Bakom mina solglasögon ...

... rullar tårar av glädje, av kärlek och av enorm stor tacksamhet för vad jag har i mitt liv och för min familj! När jag åker till universitetet tänker jag mer eller mindre oavbrutet på min man och våra barn. Jag tänker på dem ofta, jämt och ständigt. De är de finaste jag har i mitt liv och utan dem vore jag ingenting. Jag kan ringa maken bara för att få höra hans röst. Det är lugnande och får mig att må bra. Jag kan spela vår låt om och om igen. Det kanske låter klyschigt men livet innan samboliv och familj kan inte riktigt mätas med vad jag har idag. Nu med en gång fyller livet en mening och gör saker och ting mer värdefullt. När en lugn låt dessutom spelas på radion, ja då är det kört. Ögonen vätskas och jag ler. Jag känner värme i kroppen och jag blir så glad åt vad jag har och vad jag berikats med. De är verkligen mitt allt!

Maken är bortrest sen i måndags. Jag har saknat honom sen han åkte. Sen sista hej-då-kyssen. Sen jag såg hans bil åka ur synhåll. I morgon kommer han hem igen och det är efterlängtat från oss alla! Idag kom jag att sakna honom än mer, längta efter hans famn när han efter vårt samtal på morgonen avslöjade sin examenspresent till mig. Först knackar det dåliga samvetet på men han vill ge mig det här, han vill satsa på mig och med det innebär det att han tror på mig och vad framtiden kan utvisa. Det, det är stort,otroligt stort för mig. Och så finns han inte i min närhet när detta går upp för mig. Han ger liv åt en slumrande dröm. När det dåliga samvetet lagts åt sidan och jag inser att han faktiskt gör det här för mig, då vill jag bara ha honom nära i en kram. Få känna hans värme, armar och höra hans hjärtslag. Jag ringer för att få höra hans röst, så glad, så lugn, så ... han. Han är med en gång med mig i bilen och jag känner lycka. Det han gör för mig gör att jag känner mer kärlek. Han är viktig för mig. Otroligt viktig och det är väl inte alla gånger jag värdesatt det men utan honom skulle jag vara halv. Han är min själsfrände på många sätt. Våra åsikter kan gå isär men känslan av att han är mannen i mitt liv kommer aldrig ifrån mig. Kramen får vänta till i morgon och med en gång blev en natt och en dag så förbaskat lång.

Idag har varit en bra dag på många sätt. På förmiddagen intervjuade jag och min grupp en präst. Hans sakliga berättande och otroligt bra berättarteknik och neutrala, icke dömande sätt, fick mig att inse ännu mer hur mycket min familj verkligen betyder för mig. Sen vår resa till Kanarieöarna hände något. Jag vet inte om det även är för att jag började med periodisk fasta men kroppen känns annorlunda även inombords, den här känslan av balans. Så vill jag fortsätta må både för min familjs skull och för mig själv.

Mitt hjärta Min kärlek Mitt allt