söndag 26 mars 2017

Sälen

Årets skidresa till svärföräldrarnas stuga i Sälen blev annorlunda mot vad vi var vana vid. Vi varvade skidåkning med magsjuka. Lilltjejen började redan när vi kom fram vilket jag trodde var en kombination av behov av mat/åksjuka men nähäpp. Hon kräktes hela kvällen och natten. Vi bunkrade i stugan på söndagen medan grabbarna åkte skidor. När de kom hem åkte jag till Lindvallen för att dra några härliga åk.  





Dagen efter kände jag mig lurig och landade i soffan. Lagom när familjen ska ut kommer det sen mår jag fint tills de kommer hem igen. Efter det var mitt överstökat. 


Sen var det makens tur. Och sist men inte minst sonens. Tack och lov var allt avklarat innan vi vände hemåt. Att åka hem med magsjuka eller dålig mage är inte optimalt. 



Söndagsväder




Onsdagen var alla på benen och i backen. Efter lunch på Ski Lodge tog vi ett besök till Experium. Shit vad folk och shit vad litet! Jag hade förväntningen på att det skulle vara större. Ett smärre kaos med allt folk överallt måste jag säga men oj vilken rolig vattenrutschkana de hade! 







Högfjället



Förutom en blåsig dag hade vi perfekt väder hela veckan. Lilltjejen var orolig till en början eftersom hon bröt benet sist vi var här. I år vågade hon sig på längre gröna backar och fixade knappliften galant. Sonen var inte lika tuff som sist då vi mest hängde i Gustavbacken och höll sig i de gröna backarna. Jag lyckades missa en nerfart och hamnade i fel sittlift så det blev en extrasväng i en väl uppkörd backe vilket sög galet i benen men det är ju ändå riktigt ljuvligt! Barnen var ute och lekte när de kunde och orkade. Snö har varit en bristvara här i Motala så att komma upp till Sälen och ha snöhögar på flera meter var helt underbart!


måndag 13 mars 2017

Köttbullar direkt ur stekpannan

Ibland får jag ett rejält sug efter köttbullar, helst kryddade med kryddpeppar. Sonen och jag älskar det! Helst ska de också avnjutas direkt och gärna direkt ur stekpannan. 

Enda nackdelen är att det är så förbaskat tråkigt att rulla de små rackarna (jag gör dem förvisso modell större) och att steka dem samt att man luktar köttbulleos långt efteråt. Varför luktar man alltid så mycket efter att man stekt köttbullar? Det slår aldrig fel. 

Men, vill man ha gottigott får man offra sig med jämna mellanrum. Och nej, jag gör aldrig på plåt i ugn eller kokar i vatten och steker vid behov. Jag har provat och aldrig mer. Jag gillar inte bismaken som ugn- och frikadellvarianterna lämnar efter sig. 

Kräsen? Vem, jag? 





1500 g köttfärs
1 finhackad gul lök
3 ägg
salt
svart- och vitpeppar
ca 20 kryddpeppar (eller mer beroende på smak)


  • Mal kryddpepparen fint.
  • Blanda allt.
  • Rulla till köttbullar.
  • Stek i smör.


 

måndag 6 mars 2017

6 mars 2017



Idag fyller jag år. Jag har fått pussar och kramar från min älskade familj! Jag har haft en bra dag på jobbet med mina goa ettor och jag har fått grattishälsningar på Facebook och via pm, via sms och grattis på jobbet. Var och en av er och era hälsningar betyder oerhört mycket för mig. Mer än vad ni någonsin anar! Ni har tagit er tid att gratta mig på olika sätt, jag har inte svarat via Facebook mer än ett samlat inlägg. Nu har jag fått mat i magen och efter att detta publiceras kommer jag stänga ner och ta mig ett varmt bad tillsammans med min dotter. När barnen är i säng kommer jag landa i soffan med min man. 

41 år. Jag känner mig inte så "gammal" faktiskt, hur man nu ska känna sig när man är 40 och har passerat 4.0-strecket? När jag gick på gymnasiet hade vi en lärare som alltid hade diadem i håret och långkjol. Hon kändes mycket tant och var runt 30 år. Jag var då ingen tant när jag var i den åldern! Vilket synsätt man har på olika åldrar beroende på perspektiv. 


