Hyperhidros

Idag blir det inte om lågkolhydratkost. Ovan ser ni en bild på min vänstra hand efter Botox-behandling mot handsvett. Varje prick innebär en injektion och varje finger ca 5-7 stick. Ibland lägger min behandlande läkare några stick utanför mallen. Hyperhidros betyder svettning. För min del handlar det inte om att bli lite smått fuktig i mina händer som vissa kan bli när de är nervösa. Jag är dyngsur och blöt hela dagen. Det kan rinna om mina händer. Jag tvättar och torkar hela dagarna igenom. På kvällen kan jag bli något bättre och jag älskar den känslan. Tack vare Botox har jag den känslan hela tiden under sommarhalvåret. Fram på vårkanten återkommer besvären och det är dags för en ny behandling.

Jag lider av palmar, axillär och plantar hyperhidros. Översatt betyder detta hand, arm- och fotsvett. I händer och i armhåla får jag Botox. Svettningarna upphör och med en gång kan jag fungera normalt som alla andra. Jag behöver inte vara rädd för att ta någon i hand, för att lämna blöta märken efter mig, glida på ratten vid bilkörning, slinta eller glida med skruvmejseln, blöta ner papper och andra helt vanliga saker. Bäst av allt är att jag kan hålla mina barn och maken i händerna utan att blöta ner deras händer också. Jag kan ha vilka kläder jag vill för det blir inga svettringar i armhålan efter Botox. Innan Botox höll jag mig till svarta kläder. Då syns inte ringarna.

När jag har varit gravid och ammat får jag inte behandling. Som gravid svettas man ganska mycket tack vare alla hormoner och den ökade kroppsvikten. Jag svettades som en gris första graviditeten. Fy vad jag led! Men jag överlevde det också. För att inte tala om efter förlossning. Det bokstavligen rann om mina fötter och amma bebis ... Han blev blöt. Jag fick lägga en filt bakom så min hand blötte ner filten och inte honom. Dottern blev också blöt. I och med att jag svettas så mycket i händer, armhåla och fötter så känner hela jag mig ofräsch och ständigt blöt. Jag känner mig aldrig torr oavsett vad jag än gör. Deodoranter hjälper inte ett skit. Allt som finns på Apoteket mot svettning har jag testat, helt utan resultat. Absolut torr: då ska man vara torr innan man duttar på lösningen. Hur jädra lätt är det när handflatan ständigt är blöt? Allt annat i deodorant, tabletter, medicin och så vidare funkade inte heller. Jag svettades ändå.

I mina yngre år fick jag höra att det inte finns något att göra. Det skulle växa bort. Men när? Jag är 35 år idag och har haft besvär sen jag var 18 år. Hur jag har överlevt dessa år vet jag inte men man är duktig på att glömma bort och förtränga har jag märkt. Jag har kollat sköldkörteln och andra prover har tagits, vilka kommer jag inte ihåg. Allt är helt normalt. Inga konstigheter. Jag fick helt enkelt stå ut med att jag svettas som en tok. Det är väldigt lätt att säga av den som inte lider av kraftiga svettningar. För mig är speciellt handsvetten ett stort socialt handikapp. Jag har skämts för det. Inte vågat berätta. Nu börjar jag krypa ur mitt skal och med detta inlägg blottar jag mig helt. Vad har jag att skämmas för egentligen? Och kan jag med detta hjälpa någon annan som lider precis som jag så gör jag det gladeligen! Jag har sökt hjälp, jag har testat det mesta utan resultat. Ingen pratar om detta öppet. Det är pinsamt och onormalt men fler än vad man tror lider av detta och jag tycker det är lika bra att ta bladet från munnen och gasta ut: det finns hjälp att få!

Jag sökte via min vårdcentral. Remiss skickades till hudmottagningen på universitetssjukhuset. Jag kom dit på besök 2005 och mina händer penslades med jod och efter det strödde läkaren ut potatismjöl. Där det blev svart syntes svettningarna. Mina handflator blev i stort helt svarta. Inget snack om saken: jag hade handsvett. Eftersom jag var gravid kunde ingen behandling ges. Istället gick läkaren igenom själva behandlingen, biverkningar och tog lite anamnes på mig. Jag fick låna hem en apparat, Iontofores för att testa mot min fotsvett och även på händerna. Iontofores är en mackapär där man lägger blöta pads på en yta som leder elimpulser till händer och fötter. Det var en tidskrävande behandling och då jag svettades som en tok på grund av graviditeten märkte jag ingen skillnad alls. Tyvärr.

2006 var det dags för min första behandling. Jag var grymt nervös och valde att få bedövning. Jag säger bara: herrejävlar vad ont det gjorde! Kanylerna såg hur grova ut som helst och sticka ner det vid handleden och på var sida om varje finger var det värsta jag varit med om. Jag skrek nog någon gång och spände mig totalt. Bedövningen innebar 12 stick om jag inte minns helt fel. Per hand. Trots bedövning kände jag när läkaren gav Botoxinjektionerna. Det var en helvetesupplevelse. Flera gånger uppmanade läkaren mig att andas och slappna av. Hon nämde profylaxandning, djupandning. Jag blev arg på henne och hade lust att utdela en mindre väl vald mening. Jag har ju för helvete ont och kan inte slappna av. Jag kan inte djupandas, jag fasar för nästa stick. Jag var spänd som en fiolsträng och ålade omkring på britsen. Vad har jag gett mig in på? Hur överlever andra som gör detta? När händerna äntligen var klara skulle hon ge i armhålorna. Jag kommer dö. Läkaren sa att det gör inte hälften så ont i armhålorna som i händerna. Ja, just det ... Det är astunn hud i armhålorna. Ja, jag kommer dör här och nu. Armhålorna kändes knappt alls kan jag säga. Jag överlevde.

Att få bedövning i händerna var ingen vidare upplevelse ska jag villigt erkänna. Jag kom knappt ner från britsen, ytterkläderna fick jag inte på mig utan hjälp från personalen, maken fick öppna bildörr och spänna fast mig med säkerhetsbälte. Jag kunde inte göra någonting. Var jag inte handikappad innan så var jag det garanterat nu. Det släppte efter några timmar tack och lov. Botox är ett nervgift och det vore konstigt om det inte skulle ge några biverkningar. Efter ett tag försvinner pincettgreppet. Händerna blir svagare. En sån enkel sak som att knäppa knappen till jeansen var helt omöjligt, knäppa andra knappar i byxor, dra upp en dragkedja på en trilskandes 2-åring var ett smärre äventyr, ta på skor, trycka på knappen för att låsa/låsa upp bilen, sy med synål, öppna burkar och mjölkpaket en ny erfarenhet. Men, man hittar sina metoder och knep. Pincettgreppet brukar återkomma efter 1½-2 månader men styrkan i händerna återkommer inte helt. Jag är svagare än innan. En biverkning jag får leva med.

Jag har fått fyra behandlingar med Botox. I år har jag varit svagare i händerna än vad jag någonsin varit och pincettgreppet försvann bara några dagar efter behandlingen. Maken tycker att jag ska strunta i behandlingen eftersom den ger dessa biverkningar. Jag lider mer av handsvett än att bli svag i händerna. Vi befinner oss på olika plan i denna frågan. Jag vill ha behandlingen för att leva ett någorlunda normalt liv. Maken anser att det begränsar mig och han får göra saker åt mig vilket skapar mer arbete för honom. Jag fullkomligt njuter av att vara torr. Jag kan ha mina älskade kläder i alla färger utan att oroa mig för att få svettringar i armhålan eller stinka av svett. Alla vet nog hur en svettig armhåla luktar. Kattpiss. Jag är torr även om jag sliter som ett djur och svettas på kroppen. Jag kan krama maken utan att känna mig äckligt ofräsch och dyngsur. Jag fullkomligt njuter av att ha torra händer. Att kunna stryka barnen på ryggen, på benen, på armen med handens insida utan att en blöt hand studsar upp och ner. Med svettiga händer undviker jag sånt här och ska jag stryka rygg eller ansikte får jag stryka med utsidan av händerna för att minimera det blöta. Jag kan dra handen på köksbänken utan att det tar tvärstopp eller ger gnisselljud eller blöta ränder. Plastpåsar gnisslar inte. Jag kan köra bil utan att ha fläkten på full blås riktade mot handflatan för att hålla något sånär torrt och jag lämnar inga svettmärken på ratten. Jag vågar röra andra människor utan att vara livrädd. Jag är torr. Som alla andra. Och det är helt underbart! Jag kan ibland komma på mig själv med att gnida ena handen i den andra handens handflata och bara känna huden. Torr hud. Torr handflata. Det är så här det ska vara. Hela tiden. Den känslan älskar jag. Nu måste jag fukta fingrarna för att vända blad. Innan blötte jag ner bladet.

Numera gör jag behandlingen utan bedövning. Många undrar om det inte gör ont? Klart att det känns, det ska jag inte sticka under stol med. Ni vet ju hur det känns att sticka sig på en nål. Tänk flera såna stick i hela handen. Injektionerna läggs några millimeter under huden. Det blir ca 60 stick/hand. Behandlingen går väldigt snabbt. I år hade jag en tid kl 11 och 11.30 lämnade jag mottagningen. Då hade jag väntat en liten stund innan jag fick komma in. Själva behandlingen tar säkert 15 minuter. Förberedelsen är nog det som tar längst tid tror jag. Min läkare är snabb på att sticka och när hon fyller på sprutan får jag lite välbehövlig andningspaus. Den är ganska skön att få. Hon får hålla fast min hand, annars skulle jag säkert knyta ihop den rent reflexmässigt. 15 minuter senare kan jag njuta av att vara svettfri. Det brukar visserligen dröja någon dag innan svettningarna försvinner helt. 15 minuter med lite stick och obehag mot att vara torr flera månader. Det är ingenting.

Jag hade hoppats att lågkolhydratkost skulle botat mig helt. Än har jag inte märkt någon sådan skillnad men det kanske kommer? Min läkare har sagt att en del patienter upplever att besvären minskar med åren efter Botox-behandlingar. Jag håller hoppet uppe att det ska bli samma för mig. Det ihop med lågkolhydratkost kanske gör mig besvärsfri? Tills jag närmar mig klimakteriet ;-)

Har du själv problem med kraftiga svettningar eller känner någon som lider av detta?

Det finns hjälp att få.

Jag är otroligt tacksam för detta. Att jag nu har fått hjälp. Jag gillar min läkare och har varit nervös då hon närmar sig pension. Jag var tvungen att fråga om detta. Hon svarar med ett leende att hon inte tänkt gå i pension än och att det finns en AT-läkare som utbildar sig inom detta och en annan läkare var intresserad av att lära sig.

Det finns privata kliniker som utför Botox-behandling till en hiskeligt dyr summa. Flera tusen. Jag får betala landstingstaxa. Min läkare sa att en del sjukhus inte har denna möjlighet till behandling då hyperhidros inte anses vara en sjukdom. Behandling ska inte ges via sjukhus utan att man får söka privat för detta. Jag blev än mer tacksam att jag har möjlighet att få behandling via universitetssjukhuset. Det borde alla få möjlighet att få. Många lider i onödan eftersom de inte har pengarna att lägga på en privatklinik. Operation då? Min läkare avrådde mig då vissa opererade patienter reagerat med att få väldigt kraftiga svettningar på andra ställen på kroppen. Det skulle vara just typiskt mig att drabbas av ökade svettningar så jag har inte frågat vidare även om jag ibland funderar på hur en operation skulle gå? Jag har sett en dokumentär om misslyckade svettoperationer. Sånt liv vill jag absolut inte ha. Jag har hört om en lyckad operation förvisso men det är också det enda. Visste jag med säkerhet att mina svettningar skulle upphöra och att jag inte skulle svettas mer på övriga kroppen då hade jag lagt mig på operationsbordet på stört.

Här kan du läsa mer om hyperhidros