torsdag 21 januari 2010

Mitt beroende, mitt sug


Förr var vatten för mig ett nödvändigt ont. Kroppen behöver vatten så det var bara att försöka få i sig några glas om dagen. På sommaren gick det automatiskt lättare eftersom värmen skapar törst. När jag åt lchf i somras fck jag en enorm törst och var grymt sugen på vatten! Ja, jag erkänner: jag var mer sugen på ett glas vatten än vad jag var på choklad och då älskar jag verkligen choklad! Om kvällarna satt jag med mitt vattenglas och fyllde på, innan lchf gick jag och rev i skåpet för att ha något att tugga på ... Jag menar, se en film utan något gottit, godis eller popcorn det går ju bara inte, eller hur? Jag blev rätt förvånad själv när jag kom på mig med att hämta vatten istället för att vara skåpråtta, för att inte tala om hur skönt det var att slippa det dåliga samvete för allt man vräkt i sig.
Nu har vattensuget fått ett grepp om mig igen. Det kan bero på graviditeten, men suget efter KALLT vatten lurar ständigt och jag dricker. Det är nästan så att jag inte ger mig utanför dörren utan att ha med mig en flaska om jag ska någonstans. Åker jag och handlar på Maxi står jag där i kassan och funderar på om jag ska ta en flaska Loka för jag är så törstig. Jag väntar tills jag kommer hem, vatten med bubblor i är inte min direkta favorit. Det är naturligt att kroppen skriker efter vatten när man äter efter lchf. De källor som tidigare genererade vatten till kroppen (alla kolhydrater) tillförs inte längre i samma stora mängd och då måste annat bli ersättare. Undrar hur många glas det blir/dag egentligen??

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...