torsdag 5 juli 2012

Den jobbiga sanningen

Igår hamnade jag i en diskussion i en grupp jag är med i på Facebook gällande avsteg och att äta på ett sätt som gör att kroppen inte mår bra. Vi är alla olika och klarar olika mängd avvikelser men att leta ursäkter till än det ena, än det andra för att rättfärdiga att äta kolhydrater och sedan inte må bra i kroppen. Det köper jag inte. Jag har sen start med lchf 2009 levt i förnekelse. Det inser jag nu. Jag har trott mig klara godis på lördagarna, en skiva (eller tre) bröd någon kväll, lite pommes och fikabröd lite nu och då. Huvudsaken är ju att jag sköter mig resten av tiden. Att kroppen protesterat på olika sätt låtsades jag inte om sen satt jag där på min kammare, läste om andras framsteg och resultat och undrade varför det aldrig händer något för mig? Varför har jag ingen karaktär? Inners inne visste jag att mina ständiga snedsteg bidrog men jag klarade det ju. Eller? Jag levde i min egna personliga lögn och var inte på långa vägar ärlig mot mig själv.

Jag menade igår i diskussionen att göra avsteg och må dåligt är att inte vara ärlig mot sig själv. Jag svarade så här i en kommentar:

"Alla resonerar vi olika men att äta mat som man mår dåligt av är bara fel. Jag har ätit så sen 2009, ville inte göra avkall eller missa livets goda. Så jag åt och har istället tampats med olika kroppsliga problem både fysiskt och psykiskt. Det är först nu jag är i balans och det är så det ska vara. Ni får ursäkta men att resonera så att man behöver mat som får en att må dåligt, det är att ljuga för sig själv och inte vara ärlig mot sig själv. Problematiken ligger någon annan stans än i kosten. Visst kan jag käka mat/godis som jag inte ska men att lura mig själv med att tro att jag "behöver" mat jag inte tål är bara att sabba för mig själv. Jag vägrade inse att jag är sockerberoende. Trodde mig kunna fixa det. När jag efter mycket om och men erkände för mig själv, slutade hänga upp mig att andra åt ditt eller datt och fattade att jag inte kan underhålla mitt beroende DÅ som först började min resa på riktigt! Så nej, att leta ursäkter till att få äta sånt man inte mår bra av, det köper jag inte. Mår du inte bra psykiskt och måste ha viss mat ibland då behöver man se över sitt liv och sätta fingret på VAD som utlöser att man faktiskt behöver utsätta sig själv för att må dåligt. Då är man i obalans."

Någon kommentar senare svarar jag så här:

"Det är känsligt detta, många blir förbannade och menar att "det gäller inte mig!" Vad fan vet hon liksom? Det är så OFANTLIGT många saker som påverkar! Men, reagerar man med ilska, ger bortförklaringar och har ursäkter till att jag kan få äta si eller så och att det minsann inte gäller mig. Ja, då är man inte ärlig och lever i en outtalad förnekelse. Det sitter jävligt långt inne att erkänna detta och att erkänna för sig själv är fanken inte lätt."


Här tog det skruv. Tjejen blev ilsken och gillade inte att bli analyserad eller generaliserad av en amatörpsykolog och sa tack och hej. Jag trampade onekligen på en öm tå. Lite kommentarer senare kom en annan tjej in och undrade om detta inte är en stöd/peppgrupp och inte en piskande moraltantgrupp? Jag kommenterade det så här:

"Och i en sådan här grupp får man inte säga sanningen? Kalla mig moraltant om ni så vill men jag vill väcka tankar och de tankarna jag lagt fram är tankar de flesta inte klarar av att höra. Då känner man sig med en gång påhoppad, attackerad och trängd och man blir arg. Att väcka tanken i att identifiera sitt sätt att äta, vad som triggar, lockar eller gör att man sätter en ursäkt på sitt sätt att äta, hur kan det bli fel? Var och en hittar sitt sätt, vi är alla olika men det kan ligga många orsaker bakom sitt sätt också. Orsaker som man inte alltid ser själv."


Det är onekligen otroligt känsligt detta. Jag vill väcka tankar och öppna ögonen på folk till att se helheten och inte enbart stirra sig blind på kosten. Det är uppenbarligen otroligt svårt för flertalet människor. Jag har varit där också, trott mig kunna äta si eller så och fortsatt ljuga för mig själv. När jag erkände för mig själv att jag först och främst är sockerberoende lossnade en sten. Den andra stenen lossnade när jag finjusterade kosten och den tredje när jag började med magnesium som kosttillskott. Varje människa borde få känna hur det är att ha en kropp i balans. Att sortera sitt liv, se över sin livssituation och ta bort eller lägga till vissa saker för att uppnå det välmående: det är vad du och din kropp är värd! Jobbar man bara med en del (kosten) men inte jobbar med sitt liv för övrigt, då blir det inte rätt någonstans och i slutänden funkar det inte. Gör dina avsteg om du vill men mår kroppen dåligt av det på olika sätt: vem försöker du lura?




5 kommentarer:

  1. Det är jobbigt det där med att behöva ta tag i obekväma saker i livet.....
    Bra komenterat tycker jag och verkligen en tankeöppnare (kan man säga så?)
    Vilken sorts magnesium äter du? och hur mkt?
    Jag tar 1 kapsel av helhetshälsas var dag.....
    är visst lite debatt ang magnesiumtillskott nu oxå...

