Jag blir så ledsen ...

Sommaren 2009, när min kropp tagit sig förbi omställningsbesvären (nästintill total orkeslöshet) och jag hade gått ner några kilon i vikt, var jag som vanligt och handlade på Maxi. När jag hämtade min scanner gjorde samtidigt en kraftigt överviktig kvinna det. Hon hängde över kundvagnen och hennes fötter var mer än en axelbredd isär och hon vaggade från höger till vänster när hon gick.

Innan lchf hade jag blivit smått äcklad av en person i hennes storlek. Nu blir jag inte det längre. Jag blir bara sorgsen. Missförstå mig rätt, jag klankar inte ner på kraftiga människor. Även om jag själv aldrig haft stor övervikt vet jag hur det är att alltid vara störst bland vänner, bekanta och kompisar. Jag jämförde och jämför mig fortfarande med andra och märker ofta att jag är störst. En överviktig människa som trivs i sin kropp tycker jag är vacker, otroligt vacker! En sån person har självkänsla nog att bära sina kilon med huvudet högt och då blir denne person vacker. Människor som inte trivs i sin vikt visar det på ett litet osynligt sätt. Gömmer sig i stora, formlösa, bylsiga kläder, gärna i tråkiga, dova färger. En sån person går med tunga steg och har blicken ner i backen.

Åter till ordningen. Jag lullade igenom butiken och vi möttes vid mejeridisken. Hon hade vagnen full med Nutrilett pulverpåsar, Nutrilett-tetror som gick att ta med och olika bars. Hon plockade ner lightprodukter i sin vagn med den lägsta fetthalt hon kunde hitta. Jag stoppade ner creme fraiche, grädde och mjölk. Inget light, bara helfeta produkter.

Jag såg henne senare vid kassorna. Vagnen hade fått tillskott av nyckelhålsmärkt bröd och lättdrycker av olika slag, även Cola light och Pepsi Zero. Jag betalade, så även hon, och jag stannade sen för att köpa lite Trisslotter i servicedisken. Hon kommer vaggandes förbi. Stannar vid utgången och äter en bars av något slag. Där och då hade jag sån lust att säga till henne att hon äter så fel, att hon inte ska äta sånt som gör att kroppen blir fetare, att hon borde testa lchf istället för att ständigt gå på svält och stoppa kroppen full med pulver som inte mättar.

I förra veckan mötte jag denna kvinna igen. Hon vaggade fortfarande på grund av sin övervikt Hon var fortfarande lika kraftigt överviktig och hon hängde åter igen på kundvagnen. Innehållet i kundvagnen var dessutom lika som 2009 när jag såg henne. Jag tyckte så synd om henne. Tänk om hon visste bättre? Jag lärde mig efter 2009 när jag fick min lchf-uppenbarelse, att nämner man denna kosthållning för folk som är i behov av det (eller folk över huvudtaget) möts man av arga miner, armar i kors över bröstet och kommentarer som "jag vill inte dö i förtid, jag kan inte det för min värk, min läkare säger nej, jag vill inte ha hjärtinfarkt, jag vill inte ha högt kolesterol, jag inte ha igenkloggade kärl, det enda rätta är att äta mindre portioner, det enda rätta är att röra på sig mer ... bla bla bla."

Om det nu funkar med att äta mindre, varför är inte en överviktig person som gör det mindre?
Om det funkar med att röra på sig mer, varför går då inte folk ner när de tränar hårt och flera gånger i veckan?
Om man nu inte vill ha hjärtinfarkt, igenkloggade kärl och högt kolesterol, varför äter folk lightprodukter och kolhydratrikt som bidrar till detta?
Om man vill slippa värk, varför äter man kolhydratrikt som skapar inflammationer i kroppen?.
Och, självklart säger en bakåtsträvande, icke påläst läkare nej. Denne har i syfte att behandla med mediciner.

Jag säger som Doc i Blixten MQueen:

"Jag bara undrar"

Jag har även hört många som säger att lchf inte passar dem. Har de testat? Hur länge har de testat? Många ger upp efter en vecka om de inte märkt resultat. De allra flesta ger det inte ens en månad. De har dessutom inte ens tagit sig tid att läsa om hur lchf funkar och hur kroppen funkar. Har man bantat i halva sitt liv (eller hela) kan det ta många månader innan kroppen fattar att den får mat och inte är i svältperiod. Det kan ta upp till sex månader. När jag började igen 2010 tog det tre månader innan vågen rörde på sig. Sen gick den ner lite, upp, ner (ja, ni fattar) och sen stod den still. Fastlimmad. Lchf kanske inte passar alla men vad har man att förlora med att testa och ge den ett allvarligt försök? Och då självklart längre än en månad. Även om man inte går ner i vikt finns det andra mycket trevliga "biverkningar" med denna kost. Att bli piggare är en, orka mer en annan, slippa sug och hunger ytterligare en. För att nämna något.