Idag är en måndag väldigt lik alla andra måndagar men med lite mera kärlek inombords. När jag fyllde 36 år, också på min födelsedag, höll jag mitt första pass och har sedan dess spenderat min födelsedag på gymmet, antingen genom att hålla pass eller träna själv. Idag stannar jag hemma då kroppen bokstavligen v ä r k e r av träningsvärk. Fyller man år innebär det födelsedagsburpees, ett för varje år. Idag klarar jag mig utan 41 burpees och jag tror fler i boxen gör detsamma :-) 




17.2
Toes to bar 


17.2 i lördags och en parwod igår känns i kroppen. Rejält. Det var en pina att komma upp från sittande och ur bilen idag. Plocka upp något från golver var en spännande upplevelse för att inte tala om att ta på mig mina skor för att gå till matsalen! Jag frustade och krökte stelt bakom mitt bord. 

Ett år äldre, ett år visare och rikare sägs det ju. Och ja, jag håller med. Den dag jag slutar lära mig saker då är det katastrof. Man lär så länge man lever och tar till sig erfarenheter genom detta. Många saker drar man inte lärdom av och står där med skägget i brevlådan, igen. En del saker tar man lärdom av och gör annorlunda nästa gång. Jag bygger min lärdomsbank, varje dag, sakta men säkert. 

Rikare då? Ja, det är jag. Och jag menar inte ekonomiskt. Min rikedom finns i min familj, familjen här hemma. De betyder allt. Alla en av dem som jag har i min familj är ovärderliga! De kommer alltid betyda mest för mig även om vi inte ses så ofta som jag önskar. Livet tar sitt och tiden likaså. Att arbeta heltid och driva ett företag är krävande men samtidigt berikande och otroligt kul! Energigivande och energikrävande. Jag är rikare i vänner och bekanta, relationer i jobbet med elever, kollegor och föräldrar, jag är rikare i erfarenheter och rikare i lärdomar om mig själv. Samtidigt finns det mycket att jobba på både gällande mig själv och annat runtomkring men ... Rom byggdes ju inte på en dag eller hur? :-) 


Ta hand om er därute och glöm inte att du är värdefull! 





söndag 5 mars 2017

Utanför komfortzonen

Tävling är inte min grej samtidigt som tävlingsinstinkten finns inom mig. Klart man vill vinna, är det inte så? 

Jag är definitivt ingen dålig förlorare och grämer mig inte för att komma sist. Däremot känner jag ofta att jag kunde nog gjort liiiite mer efter var gång jag gjort något. Jag kanske kunde ökat tempot, jag kunde vilat mindre, jag kunde varit snabbare och så vidare. Min gameplan är att ta mig från start till stopp sen är det detta med att utmana sig själv och lägga på ett kol. Går jag ut för hårt håller jag inte rakt igenom och gå in i väggen är det sista jag vill göra. Kort och gott: jag fegar en del. Ganska mycket emellanåt.

Förra året var jag med i vår boxs boxmästerskap. Det visade verkligen tävlingsnerver och gav ångest i att PRESTERA. Jag var definitivt inte bland de bättre och gav mig på en wod tre gånger för att prestera sämre var försök. Envis? Näe.

I år är jag än en gång anmäld till boxens boxmästerskap men i år gick jag steget längre, tvekade länge och väl, loggade in och signerade för att stänga ner sidan. Tredje gången klickade jag på skicka och sen var det klart. Jag anmälde mig till CrossFit Games 2017. Jag är inte med för att tävla mer än mot mig själv, jag presterar definitivt inte några toppresultat men jag presterar och gör det jag kan. 








17.1
Timecap 20 min

10 db snatch
15 burpee boxjump overs
20 db snatch
15 burpee boxjump overs
30 db snatch
15 burpee boxjump overs
40 db snatch
15 burpee boxjump overs
50 db snatch
15 burpee boxjump overs

En käftsmäll typ. Burpee boxjumpsen var en ångest och jag räknade inte med att komma så "långt" som jag gjorde (50 snatches). När jag höll på att beta av 40 snatches och insåg att jag faktiskt hinner med burpee boxjump overs bröt jag ihop mentalt (helskotta vad mycket man hinner tänka egentligen!) och mota negativa tankar var tufft. Ett tag var jag på väg att bryta mitt i alla förbannade bbj! När jag sen var klar och insåg att jag faktiskt hann påbörja 50 snatches kom nästa mentala mealtdown! F*ck! Jag vilade längre än nödvändigt och ville verkligen inte. Efter det var jag inte människa förrens på eftermiddagen. Ett intag av Bricanyl kan iofs vara en stor bidragande orsak till en skakig kropp ;-)
Med facit i hand: kortare vila och jag hade plockat några reps burpee boxjump overs.

Igår var det dags för 17.2
Timecap 12 min

2 varv av:
15,24 m lunges med 30 kg dumbbells
16 toes to bar
8 dumbbells power clean

2 varv av
15,24 m lunges 30 kg med dumbbells
16 muscle ups
8 dumbbells power clean

Redan första sträckan utfall fick jag panik. Det var så jävla tungt rent ut sagt! Toes to bar bröts upp 8/8 och funkade fint. Power cleans gick bra, efter 7 vilade jag för att göra sista och gå direkt på utfall. Vilade efter första sträckan och det var så in i bängen tungt! Tillbaka och på med toes to bar. 4 gick bra sen ner och byta grepp, gjorde 2 och no rep på 3. Greppet höll inte. Med facit i hand skulle jag delat upp de resterande tolv i 2:or för att slippa de 3-4 no reps som jag drog på mig av envishet. Efter 8 power cleans var det igen dags för utfall, här var det tufft, jobbigt och jag ville inte. Fy satan. Muscle up kan jag inte så jag la ner och vilade men skulle sen ge mig på ett försök som blev nån variant välkippad toes to bar :-D Sicken syn! Att dra mig upp mot räcket med trötta, ömma underarmar fanns inte på världskartan och det blev kortslutning totalt. Summan sumarum: Jag kom till mitt satta mål (utfall varv 3) och är nöjd med det. Visst hade jag kunnat göra skalad version men mitt mål är att köra openwodarna RX så långt jag kan.

Och nej, jag lär inte komma till Games. Det är heller inte mitt mål och har aldrig varit men jag måste säga att det är himla kul att vara deltagare i ett sånt här stort event och att faktiskt våga göra något som jag egentligen inte är bekväm med.

Har du gjort något liknande? 
Anmält dig till något för att utmana dig själv eller gjort något som du inte är bekväm med? 
Berätta gärna! 

söndag 5 februari 2017

Reebok OG Lifter och Nike Metcon

Är det något man kan nörda in på i sin sport så är det väl utrustning? 

För ett tag sen kom de hem, Reebok OG Lifter, mina första riktiga lyftarskor. Man kan ju aldrig ha för många skor eller hur? 

Jag har aldrig direkt varit ett fan av lyftarskor men lyssnar in av andra och valde slutligen att beställa ett par egna för att se om det verkligen är så bra som det låter. Jag har inga problem att komma ner i djup squat vilket dessa ska underlätta, jag har snarare problem att komma upp när det blir för tungt ;-) 

Nyfiken som man är var jag självklart tvungen att prova dem så fort de kom hem. Samtidigt kom även nya Nike Metcon hem men de fick vänta ett tag till. 

Reebok fick invigas med ett par clean och squatclean och där märktes skillnad! Stabilt som bara den. Det här känns bra. 




Nästa provomgång blev backsquat. Där var vi inte helt överens. Att komma ner är ju inga problem men när jag skulle upp kom jag fram på tårna (i och med att det är hög kilklack) och sköt upp rumpan först i lyftet. Stansen var stadig och som gjuten i golvet. När jag la på tyngre kände jag slutligen att det här går inte. Jag tappade ryggen och valde att inte testa fler lyft. Tjurig på det. Vi var som sagt inte alls överens men man ska inte måla fan på väggen efter en gång. Det krävs fler lyft och vi behöver bekanta oss med varandra mer.

Jag lyfter och lär kan jag säga. Clean, squatclean och snatch - skorna funkar klockrent. Stabila och stadiga mot underlaget, lyften känns riktigt bra. På det är skorna bekväma och sitter bra på foten, precis som en sko ska sitta.


Nike Metcon då, hur funkar de? Sköna, snygga skor som sitter skönt på foten, bekväma och bra genom lyft och wod. De har ännu inte provats i löpning men våren är på ingång så snart luftas de även där.


söndag 22 januari 2017

Träning och blodgivning

Att börja lämna blod är något jag inte ångrar trots att det tar en liten tid att komma tillbaka i min träning. De senaste två gångerna jag lämnat har jag tränat samma kväll. Lätt träning är rekommenderat då det finns ökad risk för blodtrycksfall och svimning. Jag har dock inte upplevt detta, snarare att orken inte alls finns så jag får anpassa efter förmåga vilket kan vara svårt när man vill prestera mer och jag tänker att jag får ta det lugnt. Att ta det lugnt går så där och jag är för det mesta klippt slut men jag får köpa läget och låta det bero tills de röda blodkropparna återbildats. 

Nu kan mycket mer saker påverka som sömn och stress men jag upplever skillnad i träning ca 4 veckor efter blodgivning. Jag känner det som minskad ork, huvudet vill mer men kroppen svarar inte alls på samma sätt. Efter sista gången nu har jag varit mer regelbunden med att ta järntabletterna för att se om orken tilltar snabbare men jag kan inte påstå att jag märker någon nämnvärd skillnad. 







Tidigare har jag alltid skänkt pengar till någon organisation då jag inte fastnat för någon av de gåvor man kan få i samband med blodgivning. Så upptäckte jag dessa Rörstrandmuggar ovan. Hur underbara som helst! Grön fick det bli den första, sen en rosa och efter velande sist fick det bli en blå. Svart fanns också men om det blir den färgen nästa gång återstår att se.

En vanlig fråga jag får är:

"Gör det inte ont att lämna blod?"

Klart det känns när den grova nålen ska på plats i armvecket men det känns förvånansvärt lite. Jag kan inte påstå att jag är förtjust i sprutor och ber dem alltid säga till innan de sticker men de är så duktiga på att sätta nål och allt är over i ett kick! Beroende på skjuts i venen tar det olika lång tid men ca 10 minuter så är 4,5 dl blod lämnat. 

lördag 14 januari 2017

Plötsligt händer det!


Vår son är av en kräsen sort, äter med ögonen och smakar inte gärna på ny mat eller mat som ser konstig ut. Jag förstår honom fullt, jag var p r e c i s likadan när jag var liten, smakade sällan på okänd mat och åt helst mammas mat eller det jag kände till. Det här har jag fått höra av min mamma, att jag och brorsan var svåra att hitta mat till. Nu förstår jag min kära mor!

Jag har känsliga smaklökar (enligt maken konstiga smaklökar) och kan känna udda smaker och reagera på det. På senare år har jag dock lärt mig att våga smaka på mat men visst äter jag fortfarande med ögonen och tar inte mat som ser konstig ut, exempel på detta är ihoprörd mat.

Förra veckan gav sig dock dottern på att provsmaka fröknäcke och vår son var inte sen att haka på. Halleluja, under kan ske! Han gav en vågrätt tumme men provade en till och jo, det var rätt ok och fick godkänt! Efter det går han och tar sig ett fröknäcke både nu och då. Men, det där gröna i fröknäckena kunde de ju vara utan så i veckan blev det till att göra en ny omgång.  






En till dig, en till mig



Försvinnande goda! 

lördag 7 januari 2017

Jul och nyår 2016

Trettondagen har passerat och på måndag kickar vårterminen igång igen. Rutiner med jobb och skola ska åter befästas och ekorrhjulet börjar snurra. Jag både ser fram emot och inte ser fram emot att återfå vardagen igen. Det har varit så galet skönt att ha jullov och få ladda batterierna! 

Jag har säkert upplevt det innan men detta år och december månad har verkligen bjudit på aktiviteter som avlöper varandra konstant, pang, pang, pang bara. När sista dagen för terminen 2016 var jobbad drog jag en lättnadens suck och välkomnade ledigheten som en skänk ifrån ovan. 

I såna här lägen bör man verkligen prioritera bort saker och en viktig sak att lära sig är att säga nej. Det här tror jag vi är många som behöver jobba med på riktigt. Något jag dock inte tullar på är träningen vilket en del i min omgivning kan påpeka. 




Fotograf Fredrik Löfvendahl



Fotograf Fredrik Löfvendahl


Julafton och juldagen spenderades med nära och kära. Precis som jag vill ha det. Nyårsafton spenderades hemma i lugnets sköna vrå med god mat. Men, i ärlighetens namn, är inte nyårsafton rätt trälig och tråkig med lång väntan på tolvslaget?



Så har vi detta med nyårslöften.  

I yngre år sattes alltid mål: 

Börja träna.
Sluta äta godis.
Gå ner i vikt.
För att nämna nåt.  


Att man orkade. 
Inget löfte hölls. 

Jag avger inte löften längre. Besvikelsen över att inte lyckas klarar jag mig alldeles utmärkt utan så det bästa är att lägga ner det här med löften redan från start. Då kan man inte misslyckas. 

I år har jag dock bestämt mig för att jobba vidare med något som jag tror många bör jobba mer på:

Säga nej oftare. 
Ta hand om mig själv bättre - gör mer av det jag vill och mår bra av.



Med det sagt - välkommen 2017!


måndag 26 december 2016

Rhodos

Det känns som en evighet sen och det är det ju! 

Mitt förra inlägg skrev jag i oktober. Kära nån. Idag är det annandag jul. Dagarna rullar på fort som attan och jag ska ärligt erkänna att arbete, företag, boxen och familjen är mer än vad som hinns med just nu. Nu har jag dock jullov, helt underbart skönt och välbehövligt. 



Under höstlovet tog vi oss en tripp till Rhodos. Det var lagom varmt när solen väl visade sig men tyvärr blåsigt och lite regn. Poolen var kall som attan men det hindrade inte ungarna. Det var skönare i havet men barnen föredrar poolen, saltvatten svider och kliar. 

Det blev en veckas lugn. Själv njuter jag bara av att inte behöva passa tider mer än frukost, lunch och middag. Poolhäng och promenader. Lite gym på eftermiddagen. 
Det märktes att det var näst sista veckan som de hade öppet. En promenad i området visade typ tre öppna hotell. Igenbommade affärer förutom två turistbutiker ett stenkast från vårt hotell. Men, vi klarade oss bra ändå med vad vi hade. 

En mulen dag tog vi turen upp på ett berg bredvid hotellet. Jag trodde inte barnen skulle orka men se, det gjorde de. Det var en slående utsikt på toppen och när vi kom upp och gick "in" en bit nåddes vi av total (jag menar verkligen total!) tystnad. Det var så tyst att man kunde höra sig själv tänka på hur tyst det var. Det var lika konstigt som det var otroligt skönt. Det kändes som att man var i ett dämpat vacuum. Närmade vi oss "kanten" och stigen ner nåddes vi av ljuden från allt under oss. Uppe på toppen hördes det självklart också. 






Där, längst upp och ytterst, kamperade vi. 


Det här var en underbar, gungbar solstol! 
Varför har vi inte såna i Sverige?


På toppen av berget. 
Vårt hotellområde är byggnaderna närmast. 





På promenad i området. 
Där, längst upp på toppen till vänster var vi. 


Promenad på stranden. 


Vi plockade en hel del fina stenar. 



Utsikt från balkongen. 


Hemresa. 
På grund av tekniska problem i vårt flyg blev vår hemresa försenad med fem timmar. Det var mindre roligt men barnen klarade det så bra! 
Inte ett enda gnäll. 




söndag 9 oktober 2016

En regnig söndag

Oktober. Höst. Mellanläge. Kyla. Värme. 


Jag måste påminna mig själv en del ibland: 

Att göra ingenting är också att göra någonting.


Även om det känns som att man slösar bort sin lediga tid med att göra absolut ingenting. 


Det är lugna puckar som gäller, köket är städat efter pannkaksstekning (finns det något tråkigare än att steka pannkakor?) och kesoplättstekning, diskmaskinen körd, tvättstugan piffad (rensad), huset nästan städat, brasan sprakar och myskläderna är på. 




Sköna kläder, Ghost hood och pant, från CLN

söndag 18 september 2016

När sonen får välja

Ja, då väljer han julköttbullar före vanliga köttbullar. Och det föredrar jag också, helst norpade direkt ur stekpannan.




Julköttbullar

1000 g blandfärs
1 gul lök
3 ägg
Kryddpeppar 
Salt
Svartpeppar
Vitpeppar


Mal kryddpepparen. 
Finhacka löken.
Krydda efter smak.
Blanda allt väl.
Stek i stekpanna. 

fredag 16 september 2016

Tacofredag!

Ibland blir det lite knas i hur man tänker. Köttfärs plockades upp till tacos men det låg visst redan köttfärs i kylen som behövde bli till användning. Där stod vi mannen och jag, 1 kilo tacos är på tok för mycket! Orka göra pannbiffar som dessutom aldrig är goda uppvärmda (jag har blivit mer och mer pipplig i att jag inte vill ha uppvärmd mat). Så slog det mig - paj! Tanken var ju att maken kunde geggat ihop pajskal men se där, han hade andra planer och tog hand om att hacka grönsaker. 

Jag kikade i Annika Dahlströms och Airams kokbok, det pajskalet var av ägg. Har vi gjort det och hur smakade det i så fall? Evigheter sen konstaterade vi så jag letade efter pajskalet till Västerbottenpaj men vart 17 har jag det? Det här är så typiskt mig: placerar saker på bra ställen som jag inte hittar sen. In här i bloggen och ett sök senare fanns receptet på plats. En titt i receptpärmen sen och under flik Lchf paj/gratäng och pajskalet fanns på första parkett. Hur kunde jag missa den fliken??




Tacopaj, hur gott som helst för att inte tala om mättande! 


Receptet finns sen tidigare i bloggen men pärlor tåls att upprepas. En undran senare: varför gör jag inte det här oftare?

Tacopaj 4-6 portioner

500 g köttfärs
1 gul lök
Tomater
3 dl riven ost
1 dl grädde
1 dl creme fraiche

Pajskal 8-10 portioner (anpassa)

2 dl pofiber
1 msk fiberhusk
1 dl grädde
1 tsk bakpulver 
2 ägg
150 g smör

Blanda ihop allt. Tryck ut i en pajform

Tacokrydda till ca 500 g köttfärs

1 tsk salt
1 tsk vitlökspulver
1 tsk lökpulver
2 tsk paprikapulver
2 tsk spiskummin
1 tsk chilipulver

Bryn köttfärsen. 
Rör ner tacoblandningen. 
Lägg över i pajformen.
Skiva löken och lägg över pajen.
Skiva tomat och lägg över pajen. 
Blanda ihop riven ost, grädde och creme fraiche. 
Fördela över pajen. 
Grädda i 180 grader tills pajen fått fin färg.  


lördag 27 augusti 2016

Sussex

I början av maj hämtade vi hem våra husdjur, fyra hönor av rasen Sussex. de kurrade mysigt på vägen hem och höll sig inne i hönshuset i flera dagar innan vi puttade ut dem i hönsgården. Till en början sov de i sandlådan inne, tätt hopkurade tills vi lyfte upp dem på sittpinnarna och de började sova där.


När vi hämtade dem var de runt 6-8 veckor. Nu har några av dem börjat lägga ägg, vi vet inte säkert vem men vi misstänker kelgrisen. Vi har en "var": Big Bertha, Esmeralda, Wilma och Fluffa. Vem som är vem ska jag ärligt erkänna att jag inte har nån vidare koll på ;-) Mysiga är de, nyfikna och vill vara med överallt men de är också väldigt skvatträdda. Två är lite försiktigare, två är mer framfusiga. Varje gång vi kommer runt husknuten rusar de fram och varje gång ytterdörren öppnas kommer de och står och stampar vid nätet. 





Trötta tjejer. 
Första gången på sittpinnen.
Efter lite oordning i ledet hamnade alla åt rätt håll till slut.










Första ägget hittades i tisdags, 55 g. 
Två ägg hittades dagen efter under sittpinnarna, skalet var inte tillräckligt hårt så de var bara att slänga. 



Två gulor i första ägget.
Vi tog det till frukost. 


Andra ägget hittades i torsdags, tre gulor och 68 g.
det ägget bakade vi muffins på :-) 


måndag 8 augusti 2016

Gummibröllop

Idag för åtta år sedan var det fredag 20080808 och klockan 15.00 sade jag och maken ja till varandra i sällskap av våra familjer och närmaste vänner. Vi gifte oss borgligt, hade en enkel cermoni och lade krutet på middagen. 

Sara, som jag hade träffat via Familjeliv när vi väntade vårt första barn, erbjöd sig att vara vår fotograf och åkte ner från Älvkarleby dagen innan och sov över hos oss. Det var ren lyx att ha en fotograf närvara från tidig morgon till eftermiddagen!

Dagen började med att fixa håret hos min studiekompis Jenny, vidare hem för mat och binda ihop brudbuketten, näbbukett och corsage (som sedan blev kvar i kylskåpet ...) innan brorsan hämtade oss och vi åkte till Motala Verkstad för bröllopsfotografering innan vigseln. 


Fotograf Sara Edin


  




Allt började med ett par vita skor som jag hittade på Myrornas. Jag ringde hem och sa att jag hittat skor. Vi hade bara väldigt löst pratat om att gifta oss men inget mer än så. I kassan frågade jag om de hade bröllopsklänningar? Visst hade de det, undanstoppade för att de inte skulle gå sönder. Jag fick gå ner och titta, valde ut de jag gillade och provade. En föll jag för. Ringde hem igen. Det slutade med ett köp. Skor och klänning för totalt 500:-

Klänningen var  dock för stor och behövde sys in. Jag ringde studiekompisen som hade sin mamma på besök. Hennes mamma hade tidigare arbetade som sömmerska så hon tittade på den. Hon vågade inte så jag åkte vidare till en sömmerska i stan. De hummade runt mig, nålade och vek, gav förslag på mina önskemål om ryggen och hur hon kunde sy in. När var bröllopet? Ja, jösses, när är bröllopet? Jag fick återkomma när jag visste datum, hem och diskutera.

Det kom verkligen helt apropå och efter lite funderingar tyckte vi att 080808 var ett häftigt datum. När vi visste att det fanns vigselförättare var det klart. 080808 var visst ett populärt datum och flera vigslar inbokade. Klockan 08.08 var ledigt fick jag höra när jag ringde men det kändes lite väl. Tiden togs av ett annat par fick vi höra när vi kom dit. 







Vi diskuterade efternamn. Dubbelnamn, våra mödrars flicknamn, mor- och farmödrars flicknamn och när jag nämnde min farmors flicknamn sa Fredrik direkt: 

"Det tar vi, det låter fint."


Kvinnan ska ju enligt tradition ta mannens efternamn, vi valde annorlunda och det togs emot med delade meningar. I alla fall, blanketter för namnändring, skriva motivering innan allt blev godkänt. Mitt namnbyte gick igenom ganska fort. Det kändes faktiskt jättekonstigt att inte ha mitt flicknamn, ett namn jag haft i 32 år, ett namn som var min identitet. Det kändes lite som ett svek. Att ha ett annat efternamn som inte min familj har, som inte sonen och sambon har. Vi hette alla olika innan sonens efternamnsbyte gick igenom. När vi gifte oss tog Fredrik mitt efternamn. Idag är jag ett med mitt namn men självklart glömmer man aldrig sina rötter! Jag gick från ett efternamn som ofta blev felstavat till ett annat lite mindre svårstavat efternamn men som ofta stavas fel. 






Corsagen som blev kvar i kylskåpet hämtades till mottagningen och kom med på bild till slut. 







Vår lille kille, 3½ år gammal.
Skjortan var han inte förtjust i, jeansen gick med nöd och näppe och han tokvägrade finskor. 
Nä, foppa ska det vara!
Och så klart, Spidermankeps.  





Att leta ring var tidskrävande och i ärlighetens namn rätt tråkigt.  
Jag vet inte hur många affärer jag sprang i men hittade aldrig "den". 

Antingen var diamanterna för små eller för stora och stod upp eller så var prislappen inte i min smak för dess utseende. Ringen ska vara bekväm och praktiskt och inte bara snygg. Att haka i kläder och vantar och liknande är inte min melodi. En expedit menade att en högre diamant var något man vande sig vid. Nej, det vänjer jag mig inte vid, det är ett direkt störmoment för mig. Ringen ska fungera i min vardag. Punkt. Jag gav mer eller mindre upp. Så en dag åker vi in till Mjölby och vi kilar in på Albrekts guld. Där fanns "den" slutligen! Jag älskar ringen än idag, precis perfekt för mig. 


Idag firar vi vår bröllopsdag på var sitt håll. Maken är på jobb hela veckan i Karlstad och jag hemma med kidsen. En sväng till gymmet för några lyft får det bli. På onsdag är sommarlovet slut och då börjar även vår verklighet igen.
  




måndag 1 augusti 2016

Kan själv! Med hjälp.

"Kan själv" var enligt min mor de första ord jag lärde mig som liten. Och "Nej".

Vissa saker bör man kunna sägs det. Bland annat att kunna laga punktering om man är ute och cyklar. Jag har alltid sagt åt maken att finnas tillgänglig på telefonen utifall att, trots att jag haft med mig grejer för byte. När jag cyklade utan sadelväska fick maken stränga order att vara tillgänglig. Jag har aldrig drabbats av punktering tack vare att min mekaniker (tillika maken) sett till att däcken är välpumpade men, så kom de nya carbonfälgarna hem och mekanikern ansåg att detta var ett ypperligt tillfälle för mig att öva på att byta däck.

Av någon anledning var vi oeniga om någonting och jag anti. Som kompromiss bytte maken fälg på bakdäcket eftersom det är knöligare än fram. Framdäcket lämnade han åt mig. Jag ignorerade ett tag men sen. Ett klipp på Youtube ögnades igenom. Sen började jag, pausade, tittade, pausade och satte igång. Spolade tillbaka, svettades och muttrade lite smått.

Fälgen byttes perfekt men slangen låg i kläm vid ventilen. Jag grejade hit och dit men fick inte ordning på det. Ingen luft fick jag i heller. Jag använde mig av handpumpen på bild eftersom det är den jag har med på cykeln. Lika bra att prova grejerna som ska användas om punkteringsfix blir aktuellt. 








Nu började svordomarna leta sig fram faktiskt. Hur jag än grejade så var inte ventilen fast i fälgen, jag petade och grejade, pumpade och kliade mig i håret. Säljaren som intygade att pumpen var SÅ bra när jag köpte den för 4 år sen. Oanvänd men den fyller inte sin funktion alls! Någonstans anade jag att jag troligen gjort hål på slangen. Av med däck från fälg igen (riktigt nyttigt faktiskt). Här kommer maken hem som blir riktigt impad av att jag tagit tag i saken men när även han provpumpat och ingenting hänt så höll han med om min misstanke om slangen. Fram med bunke och vatten och leta hål. Mycket riktigt fanns ett fjuttigt hål. Fram med ny slang och börja om.

Maken fick kontrollera så jag gjort rätt, veck vid ventilen var visst inga problem, det får man ha koll på när man pumpar. Så jag pumpade och pumpade och pumpade. När tålamodet var på väg att brista kliver maken in. Han lyckas inte heller. Jag tar fram fotpumpen och se där! Luften kom in, slang och däck var på plats. Monteringen av framdäcket guidade maken mig igenom, man ska ha koll på centrum och bromsreglage. Jag hade bara satt dit och skruvat fast snabbkopplingen.

Bianchipumpen då? Den är förpassad till något utrymme här hemma. Jag sa till maken att jag vägrar pump. Nä, jag ska ha kolsyrepatroner. Mekanikern som också är en otroligt stor shopping- tillika prylnörd hörde mina ord och köpte på stört.

Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...