måndag 3 september 2012

Lunch på stan?

 
Många som äter lågkolhydratkost kan se problem i att äta rätt när de ska äta mat ute. Ser man problemen så gör man problemen. Jag har aldrig haft problem att äta ute. Eller jo. På Legoland var det svårt. Där fanns i stort bara utbud av pizza, pasta och pommes men det gick att äta skapligt ändå. Hungrig var jag dock. När jag äter ute väljer jag bort pasta, potatis, ris och bröd och väljer oftast grekisk sallad till min mat. Lunchställen som har fina salladsbord fullkomligt älskar jag, där är det lätt att plocka sin egna sallad och njuta ihop med maten.

Välj sallad istället för vanligt tillbehör. De flesta ställen fixar detta utan problem och be om extra sås om du känner för det. Bufféer är ett smörgåsbord utav dess like, de gör det lätt att äta bra mat under förutsättning att de inte serverar en massa röror av olika slag som innehåller mängder med pasta eller potatis. Thaibufféer är uppskattat hos många, tyvärr används både glutamat, socker och vetemjöl i dessa maträtter och är således inte så vettig mat ändå, speciellt inte för den som reagerar med magont.

Hur gör man på snabbmatsställen? Ja, ibland finns inte "bra" mat att tillgå och man får göra det bästa av situationen. Snabbkök och deras hamburgare gillar jag inte. Jag tycker inte det smakar gott och det ser inte aptitligt ut. Men, finns inget annat får man äta hamburgaren eller korv utan bröd och med sallad. På pizzerior väljer jag någon av deras sallader. Kebabsallad är mest förekommande och kanske inte det bästa valet eftersom kebabköttet oftast innehåller vetemjöl. Räksallad är också smarrigt så länge den inte innehåller majs och ananas.


 
På Börslycke gård åt jag äggsmörgås med ansjovis utan bröd.
Några köttbullar (hemmagjorda) som barnen inte ville ha slank ner också
 

 
Lunch från ett av favoritställena Sjöglimten.
Här serveras kycklingfile med tzatziki och salsasås.
De har olika maträtter varje dag och till det väljer jag alltid grekisk sallad.
Och varje gång glömmer jag att säga till att jag inte vill ha majs eller bönor ...
Jag måste bli bättre på det.
Jag undviker majs och bönor eftersom jag inte tycker om det.
Tomater är jag inet heller övedrivet förtjust i så de får maken.
Jag får hans rödlök :-)
 
 
Lunch på ett av mina absoluta favoritställen i Motala, Levins matsalar.
De har ett underbart salladsbord som jag kan äta hur mycket som helst ifrån.
Jag kan vara mätt när själva lunchen anländer.
Här serveras noisette med bearnaisesås.
Gudomligt gott!
 
 
Jag vill se vad jag äter så kommer det in panerat kött skrapar jag bort paneringen. Lite meck och lite arbete och en hög samlas på tallriken men eftersom jag klöks om jag skulle tugga på brosk, fettslamsa eller dylikt så är detta arbete ingenting jämför med avskykänslan. Jag är kräsen.   
   
Äter du ute någon gång då och då och tycker det är svårt? Det är inte så svårt och även om du får mat med pasta eller pommes så betyder det inte att du måste äta det. Personalen är inte svår och det går alldeles utmärkt att be om en specialmacka. Se inte hindren - se möjligheterna! Och, ska du ut och resa med bil och tycker det är svårt att veta vad du kan ha med? Ladda med ost, kokt ägg, skinkbitar, ölkorv, muffins, pannkakor, våfflor, kaffe med äggmjölk, mbc eller vad som. Det är precis lika svårt att packa med ost som det är att packa med en hög godispåsar. 

2 kommentarer:

  1. Eller hur?! Jag har heller aldrig upplevt att det är svårt att äta lchf ute. De flesta är väldigt tillmötesgående. Det jag saknar och efterfrågar är dock bakverk!!! Fika på stan är en omöjlig ekvation som jag hoppas något fik snart inser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äta mat är inga som helst problem men som du skriver så kan det ibland saknas något gott till kaffet. På vissa fik har jag köpt en mörk choklad men oftast är jag helt nöjd med en kopp kaffe. Ibland kan man ju vilja ha något mer lyx.

      Radera

Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...