Efter graviditet

Först vill jag börja med att tacka scorpio för din härliga kommentar i inlägget nedan! Jag vet inte vem du är men du värmde mitt hjärta. Ni alla som kommenterar här gör mig så där barnsligt, lyckligt glad, typ som en ko som släpps ut på grönbete och som studsar ut med spralliga ben som fladdrar åt alla hål. Har ni sett en sån ko? Inte jag heller, men jag föreställer mig en framför mig nu. Den ser urfånig ut. Precis som jag. Jag älskar att läsa era kommentarer, det är bland det bästa jag vet!

Idag ska jag bjuda på bilder som jag länge tänkt lägga ut men alltid fegat ur i sista sekund. Sen tänkte jag: vad har jag att skämmas för egentligen? Det är så här jag sett/ser ut vare sig jag vill det eller inte. Alltså, det är min mage jag ska visa. Min fetmage. Dallrig, sladdrig, degig, stor, mjuk. Men den är min. Meningen var ju att jag skulle lägga ut före- och efterbilder vid det här laget men eftersom jag går ner, upp, ner, upp, står still, ner, upp, ner, upp, står still och så vidare så har jag lagt ner med att kämpa emot min kropp (som uppenbarligen av en skitdum anledning bara måste hålla hårt på sina fettdepåer) och äter nu istället för att må bra. Resten tar jag itu med sen. I alla fall, håll i hatten för här kommer de. Vågar man visa sig offentligt efter detta? Äh, skit samma.

Snittdagen

Några timmar innan Alva kom till världen

v 40 eller 39+4

Här kände jag mig smal ... yikes ...

8 dagar efter

3 veckor efter

Här har jag "rasat" på överkroppen så bh:n var för stor i omfång

Sen hände något

Fläsket fördelade om sig och allt satte sig som en tunna runt mage, höfter och rumpa
Jag svullnade och bh:n kändes igen lagom

Ca 2 månader efter

Bilden ovan är från i somras. Maken har gjort staket på baksidan och slänten som vi aldrig blivit nöjda med arbetas om. Jag planterar fröer och jag minns att jag denna dag spatserade runt i trädgården och kände mig så smal! Typ "Kolla på mig, jag fick barn för inte så länge sen och se så smäck jag är." Sen satt jag en dag och kollade igenom bilder maken tagit med nya kameran och kommer till denna. Först blir det:

Men vad i helvete, det är ju jag ...?

Sen måste jag kika närmare (ni vet som äldre gör när de inte ser texten i tidningen) för att verkligen vara säker på vad det är jag ser. Och vad ser jag? Fasa, kolla in bilringen! Kolla moppedäcket mitt på! Kolla dubbelhakan! Kära nån, där gick jag runt och kände mig smal. Jag var ju fet! Allt sitter ju i begrundarens ögon och ja, jag kände mig fet. Och tyckte det var aningens pinsamt för att jag gick omkring och kände mig smal. Det finns de kvinnor som ploppar ut ett barn och hoppar i sina minimaliska jeans när de åker hem från bb typ 4 timmar senare. Vi kan enas om att jag inte tillhör den skaran kvinnor. Jag använder mina jeans nu. I alla fall. Idag väger jag ca 4 kilo mindre än på bilden ovan. Då hade jag inte riktigt tagit tag i att äta lchf. Jag åt lite hipp som happ men med lutning åt lchf. Med andra ord: jag fuskade en del. Inte undra på att jag såg ut som jag gjorde.

Idag ser jag ut som på bilden efter 3 veckor. Det jag tappat i vikt syns mest om handlederna och kring nyckelben/axlar. Bilringen på magen är kvar. Magen är fortfarande lika lös och sladdrig som innan. Eller som sonen säger "Jag gillar din degmage mamma." Någon gång ska den bli mindre och kanske kan jag då lägga ut dessa före- och efterbilder?