söndag 14 januari 2018

Älskade köttgryta!

För några år sen kikade jag på olika slowcooker och perfekt till jul fick vi en tryckkokare av svärföräldrarna. Skillnaden mellan slowcooker och tryckkokare har jag ingen aning om ska jag ärligt erkänna. Tryckkokaren har blivit flitigt använd sen dess och har kapat många timmars kokning för grytor. En stor favorit här hemma är köttgryta och den går i ett nafs! Köttet blir så mört och fint och smakerna sitter. Oftast behöver jag salta lite extra och ha i någon tesked buljong. Ibland reder jag av med arrowrot och sen är det klart.






Köttgryta

Ca 1,6 kg fransyska
Morötter
ca 1 liter vatten
Salt
ca 1 tsk hel svartpeppar
ca 1 tsk hel vitpeppar
ca 2 tsk hel kryddpeppar
Lite Colloritsoja för färg
En klick smör
Arrowrot


1. Skär köttet i mindre bitar och lägg i gryta.
2. Lägg i morötterna.
3. Lägg alla pepparkorn i en tesil.
4. Lägg i smör.
5. Häll på vatten.
6. Häll över lite Colloritsoja.
7. Salta.

Låt koka upp och sänk värmen. Låt småputtra i ca 3,5-4 timmar på spis. Tryckkokare ca 2 timmar. Smaka av och krydda vid behov. Red av med arrowrot om du önskar något tjockare sås. 

torsdag 4 januari 2018

2017

Som ni märker är det mycket träning och mindre fokus på mat i denna blogg numera. Varför undrar du kanske? Jag kände att lchf inte funkade optimalt med crossfit och det tog lång tid innan jag ville acceptera faktum att det inte håller. Uthållighetsmässigt som i cykling och löpning är lchf guld och de bästa turerna på cykel och löpning har jag haft direkt på morgonen och under fasta. Men, när det kom till att vara snabb och lyfta tungt upplevde jag inte lchf som bra kombination. Det saknades något, orken tog slut och jag kunde inte prestera fullt ut som jag ville. Huvudet ville men kroppen sa stopp. Jag la åtskilliga försök på att korrigera kosten och testa hit och dit men jag nådde aldrig riktigt fram och att hitta rätt balans i ökad mängd kolhydrater var svårt. Jag fajtades med mitt tänk att äta och eftersom jag mår allra bäst på strikt lchf blev det en inre konflikt. Jag ville ju så gärna äta efter lchf men det funkar inte i crossfitträningen. Jag har läst runt och visst finns det en del som tränar crossfit på lchf men jag själv tyckte inte att det funkade för mig. De flesta crossfitutövare äter enligt The Zone eller paleo och där känner jag inte heller att jag är. Jag vill ha mejeriprodukterna i min mat även om jag försöker minimera så gott jag kan då jag mår bättre med mindre mejeri i min kost men jag vill inte ge avkall på det helt och hållet. 

Idag äter jag relativt fritt och ja, jag äter även bröd och socker men försöker så långt jag kan minimera även det intaget. Min stora last är emellanåt grädde i kaffet för det är ju så galet gott! En kopp blir dock gärna fem eller mer och grädde triggar mitt sötsug. På köpet känner jag av det i kroppen. Jag blir svullen och känner en tyngdhetskänsla. I perioder fastnar jag med grädde i kaffet och måste till slut vänja av med mina dumheter. Det är jobbigt så klart men ack så nödvändigt och direkt känner jag en skillnad i kroppen både gällande svullnad och tungdhetskänsla. Jag känner mig lättare. Och i lättare menar jag i sinnet, jag vet inte vad jag väger och jag har inte vägt mig på evigheter och finner ingen anledning till att väga mig heller. Vågen står i garderoben och där kan den stå. I början av min lchf-karriär vägde jag mig varje vecka och ibland flera gånger per dag. Det skapade så klart stress och trots att jag vet att vågen inte berätar någon sanning vägde jag mig. Det tog lång tid innan jag bröt vårt förhållande och nu känns det riktigt bra så något intresse av vikt och våg har jag inte. 




Gällande kost föredrar jag fortfarande en köttbit eller två och sås. Det är liksom grejen. Jag äter friskt ur salladsbordet på jobbet, tyvärr tycker jag proteindelen har ett sämre utbud, ibland halvfabrikat som jag inte kan med och jag gillar definitivt inte vegetariska dagar. Jag använder alltid helfeta produkter hemma, gärna ekologiskt och kött från svenska gårdar. Hemma är jag galet dålig på att äta grönsaker helt enkelt för att jag är för lat för att fixa till. Jag har smygit in potatis igen då och då eftersom jag började tycka att sötpotatisen smakade för sött.

Och handen på hjärtat. Jag äter godis. Jag äter bröd. Jag äter också annat som inte är förenat med lchf men världen går inte under för det. Jag har inte dåligt samvete. Jag känner dock på kroppen vid fusk att det inte är bra och försöker undvika men ibland kan jag bara inte låta bli. Fuskar jag kan jag kallt räkna med värk speciellt mensvärk och det visar sig även i träningen, speciellt om jag ätit godis. Kroppen tuggar på långsammare och svarar inte alls så bra som annars. 

Jag har gett MCT olja en chans igen och jag måste säga att det gett väldigt positivt resultat gällande träning. Jag tycker mig vara mer uthållig. Tränar jag på morgonen tar jag en ägglatte gjort på kaffe, en klick smör för smakens skull, två ägg och ca 1 msk MCT. Detta funkar kanon! Tränar jag på kvällen brukar jag ta MCT innan pass. Man ska helst ta en tid innan men jag är fortfarande dålig på att vara förutseende och planera in en hutt nån timme innan. Oftast huttar jag i mig 15 min före pass och ja, det funkar det också. 




Annars har jag kommit in i den fasen där jag tycker att matlagning är tråkigt. Jag drar mig ibland för det och har helt enkelt inte orken fast jag borde prioritera och vill att barnen ska äta bra mat. Med jobb, numera deltid och 80% samt ett företag som tar än mer av min tid så hinner jag inte som jag önskar. Ibland får jag stora rycket och lagar en hel hög med storkok. Då känns det så himlans bra och några dagars matförråd är täckt. Favoriterna går om i brist på idéer och mycket grytor som sköter sig själva blir det. Nu efter julledighet känner jag verkligen för att äta husmanskost vilket det också blir. 




 Från året 2017






Vår äggsjuka höna som såg allt annat än vacker ut, ruvade och fick till slut två kycklingar från ägg köpta på en gårdsbutik i vår närhet. De krävde en del pyssel men var ett kärt tillskott. Den ena var tuff och gav sig ut på äventyr och fick namnet Modig, den andra mer försiktig och gömde sig under mamma och fick namnet Fegen. Tyvärr blev våra misstankar bekräftade när någon av dem en morgon gav ett kraxigt gal. De var tuppar och fick en dag lämna stadslivet för flytt ut på landet. Ett par veckor senare blev de pappor till åtta kycklingar.







Vi for till Sälen för semester och skidåkning. Vi fick en skön ledighet om än något otippad sådan då vi alla åkte på magsjuka som tur var inte samtidigt. Det blev en ny erfarenhet för oss alla. Sällan har jag oroat mig över sängkläder och mycket klorin gick det åt 😷





Vi firade en 40-åring och gick på fest med temat L. Vi representerade L som i den Långhåriga Löparen och LVG-cyklisten (landsvägscyklisten). Bland den bekvämaste festblåsan jag haft på mig måste jag ärligt säga. Fivefingers har dock bra grepp så de var mindre bra att svassa runt på dansgolvet med. 





Även i år stod vi tillsammans med många andra företagare i Motala och representerade vår box på Motala Expo. 





Jag tvekade länge och gjorde faktisk anmälningsstegen inte mindre än tre gånger för att avbryta lika fort. Till slut höll jag för ögonen och klickade på registrera. Jag var anmäld till CrossFit Games Open. Huga!  

17.1 inledde Open och blev en käftsmäll utan dess like och mentalt jobbig. Åh vad jag ifrågasatte allt i varenda burpee boxjump overs och funderade många gånger på att bryta och gå därifrån. Men, jag matade på och hann ifrågasätta allt och lite till under hela woden.

17.1
Timecap 20 min 
rx 15 kg
10 dumbbell snatch
15 burpee boxjump overs
20 dumbbell snatches
15 burpee boxjump overs
30 dumbbell snatches
15 burpee boxjump overs
40 dumbbell snatches 
15 burpee boxjump overs
50 dumbbell snatches 
15 burpee boxjump overs





17.2 blev nästa käftsmäll där jag i efterhand insåg att jag kunde gjort saker annorlunda. Toes to bar till exempel. Första varvet bröt jag dem i 8:or och tänkte snabbt att så fortsätter jag. Andra varvet orkade jag två för att få no rep på tredje då jag tappade greppet. Om jag backat tillbaka skulle jag gjort två, ner och vilat, gjort två, ner och vilat och fortsatt så istället för att envisas med att försöka på en tredje, tappa grepp och få no rep. Utfallen var fruktansvärda och efter utfallen varv tre skulle jag försöka mig på muscle up. Det blev något skrattretande försök. Jag och domaren fnissade gott och jag stannade. 

17.2
Timecap 12 minuter
2 varv
15 meter walking lunges m. 2x15 kg dumbell
16 toes to bar
8 dumbell power clean
2 varv
15 m walking lunges
16 muscle up
8 dumbbell power clean


17.3 fick jag göra skalad det vill säga andra övningar mot RX då jag inte klarar chest to bar. Fy vilken jobbig wod med tjugohundrafemtioåttatusen jumping pullups! Så var det så klart inte men det sög i armarna och de i kombination med, de för mig lätta startvikterna i squat snatch, blev galet flåsigt. Jag klarade inte squat snatch på 43 kg, det satte sig i huvudet och med trötta armar vågade jag inte sätta mig under stången. Jag har än idag inte provat 43 kg i snatch.

17.3 
Inom 8 min, 3 varv av
6 jumping chin over bar pullups
6 squat snatch 15 kg
3 varv av 
7 jumping chin over bar pullup
5 squat snatch 24 kg
Klaras detta inom 8 min går man vidare med 4 min: 
Inom 12 min, 3 varv av
8 jumping chin over bar pullup
4 squat snatch 29 kg
Klaras detta inom 12 min går man vidare med 4 min: 
Inom 16 min, 3 varv av
9 jumping chin over bar pullup
3 squat snatch 34 kg
Klaras detta inom 16 min går man vidare med 4 min: 
Inom 20 min, 3 varv av
10 jumping chin over bar pullup
2 squat snatch 43 kg
Klaras detta inom 20 min går man vidare med 4 min: 
Inom 24 min, 3 varv av
11 jumping chin over bar pullup
1 squat snatch 47 kg


17.4 kunde jag åter igen köra RX. Marklyften gick fint och i ett jämt flöde. Wallballs gjordes 10 reps utan problem men sen. De nästkommande repsen blev ett mentalt projekt där flåset for i taket. Herregud, vad hände här? 10 fina reps blev 5, 3, 2, som blev 3, 2, 5, 2 osv. Det tog en evighet. Jag blev till slut klar och satte mig på rodden, pulsen ville inte gå ner och med pepp från domare och medlemmar rodde jag längre än trott men chocken från wallballsen var totalt oväntad.

17.4 
55 deadlift 70 kg
55 wallballs
55 calorie row
55 handstand pushups







17.5 fick avsluta Open. RX på thrusters var 29 kg, jag fick köra med 30 kg då 2-kilosvikterna blev upptagna. Det tog mentalt och jag ifrågasatte hur det skulle gå men när klockan pep var det bara att köra. De första 9 repsen gick fint och jag tänkte att jag kör på så de första fem varven. Redan på varv två grusades min gameplan och jag fick bryta thrusters i 5 och 4 reps. Så fortsatte jag de resterande 9 varven och målet med att komma under 20 min nåddes. Tiden 16.47 är jag nöjd med än idag och som alltid i efterhand, kunde jag ha gjort det aningens snabbare?  

17.5
10 varv av
9 thrusters 29 kg
35 double unders

Jag har ingen aning om min placering worldwide i masters men jag är väldigt nöjd med vad jag lyckades med under Open och lärde mig bland annat att vikten av mental styrka är viktigare än styrka i sig och fokusera på mig, inte på någon annan. 





I maj åkte jag och två andra från vår box till Alingsås för att döma atleter i Alingsås Potato Mash Up. Att få vara med och döma en tävling var en ny och väldigt bra erfarenhet. Tävlingen var välarrangerad och allt flöt på så himla bra. Det var två intensiva dagar men så lärorikt, spännande, nervöst och kul att få vara med och följa tävlingen på nära håll. 




2016 nåddes äntligen målet att cykla Halvvättern under 6 timmar med tiden 5.48. Nytt mål till Halvvättern 2017 sattes under 5.48 alltså 5.47. Innan depån i Ödeshög kom regnet och de sista 5 milen regnade det rejält. Vi trampade på och det kändes så bra hela vägen. Lättaste och skönaste rundan av alla och första rundan utan onda sittknölar tack vare inköp av nya byxor med tunnare padd. Jag som hela tiden trott att det var sadelns fel. 2017 var en fröjd att cykla, jag kände mig stark hela vägen och vi cyklade in 20 minuter som vi tappade när jag blev trött och vi kom in på tiden 5.44. Snitthastigheten blev 31 km/h, min snabbaste runda någonsin och allt tack vare bra draghjälp av maken. 






Jag har alltid varit sugen på Tjejvättern 10 mil känns mer lagom än 15 mil men ... då kan inte maken och jag cykla tillsammans. Efter en förfråga så hakade jag på ett gäng tjejer och anmälde mig med dem till Tjejvättern 2018. Mål är under 4 timmar, hur det går med det målet återstår att se. Jag blev nervös direkt vid bekräftning, inte för själva cyklingen utan för alla medcyklister. Om ni bara visste hur folk beter sig under cykellopp! Det cyklas mitt i vägen alternativt till vänster, många cyklar inte in till kanten om de behöver stanna utan tvärstannar mitt i vägen och kliver av ut i vägen. De vinglar friskt på vägen, ger inga tecken när de ska köra om eller svänga och  ofattbart många cyklar med musik i öronen. Vettet lämnas i startfållan. Många klagar på klungor under lopp, klungorna är det absolut minsta problemet anser jag. De hojtar att de kommer, de ger tecken och är tydliga. Men den enskilde cyklisten som skiter fullständigt i de som är omkring sig, som tror sig klara att cykla i klunga och hänger på, som cyklar överallt och inte har koll framåt, de är livsfarliga.





Något vi pratat om sen vi köpte huset 2004 är att byta fasad men vi skjutit på det år efter år. I år kunde vi inte ignorera faktum då fasaden var riktigt risig på sina ställen. Efter offerter hittade vi en firma som tog sig an att byta fasad samt tvätta och måla takpannorna. Nytt räcke och tak vid entrén blev det också. Detta projekt pågick under hela sommaren och längs vägen köpte vi nytt staket som de monterade. Jag är så tacksam att vi tog in en firma för att göra detta.










Sommaren bjöd på kortare resor bland annat den årliga turen till Liseberg. Lika roligt för stor som liten och i år kunde dottern åka några större attraktioner bland annat Jukebox som är en av mina favoriter. Den åkte vi om och om och om igen och hon älskar den lika mycket som jag. Sonen hänger på friskt också men behöver likt sin far vila lite mellan varven då det snurrar på för fort. Han gillar dock Hanghai och kan åka den om och om, jag får smått panik med höjden. Äventyrsgolf i Vadstena är också riktigt trevligt. En tripp för mig och maken blev det också då han gjorde sin andra triathlon i Stockholm.  






Så lite mera fest. Vi inledde sommaren med att gå på en glitter och glamourfest. Riktigt trevligt och jag fick sy ihop brallorna då de sprack i låren innan avfärd 🙈 Hoppsan. Det var tur att de höll resten av kvällen! Sommaren avrundades med en 70-talsfest hos fina vänner. Riktigt trevligt även den med härliga outfits och människor. Makens kostym använde svärfar i sin ungdom. 






Jag har en tid varit trött på Scouten och kantats av dåligt samvete i känslan av "vill ha". Scouten har alltid varit pålitlig, skön att köra, stadig och bra på alla sätt och vis. En riktigt bra bil helt enkelt. Jag har varit så nöjd med denna bil men det senaste året lika trött på den. Maken har haft tre företagsbilar och jag som älskar bilar och köra bil vill så klart också ha nytt. Orättvist eller hur? Så lanserade Skoda en SUV, Kodiaq som vi var helt inne på och när den väl kom provkörde vi. Tyvärr föll den mig inte alls i smaken. Vi lät det bero, jag provkörde en gång till men nej. Så åkte vi en tredje gång och jag var lika tveksam då men så nämner säljaren att en annan SUV ska lanseras inom kort, Karoq, lillebror till Kodiq. Den hade också andra finesser som Kodiaqen inte har. Den känns som en bil för oss. 



