Mörkrets tid är här

Igår tjuvstartade jag advent. Stjärnor och adventsljusstakarna åkte upp i fönstren. Ja, jag vet. Det är aningens tidigt men jag hade tråkigt och morrhoppan behagade sova ett långpass för omväxlings skull. David hade fullt sjå med en trolldeg. Tänk att så lite kan roa så mycket. På eftermiddagen tändes det upp. Eller ja, tändes upp. Det är ju mörkare än innan. Därför blir det att tända många ljus. Myspys på hög nivå!

Ignorera bananerna, jag äter inte sånt men de andra tre i hushållet gör det

Jag har ju min lilla egna, personliga utmaning att strunta i vågen och inte väga mig förrän 8/12. Jag erkänner. Jag fuskade i morse och klev på. De senaste dagarna har jag känt mig så stor och svullen så jag ville checka av läget en aning. Döm om min förvåning när vågen visade ner. Inget jätteskutt om ni tror det, bara -0,5 kg. Alltså, hur kan det ha hänt när jag har fuskat? Typ varje dag. Kan den neddragna amningen bidra, att kroppen inte behöver sina fettdepåer lika mycket nu? Då tolkar jag min uppblåshet som ett resultat av mitt fuskande. Eller tolkar, jag vet. Men jag kan ju låtsas vara dum.

Jag läste en artikel i Expressens Hälsa om Emma 46 år som blev trög av lchf. Det hon beskriver i artikeln är omställningsbesvär och har kroppen (och hjärnan) matats med kolhydarter för att sen tvärt inte få något alls är det klart att det blir lite kokobäng i hela kroppen efter det. Tror man annat? En rökare som slutar röka får abstinens, en godisråtta som slutar äta godis får abstinens då är det självklart att en person som skippar kolhydrater (socker och stärkelse) också får abstinens. Men vad vet jag, jag äter ju lågkolhydratkost och är dum. Jag åldras fortare och dör i förtid. Måhända. Dö kommer jag göra nån gång. Tills dess tänker jag äta på ett sätt som får mig att må bra. Så det så. Dumt va?