    Kram och tack för alla bra inlägg du skriver!! önskar att jag hade förmågan att få ner mina tankar på detta vis

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tar Greath Earths magnesium, 375 g/dag. Jag hade ingen aning om magnesiumets effekter men oj vilken skillnad!

      Tack för att du gillar mina inlägg! :-)

      Radera
  2. Väldigt bra skrivet tycker jag, det som du skriver är sant. undrar om du är med i samma tråd som jag varit med i;-).det var hemskt mycket ursäkter och liknande från de flesta. det roligaste var att de flesta sa att det är så dyrt att få riktig hjälp, vara med i grupper osv, men det finns ju faktiskt ställen som är helt gratis ex "OA" som är ett tolvstegsprogram. men det verkade väldigt få intresserade av. det är precis som du säger många ursäkter för att man ska få äta som man gör, för att INTE göra avkall på det som man tycker om.

    jag är ju också sockerberoende. för mig handlade det inte om godis bara någon gång ibland utan det var kolhydrater jämt eftersom jag har uppfostrats att socker är okej, fett är farligt. tyvärr vart jag alldeles för trött när jag gick på Lchf, utan en kombination av GI och Lchf har fungerat bra för mig och vilket härligt liv jag fått =). jag tror alla får hitta sitt eget sätt för sitt välbefinnande, men jag tycker det är konstigt att en del som vill må bättre bara ser till maten och inte helheten. för min del har jag förändrat hela mitt liv, vet att mina matproblem härstammar mycket från min barndom. och 12-stegsprogrammet fick mig att se helheten i problemet. många med beroendeproblematik reagerar med ilska och det är lite synd att just den person som lämnade gruppen antagligen behövde som mest hjälp.

    men du har rätt i det du sa till personen. dock kan man fråga sig om konstruktiv kritik är det bästa sättet att närma sig en annan medberoende, eller om medkänsla och ödmjukhet gör det. det är en fråga som man kan ställa sig. på alla tolvstegsprogram så får man inte ifrågasätta en annan persons problem då det är han som äger problemet. genom att delge sina egna erfarenheter, gamla som nya, så kan andra bekräfta och själv få insikt. och man får själv hjälp på samma sätt av andra genom att de delger sina problem. fast det gäller ju som sagt att man erkänner att man har problem, vilket en del inte vill;-). eller förskönar problemen så det inte låter så stort. en del är nog inte redo heller att ta och förändra sitt liv såpass mycket som det faktiskt krävs. att bli av med sin "drog", sin enda tröst i livet, det skapar oro och sorg för många människor.

    men intressant ämne du tog upp här=)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här sättet att svara var mitt sätt för att försöka få ett generellt svar. Få folk att tänka till, öppna sina sinnen och försöka se på sitt liv mer ingående och inte enbart se en sak. Allt hänger ihop. Vi är alla olika och det är jättesvårt att peka på något specifikt men många av oss behöver få till sig att det är viktigt att se HELHETEN i att må bra och det missar många. Tyvärr. 12-stegsprogrammet låter väldigt bra, det blev jag nyfiken på!

      Tröttheten med lchf kan bero på många saker men jag är glad att du ändå hittat ditt sätt att äta! Det är det som är huvudsaken. Jag kan tänka mig att du äter en liberal form av lchf med kombinationen GI.

      Ämnet är otroligt intressant, det inser jag nu efter att själv ha varit den som inte sett helheten, haft ursäkter till olika saker och bara sett en del av mitt liv. Nu vet jag att allt spelar in för att livet ska funka optimalt.

      Radera
    2. Jag förstår dig Heléne, att du ville få folk att tänka till och du har rätt i allt du säger för alla människor har någon brist i något och överflöd av annat. det gäller att hitta jämvikten. det är verkligen helheten som räknas och det är det som 12-stegsprogrammet handlar om. egentligen skulle en ickeberoende också kunna gå det programmet för det fokuserar på alla delar av ens liv, inte enbart själva beroendet. det handlar om att hitta balans. det är därför jag inte kan gå in stenhårt för att ex räkna kalorier eller väga mat som vissa gör för jag vet att jag skulle bli fixerad vid det och få en väldans obalans åt andra hållet;-). det är viktigt att poängtera det för folk också. man måste hitta en sund väg i allt man företar sig.

      Ja min kost är lite speciell. jag utesluter all pasta, potatis, ris, couscous mm, vilket jag nästan klarar av jämt (är ju hemskt förtjust i sushi vilket kanske blir en gång varannan månad, samt surströmming kan man verkligen inte äta utan mandelpotatis;-)). jag äter inga riktiga sötsaker mer än choklad med hög kakaohalt. jag skippar den frukt som innehåller högt GI, fastän jag ser i många GI-böcker att det används i desserter. använder lite socker eller honung när jag sötar.

      däremot äter jag bröd. det var när jag slutade med brödet som jag blev så trött, men det beror på att jag har stressmage och får problem när jag äter annat till frukost och då började jag utesluta frukosten istället. problemet är att jag inte får äta för mycket fibrer för då kraschar min mage helt och råa grönsaker innehåller en del sån't så allt blir lite komplicerat. så jag försöker hitta en balans i det hela och känner mig nöjd nu, har inte behövt äta omeprazol på flera månader=). det blir det en egen diet kan man säga och jag försöker hitta inspiration från både GI och Lchf vad gäller maträtter=)

      Radera

Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...