Så fick dottern och jag en tjejhelg och jag mutade med henne på tur. Jag hade kikat lite på en Renault som tilltalade mig och styrde kosan till en bilfirma. Vi kan säga så här, in kliver jag, en potentiell bilköpare och säljaren var oproffessionell och inte servicevänlig någonstans. Att ställa frågor och få "lilla gumman" tillbaka är bara så lågt. Jag vände på klacken och vi åkte vidare till nästa bilfirma och där stod den, en BMW X3. Kärlek vid första ögonkastet. Men, jag skulle ju ha en Karoq? Hem och räkna försäkring, skatt, lån. Herregud, hur ska jag finansiera ett bilköp mitt i husrenovering?! Det här kom inte lämpligt alls. Två dagar senare hade jag köpt bil. Att säga farväl är aldrig kul och det var med blandade känslor jag parkerade Scouten utanför bilfirman och låste för sista gången. Vad har jag gjort? Den funkar, är billig och fin och tar mig dit jag ska utan minsta problem. En klapp på huven och jag lämnade dig, min och vår trotjänare sen 2010. 







Vi hittar ny lokal, större och bättre på alla sätt och vis, bestämmer oss för flytt, skriver papper och påbörjade renovering. Åtskilliga timmar lades ner och vi var ganska slutkörda alla tre ett tag. Utan hjälp från våra underbara medlemmar hade vi inte lyckats! Att flytta en box görs inte i en handvändning och med större ytor krävs bland annat mer gummimatta. En stor investering för oss företagsmässigt men ack så nödvändig. 





Jag stötte på begreppet KonMari, faschinerades och började med att sortera dotterns byrå. Det resulterade i tre tomma byrålådor och dottern utbrast: "Nu ser jag mina kläder!" Jag fortsatte med sonens garderob och tog sist min egna garderob. Jag rensade och vek kläderna vilket gav både mer plats och betydligt bättre översikt. Jag kan varmt rekommendera KonMari!







Jag och vännen åkte till Roslagen Open för att döma på tävling igen. Roslagen är större än Alingsås och med vassare atleter vilket märktes. Vilka event! Tufft var bara förnamnet men de mosade på. Från vår box hade vi två atleter representerade och som de imponerade hela vägen! Åter igen intensiva dagar men så spännande och lärorikt!





Vi hade boxmästerskap med många fina atleter representerade från vår box och boxar i vår närhet. En del helt nya på crossfit, andra mer rutinerade. De alla imponerade och gav sitt bästa genom alla event! Några veckor senare hade vi ett internt klubbmästerskap för bara våra medlemmar. Det blev en härlig dag och med andraplacering klev jag för första gången i mitt liv upp på en prispall. Hur hände det? 





Den här tjejen alltså. Hon får mig att kliva utanför min komfortzon, pressar mig, peppar och pushar och drar med mig på jobbiga saker som ibland chockar oss. Vi har rest och gjort annat kul och mer kul kommer vi ha. 






Så kom det efterlängtade och välbehövliga jullovet och även julafton. Julhelgen bjöd på ett lugn vilket var precis vad jag behövde. Morgonen inleds som vanligt med att barnen får öppna sina julklappar och turligt nog kom tomten med det som de önskat sig 😊 Jag gav mig ner till boxen för julwod med en hel hög goa människor. Resten av dagen spenderades hemma med syster och familj och mina föräldrar. Lugnt och skönt och precis perfekt. Juldagen åkte vi till svärföräldrarna för mat och lite mer paket. När blev mina barn så stora?!





Årets sista dag inleddes som vanligt med en nyårswod där inte mindre än 60 personer slöt upp för att woda tillsammans! Det var riktigt mäktigt att se alla dessa människor göra burpees samtidigt. Folk överallt och för den oinvigde ser det kaosartat ut men det löser sig fint på golvet. Resten av dagen spenderades i myskläder och vi lagade god mat och mumsade två förrätter, huvudrätt och efterrätt innan vi spelade spel och väntade in tolvslaget och raketer. 




Nyårsdagen startades med teamwod med tjejerna ovan. Helt perfekt att börja det nya året med.






Nyårslöften då? Jag avger inga nyårslöften eftersom jag aldrig kan hålla dem så mitt löfte är inga nyårslöften. En resa är inbokad och pengar ska sparas inför nästa steg och projekt i husrenovering. I övrigt tänker jag traska på som jag gjort hittills och jobba på mina svagheter både privat och i min träning 😊 God fortsättning till er alla!




Hur ser du på ditt 2018? 





















lördag 21 oktober 2017

Att flytta en box

Inläggen haglar inte tätt och det beror på något som kallas livet, familj, arbete, träning och företagande. Jag gick ner  i arbetstid denna termin och det är SÅ skönt med en ledig dag i veckan men den dagen fylls otroligt snabbt! Det är sällan jag hinner göra det som är tänkt men the to-do-list betas av en bit.  

Efter att vi länge letat nytt kom möjligheten till ny lokal för boxen. Efter lite fix kunde vi påbörja renoveringen och här togs tiden ut i alla fack, helgerna fylldes av målning och övrig renovering. När vi äntligen kunde påbörja flytten gick det smidigare än förväntat men att flytta en box tar sin tid och det som ska flyttas är ju inget av lättvikt heller. Det mest tidskrävande är att lägga golv, utan golv är det svårt att "möblera" ut boxens innehåll det vill säga maskiner, stänger, vikter och andra redskap som kan användas. 





Äntligen en logga inomhus i boxen! 




Det här är lite kul, Facebook påminde mig morgonen den 7 oktober om ett inlägg jag gjorde 2015. Då monterades denna logga upp på väggen till lokalen på Verkstadsvägen 79. På dagen, exakt två år senare, monterades loggan upp till vår nya lokal på Industrigatan 9. En betydligt större lokal på alla sätt och vis och så mycket bättre än innan!

fredag 22 september 2017

Små förändringar


I somras, ja hösten kom fort bara så där, fick jag för mig att putsa alla fönster. Jag skulle bara ta insidan på köksfönstren, det ena ledde till det andra och en stund senare var alla fönster polerade. Med det åkte alla gardiner i tvättmaskinen och nya plockades fram till vardagsrummet. Men, de är tråkiga att rulla och knyta upp så det blir jämt. Jag strök alla gardiner och sen blev de hängandes över matsalsstolarna för att sedan hängas över fotöljen i vardagsrummet. 

Dagarna gick. Och gick. Och gick. Nån vecka eller kanske till och med tre passerade. Så fick jag för mig att hänga upp de där gardinerna men en bläng på städskåpet, som jag blängt på innan, och tapet, tapetlim och annat diverse tapetserarmaterial rotades fram.   




Städskåpets spegel är klädd med väv som målats blå. Täckväv jag trodde vi hade var visst slut så jag chansade på att en vanlig tapet kan släta ut det ojämna från glasfiberväven. Det gjorde det och innan det ens hade torkat smackade jag på nästa tapet, Pigkammaren från Boråstapeter. Jag ogillade verkligen den här tapeten till en början, vi hade den i vårt sovrum som nu är dotterns sovrum och tapeten är gömd bakom en råspontvägg. Jag ser en bit av tapeten i vår "walk-in-closet" och även speglarna i dörrarna i källaren bär sedan några år tapeten. Det tog ett tag men jag kom att älska denna tapet och det kändes hårt att se tapeten försvinna bakom en råspontvägg. 




Så lite som en tapetremsa gjorde så mycket! Nu kan jag njuta av tapeten dagligen. Den sitter centralt och i blickfånget från olika håll. Gardinerna kom inte upp. Inte denna dag i alla fall. När jag väl tog tag i gardineriet gick det förvånansvärt lätt att få upp dem och rulla. Klart på typ 20 minuter. Hade jag dragit på det i flera veckor och så var allt överstökat på ingen tid alls? Det bästa är att göra saker och ting med en gång.

fredag 4 augusti 2017

KonMari - metoden

Att vara med i olika grupper på Facebook leder en ibland in i andra grupper. Ibland blir det missmatch och ibland hittas det hem direkt. Jag stötte på något om konmari, sökte, gick med, läste och blev inspirerad.

Att rensa, sortera och organisera enligt Marie Kondos metod, KonMari, kräver helst att man läser hennes bok. Det handlar inte om minimalistisk levnadssätt eller rensning utan snarare att gå igenom allt kategoriskt. Vi alla är säkert vana att rensa garderob, förråd, kök, garage, skåp och så vidare men enligt KonMari ska allt rensas enligt kategori och gå igenom vad som glittrar för dig eller ger sparkjoy. Kort och gott: kläder som ger dig glädje ska behållas. Att behålla kläder för att de är bra att ha eller tanken på att man ska gå ner i vikt är inget som skänker glädje och ska tackas av och skänkas/säljas vidare. Enklast är att börja med böcker så efter att jag studerat vår bokhylla, sorterat bort det som inte ger mening och organiserat enligt färg hamnade två papperspåsar till återvinning på tippen.

Efter detta gav jag mig på att organisera dotterns byrå. Kläder vikas på ett speciellt sätt, tanken är att kläderna ska kunna stå själva. Googlar du på Marie Kondo, konmarimetoden eller konmari vikning, finns det massor av tips och filmer på nätet. När jag var färdig blev det inte bara mer överskådligt, jag fick även mycket plats över och nästan tre lådor tomma. Dottern ropades in och hon fick en genomgång i hur hon ska ta sina kläder för att inte röra till ordningen. Hon gillade det, tyckte det var fint och redan nästa dag utbrast hon:

"Mamma, vad mycket lättare det är att se mina kläder!" 

Sonens garderob är också organiserad och även han gillar upplägget i att det är lättare att se och ta sina kläder. Jag la ut en film på instagram efter genomgång av dotterns byrå, flera blev inspirerade och organiserade. Sonens garderob har jag ingen bild på och nedan ska ni få se min garderob. Min och makens garderob är under snedtak och bakom spegeldörrar. Vi har inte fått till en bra lösning på vår garderob och det är oftast ett smärre kaos där jag rensat upp med jämna mellanrum och efter hand har kläder mer eller mindre kastats in och kaoset är åter. Fördelen med skjutdörrar är att man kan dra igen och man slipper se oordningen men hur jag än försökt organisera och rensa så har jag aldrig blivit nöjd. 




Alla träningskläder och några t-shirts utplockade. Den tomma plastbacken har jag inte haft innan. 




Här har jag börjat vika in mina träningströjor i plastbacken. Tidigare har de legat staplade på varandra i det tomma utrymmet på hyllan. Mina träningsbyxor och linnen har legat staplade på makens skolådor som har stått bredvid träkorgen. Skolådorna la jag över på hans sida.
  


Efter.


Här har jag kortat upp nätkorgen vid sidan som hängt längre ner och varit i vägen för mig. Varför jag/vi inte kortat den innan vet jag inte. Översta utrymmet har aldrig använts men varit i vägen i alla år för mig. 

I hyllorna är det inte vikt enligt konmari eftersom jag inte hade lådor men här har jag ändå bättre koll. I plastbacken återfinns alla mina träningskläder utom träningsstrumporna som är utsorterade i kanten på träkorgen. Nu ser jag alla t-shirts, byxor, linnen, sportbh och jag slipper plocka fel strumpa var gång eftersom alla strumpor legat i en och samma korg tidigare. Mina t-shirts har staplats i träkorgen.

Hyllan bakom träkorgen innehåller mina strumpor och mina cykelkläder som tidigare knölats in bakom alla kläder i hyllorna. De har nu vikts och fått en egen låda. Cykelbyxorna fick inte plats i skokartongen så de veks ihop bakom. Strumpbyxor och tunna strumpor plockades bort och hamnade i två av de mindre små lådorna som blev tomma i dotterns byrå. Underkläder och strumpor har jag inte gett mig på att vika.  




Efter att ha gått igenom min garderob blev det lite utplockat. Kläder som inte använts på flera år och kläder som är för små skänktes vidare och jag kände mig väldigt mycket lättare!

tisdag 1 augusti 2017

Sommar, sand och bad

På senare år har jag verkligen funnit glädjen i att åka till stranden med barnen och bara vara. Det var absolut inte så när barnen var mindre och det är ett ständigt vakande och vaktande. Jag kunde aldrig riktigt slappna av. Nu har vi snälla barn som lyssnat och inte dragit iväg ut för långt i vattnet och gjort som de blivit tillsagda utan gnäll och knorr men trots det kan man inte lägga sig platt med näsan mot solen eller dyka ner i en pocket. Nej, på stranden ska man ha sina barn under uppsikt. 

Här i Motala har vi Varamon, Nordens största insjöbad och omåttligt populär under varma sommardagar. Jag var där några gånger när jag var yngre men föredrog andra stränder. När dottern var runt två år valde jag att testa att åka dit med barnen en dag. Första problemet är att hitta parkering och man får gå en bit. Nästa problem blir att hitta en strandplätt att muta in. Ungarna badade i strandkanten och hade kul men jag höll på att gå åt. Fullt med folk överallt. Barn som sprang överallt och med det sand som flög överallt. Värst var ett barn som sprang och stack precis som den ville, tog våra leksaker och lekte med dem som om det var sina egna. Föräldrarna sa inte ifrån men tjatade "kom hit!" desto mer. Föräldrarna brydde sig inte heller och gick och satte sig när barnet försvann bort längs vattenkanten. Det här var värst. Detta barn, tänk om det går ut i vattnet längre bort och drunknar, vem har koll? Jag har aldrig åkt dit med barnen igen, det finns andra härliga stränder som är mycket bättre. Lugnare likaså.   








Så, vi åker till "vår" strand där det huserar ett par familjer och lugnet är perfekt. Visst förekommer det skrik då och då men det är sällan. Här har jag kommit att njuta fullt ut och verkligen varvar ner. Solar, tittar på barnen, andas och bara är. Det är så avkopplande och skönt och semester på riktigt.

onsdag 12 juli 2017

Burgare och baconsallad



Att jag inte tänkt på denna kombination innan? Hur gott som helst! 




Recept på baconsallad hittar du här: 



Recept på hamburgare och hamburgerdressing hittar du här: 


I receptet på hamburgare ovan skippar jag numera grädden. 

måndag 3 juli 2017

Söndagssim

På söndagarna har jag crawlkurs eller som vi skämtsamt säger, simskola. Det  är verkligen simskola och vi fnittrar, sväljer vatten och får kallsupar, skakar på huvudet och vi tycker det är otroligt kul, nyttigt och lärorikt men samtidigt otroligt svårt. 

Vår crawlcoach peppar och hejar, utmanar oss för både den ena och den andra övningen och påpekar att vi måste spänna bålen och försöka hålla oss parallella med vattenytan. Jag själv tycker fortfarande att det är ganska jobbigt att bara ha huvudet under vattnet och kommer på mig själv i övningar vi gör att jag blundar. Jag har också en tendens till att hålla andan när jag borde blåsa ut innan jag ska ta ny luft, jag sparkar också för mycket med benen när det är armarna som ska arbeta. Och så ska allting sättas ihop och man ska helst inte få in allt vatten i munnen och näsan. Vara lugn men snabb. Vojne. Men, det är som jag skrev först: otroligt kul och en väldigt skön start på morgonen! 






Efter gårdagens crawlkurs var det gott med kaffe och grädde och nyplockade smultron i solen. 

måndag 26 juni 2017

Bästa vaniljsåsen

Sommartider är också pajtider så varför inte baka ihop något gott till eftermiddagskaffet? 

Har du en gång gjort denna vaniljsås och avnjutit den vill du inte längre köpa de färdiga såserna från kyldisken eller vispa ihop en sås från påse. Den här vaniljsåsen fixar du i ett nafs och den är helt utan tillsatser! Här hemma brukar det bli mest riv efter vaniljsåsen om jag ska vara ärlig ...



På bilden syns rabarberpaj serverad med vaniljsås. 



Vaniljsås 4-6 portioner

3 dl vispad grädde
3 äggulor
½-1 msk vaniljpulver
Ev sötning efter smak som exempelvis honung, socker


Vispa grädden så tjock som du vill ha den (den blir aningens lösare när äggulorna vispas ner). 
Vispa ner äggulorna.
Tillsätt vaniljpulver och ev sötning.

Det går alldeles utmärkt att söta med Stevia om man vill det. Personligen gillar jag inte den kalla smaken som kommer och väljer att söta med vanligt socker eller honung. 

lördag 24 juni 2017

Älskade gubbe!

Hoppas ni haft en skön midsommarafton och har en lugn midsommardag! 


Vad tänker du på när någon säger jordgubbar? Jordgubbar är väl främst förknippat med sommar och inte minst nu i midsommartid när jordgubbar är en hårdvaluta. 

Som barn åt jag mängder med jordgubbar och vi smakade gärna jordgubbar hos Sören, vår granne när vi bodde på landet och som vårdade sitt jordgubbsland med sann kärlek och stor omvårdnad. En solvärmd och söt jordgubbe kan väl ingen motstå? 




Jordgubben är dessutom väldigt nyttig så medans du äter jordgubbar gör du även nytta för din kropp!

Jordgubben är bland annat: 

  • Väldigt rik på C-vitamin, ju mognare gubbe ju mer C-vitamin får du i dig. En portion ger dig ditt dagliga behov av C-vitamin och cirka åtta jordgubbar innehåller mer C-vitamin än en fullmogen apelsin. 

  • Den stora mängden C-vitamin är bra för din syn genom att det skyddar mot fria radikaler från solens starka UV-strålar 

  • C-vitamin motverkar och kortar ner förkylning. Känner du att en förkylning lurar eller redan har brutit ut? Mumsa jordgubbar.

  • C-vitamin behövs för bildandet av kollagen i vår hud vilket gör huden elastisk och motståndskraftig. Vi förlorar kollagen när vi åldras, får vi i oss tillräckligt med C-vitamin kanske vi också får en friskare och yngre hy? 

  • Jordgubben innehåller nitrat vilket är bra för din träning genom att öka blodflöde och syre till musklerna samt sägs minska muskeltrötthet för att göra din träning lättare och bättre. 




torsdag 22 juni 2017

Bearnaisesås

Att göra en riktigt fin och god bearnaisesås är ett work of art bokstavligen. Men, om man är som jag och vill att mat ska lagas relativt snabbt och smidigt så är inte många ingredienser och reduktion något jag vill pyssla med. En kock skulle mest troligen vrida sig i sitt skinn av en sån här sås.

Sen jag stötte på ett enkelt recept på bearnaise är det detta tillagningssätt som används mest frekvent i vårt hem. Lika enkel bearnaise som hollandaise. Några gånger har jag lyckats skära bearnaisen, det finns säkert något enkelt sätt att rädda den men jag har valt att äta den som den är (det ser ju inte värst aptitligt ut för ögat) eller helt sonika slängt ut och börjat om. 

Enkla saker ska man också dela med sig av, det finns troligen fler personer ute i etern som vill ha det snabbt och enkelt. Håll tillgodo!  





Bearnaisesås 😍



Jag höftar oftast men till 2-3 personer ser receptet ut ungefär så här: 

1 äggula
100 g smält smör
½-1 msk dragon
Salt och peppar efter smak 
(använder man saltat smör tycker jag personligen att det inte behövs saltas extra)

Gör så här: 

Smällt smöret.
Lägg äggulan i en smalare behållare typ mixerbehållare/shaker.
Ha i dragon. 
Vispa och häll ner smöret i en tunn stråle. 
Smaksätt.

Vill du ha hollandaisesås utesluter du dragon och har i lite pressad citron och paprika. 


lördag 17 juni 2017

Halvvättern 2017

Så tog vi oss runt de 150 km även i år och jag fick min femte medalj, detta år märkt med en femma och i silverfärg mot de övrigas i guldfärg.

Förra året cyklade jag in 13 minuter mot 2013 då vi kom in på 6.01 och fick en tid på 5.48. Målet 2017 var att komma under 5.48 så mitt mål i år var 5.47.

Som vanligt var jag nervös innan start och jag har insett att jag egentligen inte är nervös över själva cyklingen utan nervös över alla andra på banan och vad som kan hända. Ni ska bara veta hur många det är som beter sig konstigt och lämnar all vett och ranson vid starten. Det cyklas mitt i vägen, det cyklas brett i bredd, folk cyklar om utan att kika bakåt, folk svänger utan att kika bakåt, folk stannar mitt i vägen för att ta av sig/ta på sig kläder, folk går till vänster istället för höger trots tydliga uppmaningar bland annat.

Det jag också ogillar är alla dessa som hakar på klungor och som inte kan köra i klunga och alla dessa som hakar på oss, glider efter och samlar kraft för att några mil senare köra om utan att ens bemöda sig att ge ett tack för draghjälpen! Det hör till god ton och det hör också till god ton att åtminstone fråga om det är ok att ligga efter och få draghjälp. Maken drar mig alla 15 mil och stundvis har jag en hel hög cyklister bakom som ligger och tar vår draghjälp. Inte ett pip om att erbjuda sig att dra. Inte ett pip till tack när de sen kör om. Jag är inte heller bekväm med att ha någon så nära bakom mig. I år började vänster höftböjare tjura redan vid 20 km och jag fick då och då lägga mig på rulle för att sträcka ut och klämma åt höftböjaren, jag ställde mig också upp för att sträcka ut. Just att ställa sig upp på cykeln gör att cykeln åker bakåt och att då ha någon tätt bakom sig, som inte kan läsa av vad jag pysslar med kan göra att denne bakom kör in i mitt bakdäck och resten kan ni räkna ut själva. De som låg bakom när jag grejade både med att sträcka ut eller dra en dos Bricanyl under färd valde inte att köra om, de låg kvar i mitt kölvatten och samlade kraft.

Halvvättern bjöd på motvind till efter Ödeshög vilket gjorde att vi hade låg snitthastighet. En regnskur fick vi på oss också. För att klara mitt mål behöver vi snitta 27-28 km/h hela rundan. Jag började misströsta i Ödeshög men maken sa att vi hade trampat på rätt bra i motvinden så han var lite impad att jag hade orkat hänga på ändå. Jag kände mig rätt "trött" i kroppen men ändå pigg så en snabb paus i Ödeshög var nödvändig för ny energi. På med ärmarna och sen drog vi vidare.

Många pratar om Ombergsbacken och har en fasa för den. Jag föreställde mig en vägg första Halvvättern men väl där kände jag bara "Var den inte värre?" Backen sker i tre etapper och är värst på slutet men helt klar cykelbar. Den backe jag tycker är värre är backen i Tällekullen när man har cirka sju mil i benen. Den är lång och seg, svänger vänster och segar upp, svänger höger för att sega upp och bjuder på ett ganska brant avslut som känns i filéerna. I år var första året som jag upplevde både Omberg och Tällekullen ok. Klart backarna känns, de är flåsiga och det går banne mig inte fort men de kändes bra. Backar är min stora akilleshäl. Jag sjunker i hastighet, jag får ingen luft och det är flåsigt värre. Tidigare år har jag också behövt lång återhämtning efter backarna men i år upplevde jag inte det problemet. Att cykla på Omberg är en otroligt vacker cykelväg, smal väg förvisso men så fin!

Efter Tällekullen började cyklingen på riktigt. Vi bjöds på medvind och sidovind och kunde blåsa på rätt rejält i hög hastighet, jag vågade också trampa på i högre hastighet vilket jag fegat med åren innan, speciellt på Omberg. Vi hade en helt underbar cykling och fin väg genom skog och sedan slätten. Efter Tällekullen hade jag någon bakom mig som låg där länge och efter ett tag kom han rullandes bredvid och frågade om det var ok att han låg bakom, han var rätt trött och var tacksam för draghjälp. Jag sa skämtsamt att det bara var att hänga på illern framför och han svarade att det var en imponerande hastighet vi höll. Stundvis var han en bit efter oss men han hängde på bra trots trötthet. Vårt andra stopp gjorde vi i Rök och jag sa åt honom att hänga på oss i mål och det ville han. Tyvärr tappade vi honom i Rök, han hade gett sig av när vi kom tillbaka till våra cyklar. Lite synd, vi hade inte ens presenterat oss. Han sa flera gånger att han var så trött i benen så han uppskattade att få ligga bakom. Hur det gick för honom vet vi inte.

Efter Rök kom också regnet och det höll i sig de sista fem milen till mål. Att ligga bakom maken i regn är ingen optimal kombo, det skvätter sjukt mycket vatten från bakdäcket och jag försökte placera mig lite på sidan så jag slapp det värsta. Väl i mål var jag dyngsur hela vägen in till kroppen och skitig. I vecken på min regnjacka låg det fint grus. Min käre Cresent har aldrig varit så skitig som detta år.



Fotograf Alexandra Struwe


I mål och in på 5.44. 
Maken, draghjälpen, pepparen och pusharen. 

I mål bjöd jag också de väntande anhöriga på en spd-vurpa (spd är klipsen jag sitter fast med fötterna i pedalerna med). Jag har blåmärken överallt, så många märken av en liten tipp i asfalten. 



Den obligatoriska målbilden.




Skitigaste och blötaste rundan.






Maken la ut bilden ovan och gratulerade mig på Facebook till min prestation. Utan honom hade jag inte varit så snabb som jag var i år. Enligt tidskontrollerna låg vi sämre till mot 2016 och totalt cyklade vi in 19 minuter. Jag var och är lite missnöjd med att bara cykla in 4 minuter, kunde jag inte gjort bättre liksom? Maken berömde och tyckte att jag cyklat på riktigt bra. Vi hade ett snitt på 28 km/h genom hela rundan vilket var vad maken hade planerat. Jag muttrade ändå lite, 4 minuter, bara 4 minuter? Sen säger maken att de sista 46 km hade vi haft ett snitt på 31 km/h vilket han inte sa under färd för att jag inte skulle känna krav. Det är vad jag är mest nöjd med! Jag har aldrig cyklat så fort som denna runda och jag hade aldrig trott att jag kunnat cykla i 31 km/h en längre sträcka som 46 km. Vi pressade på bra på slutet och det kändes riktigt bra i kroppen alla 15 mil! Jag upplevde aldrig trötta ben eller trött kropp och knopp. Jag kände mig istället stark genom hela rundan. Alla fyra tidigare rundor har jag haft cirka 45 mil i benen och en eller två 10-milsrundor längre rundor. I år har jag 65 mil i benen och två längre rundor vilket jag hoppas ha bidragit till att jag känt mig så bra i kroppen som jag gjort i år.

I år var också första rundan som jag inte cyklat med ont i rumpan. Tidigare år har jag fått ont i sittknölarna redan vid fem eller 10 km som jag sen haft resten av rundan. I år började jag känna lätt ömhet vid ca 10 mil med betoning på lätt ömhet. Att cykla 15 mil utan ont i arslet var helt underbart! Skillnaden? Jag köpte ett par nya cykelbyxor med tunnare padd. Lärdom: dyra cykelbyxor med bra och tjockare padd är inte alltid bäst.

Matmässigt åt jag ägg och bacon, kaffe med grädde till frukost. Jag tog också en salthutt för att förebygga huvudvärk. Jag preppade en vattenflaska med pwo och en vattenflaska med salt- och honungsvatten. Med mig hade jag ketobollar och två gels. I depåerna tog jag ½ banan, några saltgurkesnuttar, två klunkar kaffe av maken och totalt fyra muggar blåbärssoppa. Jag tog fyra ketobollar under rundan och fyllde på mina flaskor med vatten. Energimässigt funkade detta kanon, orken var på topp. Huvudvärken kom vid 10 mil. Jag är alldeles för dålig på att pytsa i mig vatten under färd. I övrigt petade jag i mig tre GT sporttabletter och tre gels. Jag tryckte min andra gel i Skänninge och hade väl klarat samma tempo men för säkerhets skull fick jag makens gel innan Fågelsta för mer sprutt i benen in mot mål.

Nästa år är målet 5.43 :-)

Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...