När jag gick upp 1,4 kilo tappade jag all ork, lust och motivation. Kort och gott: jag surade ihop. Nu, på två veckor har jag gått ner 4 hekto. Skrattretande men jag har inte gått upp mer i alla fall och det får jag väl se som positivt? Ska jag hålla på i detta tempo tar det en evighet men viktminskning är ju ett långtidsprojekt och ingen snabbsak även om man önskar det. Eller?
Jag kan inte påstå att jag äter lchf längre, snarare att jag försöker utesluta det vita i maten men jag äter det jag vill ha. Sötsuget och sug efter något är borta, hugerskänslorna likaså och det är nog där mitt problem ligger: jag äter för lite. Nåja, jag försöker, men det känns konstigt att äta när jag inte är hungrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar