Om ni undrar varför inläggen lyser med sin frånvaro så beror det på ett heltidsjobb där jag inte helt är invand i arbetet, rutiner och ordning. För min egen del. Förra året blev jag klar lärare och de som tror att lärarjobbet är av den glassiga sorten bör tänka om. Vad tror ni jag läste till lärare för? Sommarlov, påsklov, jullov, korta dagar. Jomensåatt. Nitlott direkt. De 10 förtroendetimmarna äts upp flera gånger om.
Men! Jag har världens bästa kollegor, jag trivs något så ofantligt och oj vad härligt det är att ha en egen klass (jag delar en klass med en klasslärare och hoppar in i en annan klass). Dagarna försvinner i ett rasande tempo och man hinner inte hälften av vad man tänkt eller borde. Man sitter hemma om kvällarna och ugglar igenom, planerar och styr. Hjärnan går på högvarv och kroppen är konstigt trött men uppe i varv. Det här med att dra ner stress ni vet, det har jag misslyckats totalt med dessa 3 veckor men jag jobbar på det :-)
Igår dumpades kidsen till svärföräldrarna, maken och jag drog till Norrköping och utställningen om Titanic. Vi köade i någon timme innan hörlurarna kom på och vi audioguide:as runt utställningen. Tryck på play och vi började. Jag trodde att vi skulle få veta varför Titanic sjönk och dess historier. Lite fick vi reda på men fokus var faktiskt på själva Titanic, inredning och på dess passagerare samt besättning och deras tragiska öde. Ögonen blev lite fuktiga längs turens gång, det blev mäktigt att lägga handen på en stor isvägg för att få en upplevelse av hur iskallt vatten känns runt hela kroppen. Par som möter döden tillsammans, personer som försökt hålla uppe humöret i livbåtarna, halsbandet och kärlekssagan som filmen Titanic bygger på, en flickas skor som sprungit på Titanic för att komma i en livbåt. I sista rummet satte jag mig ner på en bänk, omvälvad av alla namn som befann sig på Titanic. Alla liv som inte fick fortsätta, allt från små spädbarn till vuxna människor. Det blev lite tungt att ta in. Att lämna barnen hemma var tur, de hade inte fått behållning av detta överhuvudtaget. Sonen hade suckat och stånkat och inte haft ro att i sakta mak gå runt i rummen och dottern hade haft minst lika mycket myror i brallan och inte fattat ett smack.
Har ni möjlighet att se utställningen så gör det! Den är väl värd ett besök. Den håller på i Norrköping till nästa söndag 8/9.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar