torsdag 14 oktober 2010

Lchf och amning

I kvällspressen har det diskuterats lchf och amning. Träningsexperten Olga Rönnberg och GI-gurun Fredrik Paulun, för att nämna några uttalanden jag läst, avråder starkt till lchf vid amning. Självklart gör de det, Olga rekommenderar istället träning (det är ju hennes grej) och Fredrik GI-inspirerad mat med långsamma kolhydrater (det är hans grej). Självklart kan man inte rekommendera annat än det som gynnar en själv. Var och en tror på sitt, så är det bara och kommer alltid vara. Själv kan jag bara gå till mig själv och göra vad som är bäst. Jag lägger mig inte i diskussionerna men de är roliga att läsa och oftast sitter jag bara och skakar på huvudet eller höjer ett ögonbryn åt hur trångsynt allt kan vara.

Jag ammade David, käkade som en häst (självklart kolhydratrik husmanskost), var ständigt hungrig och sugen på mer. Jag skämtar inte när jag skriver att jag kunde äta 3 portioner (tack och lov för bufféer!) och vara hungrig inom 1 timme. Ja, du läste rätt. Inom 1 timme var jag hungrig igen. Kan även skriva att jag aldrig kände mig mätt efter dessa 3 portioner. Lite lagom bara och alltid sugen på någon godisbit direkt efter. Jag fikade en hel del också. Det gör man ju som mammaledig. Konstigt nog gick jag ner alla ca 28 graviditetskilon inom 3 månader. Jag promenerade minst 1 timme varje dag. Men, jag var ständigt hungrig, ständigt sugen efter mer och sugen efter godis och annat gott. Detta ständiga sug.

Jag ammar Alva, äter frukost, tar en förmiddagskaffe med en skvätt grädde, äter lunch, tar en eftermiddagskaffe med en skvätt grädde och äter middag. Eventuellt lite ost eller makrill i tomatsås eller en kopp te med kokosfett till kvällen. Jag är inte ständigt sugen på mer, på sötsaker och jag håller mig mätt. Jag har gått ner alla 18 graviditetskilon men det tog längre tid än 3 månader denna gång. Istället mår jag bra, är piggare trots halvtaskig sömn och jag slipper ständig hunger och sug.

När jag väntade Alva berättade jag för min barnmorska att jag försöker äta efter lchf. Det gick lite halvhjärtat tack vare illamående och svårt för dofter men jag försökte i den mån det gick. Min barnmoska blev intresserad och undrade hur jag åt. Sen sa hon de bästa orden jag hört på länge: "Det du mår bra av mår bebis bra av, så ät det du mår bra av." I och för sig hade jag ätit (eller försökt äta) lchf även om barnmorskan gått i taket och deklarera att så ska man inte äta som gravid. Varför ska jag göda bebis och mig själv på kolhydrater och få trevliga biverkningar som rejäl svullnad på köpet? Med David var jag svullen som en flodhäst och jag hade ont överallt, kunde knappt gå tack vare svullna fötter och rejäl foglossning. Jag kissade ur mig 16 kilo på 10 dagar. Med Alva kunde jag promenera in i det sista, ringarna åkte av de sista 3 veckorna och jag behövde inte norpa min mammas skor i storlek 39 för att ha något på fötterna. Inte ens Foppatofflorna behövdes. Jag kom i mina egna skor. Lite skillnad mot graviditeten med David. Det tror jag själv beror på kosten.

Nu svamlar jag som vanligt och kommer ifrån ämnet. Amning var det ju. Hur ammade kvinnorna förr undrar jag? Då menar jag kvinnorna för jättejättejättelängesen. Inte levde de på kolhydrater, lightprodukter och margarin? Jag tror inte ens min farmor levde på pasta och ris. Om hon funnits i livet hade jag frågat men tyvärr är hon i en annan dimension. Potatis åt hon möjligen men annars smör, fet mjölk och grädde, bondmora som hon var. Vad jag har märkt är att Alva ammar kortare stunder och håller sig mätt längre. Inte kan det vara dåligt? Oavsett om jag äter 20 eller 70 gram kolhydrater på en dag märker jag ingen skillnad på henne. Hon är glad mest hela tiden och flinar/skrattar när vi tittar på henne. Går upp gör hon med vår tjockis. På 6 månaderskollen vägde hon 9210 gram och var 66 cm lång. Hon nosar storebror i hälarna men han var tyngre och längre än henne vid samma ålder.

Slutkontentan: folk kan diskutera vad som är bra eller dåligt i evighet. Det finns alltid någon som vill kasta skit på någon annans dörr. Det finns alltid någon som vill hävda att saker och ting är mer eller mindre livsfarligt. Oftast finns ingen forskning på något. Fett och kött åt människan från allra första början, sedan urminnes tider. Behövs tester när folk blir friska och slutar medicinera mot diverse åkommor tack vare lchf? Är inte människors resultat efter kostomläggning till lchf bevis nog för vad som är bra att äta? Själv vill jag inte gå tillbaka till att äta det som fick mig trött, svullen, seg, sjuk, ständigt hungrig och sugen på mer. Jag äter det jag mår bra av och som min barnmorska sa: "Det du mår bra av mår bebis bra av." Hur kan det då vara fel? I slutänden är det bara du själv som kan avgöra vad som är bra för dig. Lchf eller ej. Diskussionerna lär dock inte försvinna. Någon kommer alltid klanka på någon för att föra fram sitt budskap. Att lchf är i hetluften tycker jag ändå är rätt kul. Förhoppningsvis får fler upp ögonen för detta sätt att äta, märka dess effekter och må bra. Det är inte dåligt för någon. Det är bra och då kan det inte vara fel.

1 kommentar:

  1. Hanna (Filosofiska bruden)27 oktober 2010 16:06

    Roligt att du skriver att hon håller sig mätt längre. Jag tycker jag har märkt samma sak med min 7-veckorspojk sen jag började för 1,5 vecka sen med LCHF. Men jag trodde att det kanske var inbillning... Jag har inte vågat säga det till någon alls för det låter så underligt att mjölken skulle bli annorlunda, men du kanske har rätt?

    Jag prenumererar på din blogg nu så keep up the good work! Härlig blogg att läsa!

    SvaraRadera

Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...