Idag lyckades vi yra i Skänninge men till slut kom vi rätt och kunde hämta ut våra nummerlappar och vi gick till starten. Loppet började lite fint med upp och ner i en brant backe och sen mötte vi 37 hinder till längs den 8 km långa banan.
I och ur vatten, över bäckar, över plank, under bommar, genom hinder, över höbalar, över däckberg, i och ur en container, däcklöpning och annat kul. Armgången gav jag inte ens ett försök med sina fyrkantiga reglar och inte rundstavar. Hinder nr 36 var klart "värst". Ner i en bäck med svart illaluktande sörja. Mysigt att kliva omkring i. Systerdottern tappade skon i gyttjan men hittade den och fick på sig den innan vi lunkade vidare. Mina skor blev fulla av gojs. Efter detta blev mina ben stumma och fötterna kändes astunga.
Systerdottern var inte helt kry så vi tog det lugnt och gick en hel del men vi deltog inte för att ta någon rekordtid. Målet är att ta oss igenom vilket vi gjorde. Skitiga, lite skrapsår här och där men nöjda och glada tog vi oss i mål. Vi skrattade och fnissade en hel del längs banan, vi fick och gav hjälp längs banan och det känns kul att få och ge en hjälpande hand mitt i allt. Nästa år hoppas vi MVLT återkommer med en ny bana!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar