söndag 27 mars 2011

F*n

Ursäkta att det blir ett kompakt inlägg! Bloggen gör inte som jag vill och styckeindelning anser den visst vara onödigt trots att jag nu gått in och försökt redigera typ 15 gånger *morr* Jag har tappat stinget en aning. Motivationen dalade när vågen limmat sig på samma siffror och nu även gått upp! Jag släppte alla spärrarna och vräkte i mig godis. Ja, jag vräkte i mig. Bokstavligen tryckte i mig. Både i fredags och i lördags. Efteråt mådde jag som jag förtjänade och jag kände mig grymt äcklad. Godis är fanken inte gott. Inte någonstans. Det är äckligt. Ändå äter jag. Smart? Nej. Den utlösande faktorn var ett besök i en provhytt för att prova bikini. Löjligt att skylla på men jag hade större förhoppningar på min kropp än vad som speglades tillbaka där och då. Jag vet att jag är sladdrigare i kroppen nu än vad jag någonsin varit men ändå har jag tyckt att den känts rätt ok och jag har gillat vad jag sett när jag speglar mig naken. Har ni aldrig speglat er nakna tycker jag ni ska börja göra det för att upptäcka hur fina ni är! Jag ger dubbla budskap här. Jag uppmanar till att ni ska spegla er men själv gillar jag inte riktigt vad jag ser alla gånger. Fast egentligen gör jag det med tanke på vad min kropp gått igenom. Jag hade bara hoppats att den inte skulle vara så dallrig som den faktiskt är utan ett lager döljande kläder. Fåfäng? Javisst. Jag gillar att den fixat 2 graviditeter. Den första en graviditet from hell, den andra helt ok och rätt behaglig. Så behagligt det kan vara att bli stor som ett hus och vara klumpigare än klumpigast. Med tanke på hur stor mage jag haft är det ett under att magen ser ut som innan. Nåväl, mjukare, sladdrigare och skrynklig. Så går det när huden töjs ut. Brösten ser självklart inte heller ut som de ska. De är mest 2 tomma (även här skrynkliga) påsar. Men de funkar och de gör vad de ska. De har gödit 2 underbara barn. Den senaste göder de än, fast inte lika ofta numera. Tack och lov. Jag gillar att min kropp har en otrolig styrka, otränad som den är. Tillbaka till provhytten. Sonen gjorde sitt bästa i att ösa beröm över min mage. Han klappade på den och gillar att den är mjuk. Att den har en kudde att vila på. Det enda positiva med denna upplevelse var att jag för en gångs skull hittade en bikiniöverdel som faktiskt passade! Jag borde köpt en Triss. Trosorna däremot var ett kapitel för sig. Jag tog storlek 38 och 40. De storlekar jag har. När jag hoppat i trosorna i storlek 40 kom chocken. Det vällde på sidorna, det vällde ovanpå, det vällde överallt! De satt som en påse nötter. De satt fullkomligt skit. Inte smickrande någonstans. Inte 17 ska jag väl behöva ta storlek 42?! Där och då åkte humöret i botten och efter några 1000 suck och stön från sonen gick vi därifrån. Utan bikini. Jag får hålla mig hemikring i sommar och doppa fossingarna i zinkbaljan. Maken uppmuntrade och sa att ingen 35-åring som fått 2 barn är lika fasta i hullet som de är när de är 20. Mmmm ... det finns visst kvinnor som är spänstiga och fastare än någonsin. Å andra sidan tränar de som as för att bibehålla en sån kropp. Det gör inte jag. Jag vet att jag ska skita i hur jag ser ut. Jag ska beundra min kropp för vad den har klarat av och ska klara av i framtiden. Den har en helt annan styrka nu. Jag är unik i mitt slag och ska stolt bära upp min kropp. Grejen är att känner jag mig inte bekväm i att visa upp mig är det svårt att spatsera på en strand med högburet huvud. Lika bra att låta bli. Jag har aldrig gillat att visa mig lättklädd. Jag känner mig så ... naken. Jag får kika på en tankini. Det har jag fått tips om. Kanke är det det som gäller för mig? Prova ska jag banne mig göra. Nån dag. Och utan barn med i provhytten :-)

6 kommentarer:

  1. Känner igen mig till punkt och pricka....

    SvaraRadera
  2. Ibland kan det allra minsta utlösa såna grejer...men du grejar detta, det var nog lite för mycket på en gång bara med ett plus på vågen och skitbikinisar.;)

    SvaraRadera
  3. Kära Heléne! Ljuset i provhytten är såååå dåligt! Där t.o.m. modeller ser fyllt och tjokt ut! Jag känner igen mig i det du skriver! Har aldrig haft nån speciellt fast kropp, rumpan och lår, trots att jag drar 34-36 storlek och trots att jag brukar träna... och precis som dig har jag känt mig tjock och sladdrig många gånger! Och jag håller med dig att man bli frustrerad! Men du har också rätt och alla vi är unika på vårt eget sätt! Ge inte upp! Det gör inte jag! Och tro mig, det finns inte så många 35-38-åringar som så himla fasta och spänstiga i sina kroppar!
    En stor kram till dig från mig! :)

    SvaraRadera
  4. Det där känner man igen! Jag vet inte hur många provrum jag brustit ut i gråt i under åren. Jag har inga graviditeter att "skylla" på, jag är helt naturligt dallrig, ojämn och oproportionerlig. Men man är sin egen värsta kritiker, det finns de som tycker man hur sjukt snygg och det får man hålla fast vid. kämpa på!

    SvaraRadera
  5. Hej!

    Hittade din blogg idag av en ren slump, men jag gillar den verkligen o kommer absolut titta in här fler gånger! :) Ha det gott, o glöm provhytten, de verkar gjorda för att få en att må dåligt!

    SvaraRadera
  6. Helene, häng med i bikiniutmaningen hos Olga Rönnberg. Jag gick med i jeansutmaningen i januari och har hittils gått ned 6,5 kg. Det är lättare att vidhålla motivation när man är många med samma mål.
    Känner så igen din frustration, men var inte så hård mot dig själv. Kram Kaiza

    SvaraRadera

Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...