Det var i alla fall en väldigt skön och uppfriskande promenad. Frostbitna träd, gräs och stilla vatten bjöd på många vykortsbilder. När jag var på väg hem (biblioteket öppnade självklart senare idag, jag gick i onödan ;-)) tänkte jag att jag skulle testa att göra äggmjölkskaffelatte igen men med det recept jag skrev ut tidigare. Sagt och gjort. När jag tagit mig uppför mördarbacken (efter att ha kanat ner en gång) så plockades grejerna fram här hemma.
Kaffet värmdes (bryggdes igår) och en hög smör slängdes i. Stavmixer, grädde och äggulor fixades fram. Ut med glaset, plopp ner med äggula och på med grädde. Ner med stavmixern. Tvärstopp. Varför trodde jag att det skulle gå? Tippa glaset och igång med mixern *frttttfrttttttrrrtttttt* Tippa lite mer på glaset och igång igen. *frrrrrrrrttttttttfffrrrrrrrtttttrrrrrrrr* Men skit i det då. Stavmixern läggs på bänken, sölar ner. Blandningen hälls i en skål, sölar ner (ja, jag är expert på att slabba). I med mixern igen. Åh, kolla så bra det går! Fram med nytt glas och häll över. Denna gång höll jag mig vid diskbänken. Bara för att jag var på tillåten mark sölade jag ingenting. Tänk om jag gjort det från början? Dumt. Har man inte arbete så fixar man sig det.
Jag mixar länge för att få fint skum. Kolla bilden. Ser ni så läckert?. Grejen är att jag inte är så himla förtjust i skum så den skedar jag bort. Smart va? Men det är roligt att köra med mixern (som min underbara make köpt per omgående bara för att jag råkade nämna att jag ville ha en stavmixer).
½ kopp kaffe
30-50 g osaltat smör
2 äggulor
0,5 dl grädde
Mixa allt (jag rekommendrar bägare). Häll i glas och njut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar