söndag 7 mars 2010

Ringarna på hyllan

Jag har börjat samla på mig vätska. Det har kommit smygande innan och jag har svullnat som mest om jag fuskat och vräkt i mig onödigt mycket kolhydrater. Det kan jag inte påstå att jag gjort överdrivet mycket denna vecka men svullnaden blev påtaglig redan i torsdags. Igår fick jag knappt av ringarna när jag skulle laga mat och sen valde jag att inte ta på dom igen. Jag får inse att de får ligga i badrumsskåpet ett tag framöver nu. Fast, jag ska ändå testa om det går sen, jag vill gärna ha dom på ett tag till. Å andra sidan är jag precis lika gift utan ringarna som med men jag älskar mina ringar!

Vecka 8 åkte vi till Sälen. Skidstället kom jag i utan problem men självklart blir man genomsvett av att knöla sig ner i allt. Det blir jag även som ogravid också. Inte blir det mindre svettigt av att det skedde ett x antal toabesök också sen både son behövde gå och liten i magen roade sig med att knöla på som bara den på kisseblåsan. Upp och ner, ner och upp, upp och ner med underställ, tröja och ytterplagg. David och jag körde vår egna ramsa på toa och till slut var den standard och vi båda skrattade och log där vi höll på. Man måste se det positiva i saker och ting, eller hur?

För egen del höll jag mig i barnbacken med David. Första dagen i backen var jag helt nöjd med att bara serva och titta på när David åkte. När han bröt ihop och vrålade hysteriskt så hela Lindvallen skakade en eftermiddag beslutade vi att ta vår hysteriskt ilskna unge och åka till stugan. Vad som utlöste hans utbrott?? Rullbandet han åkte upp på i backen var lappad på ett ställe med en svart bandsnutt och han skulle promt åka på den. Han missade och världen gick under. Bokstavligen. Då är det dags att packa ihop och åka hem. På parkeringen kom nästa utbrott. Han hade ont i fötterna och vrålade i högan sky. Mamman utan tålamod (jag) vrålade stundvis lika högt jag och irritationen var hög. För första gången blev David tyst när jag vrålade i ordentligt och sa åt honom att lugna ner sig. Kors i biltaket, men han tystnade. Det har aldrig hänt, han brukar slänga huvudet bakåt och skrika ännu mer för full hals. Nåja, lite lugnande ord, kramar och närhet och han lugnade ner sig, jag lugnade ner sig och vi åkte till stugan. Sen var det fullt ös med leksakerna och utbrotten i backen och på parkeringen var som bortblåst.

Dag 2 i backen gav jag mig iväg utför. Först fick jag knappt ner högerfoten i pjäxan och är man inte svettig innan så är man det sen. PJUHH! Det blev att greppa svärfars arm och försöka hoppa och stampa ner foten. I kom jag men det tog sin tid. Jag tog mig 2 singelåk i en barnbacke och fötterna sprängde och värkte. Så länge jag åkte var det helt ok men upp i liften var det smärta som hette duga. Jag åkte väl 4 åk med David bredvid mig med stavarna men sen gav jag upp. Det gjorde så ont. Jag har alltid haft lite ont i fötterna av dessa pjäxor men det beror garanterat mer på att fötterna är ovana vid pjäxan och att utsättas för sån press när man åker nerför. Klart att det känns men nu var nog fötterna mer svullna än vad jag tyckte att de var. Nästa gång vi ska åka skidor blir det att hyra pjäxor. Maken ville köpa nya i Stadium outletbutiken men jag sa ifrån. Är jag svullen om fötterna är det dumt och onödigt att köpa nya. Det får vi ta sen.

Borta bra men hemma bäst sägs det ju. Och det stämmer. Sängarna i stugan tog knäcken på mina höfter och de sista 2 nätterna var jag vaken 3 timmar varje natt av att jag hade så ont i höfterna. Kosten blir ju inte den bästa heller när man är iväg då det ska unnas både det ena och det andra "vi är ju på semester". Det har ni aldrig hört förut va? Första dagen blev det ostbågar, andra dagen blev det en gigantisk godispåse och tredje dagen blev det rester ur godispåsen och fjärde dagen blev det något annat skräp. I bilen blev det annat gottigott. Jag trodde jag hade gått upp massor när vi kom hem men kors i badrumstaket + 0,5 kilo. Öhhhh .... Jag kan säga så här: nu när jag samlar på mig vätska är detta + 0,5 kilo istället + 1,5 kilo och det lär trilla på mer vätskekilon. Jaja, snart är det slut och jag får acceptera att jag svullnar. Förhoppningsvis kissar jag ur mig allt lika fort som jag gjorde efter David. Förhoppningsvis :-)

Badbollen finns att beskåda här:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...