinner helt. 15 minuter med lite stick och obehag mot att vara torr flera månader. Det är ingenting.

Jag hade hoppats att lågkolhydratkost skulle botat mig helt. Än har jag inte märkt någon sådan skillnad men det kanske kommer? Min läkare har sagt att en del patienter upplever att besvären minskar med åren efter Botox-behandlingar. Jag håller hoppet uppe att det ska bli samma för mig. Det ihop med lågkolhydratkost kanske gör mig besvärsfri? Tills jag närmar mig klimakteriet ;-)

Har du själv problem med kraftiga svettningar eller känner någon som lider av detta?

Det finns hjälp att få.

Jag är otroligt tacksam för detta. Att jag nu har fått hjälp. Jag gillar min läkare och har varit nervös då hon närmar sig pension. Jag var tvungen att fråga om detta. Hon svarar med ett leende att hon inte tänkt gå i pension än och att det finns en AT-läkare som utbildar sig inom detta och en annan läkare var intresserad av att lära sig.

Det finns privata kliniker som utför Botox-behandling till en hiskeligt dyr summa. Flera tusen. Jag får betala landstingstaxa. Min läkare sa att en del sjukhus inte har denna möjlighet till behandling då hyperhidros inte anses vara en sjukdom. Behandling ska inte ges via sjukhus utan att man får söka privat för detta. Jag blev än mer tacksam att jag har möjlighet att få behandling via universitetssjukhuset. Det borde alla få möjlighet att få. Många lider i onödan eftersom de inte har pengarna att lägga på en privatklinik. Operation då? Min läkare avrådde mig då vissa opererade patienter reagerat med att få väldigt kraftiga svettningar på andra ställen på kroppen. Det skulle vara just typiskt mig att drabbas av ökade svettningar så jag har inte frågat vidare även om jag ibland funderar på hur en operation skulle gå? Jag har sett en dokumentär om misslyckade svettoperationer. Sånt liv vill jag absolut inte ha. Jag har hört om en lyckad operation förvisso men det är också det enda. Visste jag med säkerhet att mina svettningar skulle upphöra och att jag inte skulle svettas mer på övriga kroppen då hade jag lagt mig på operationsbordet på stört.

Här kan du läsa mer om hyperhidros