måndag 6 juli 2015

Ny racer och ism


Efter målgång i Halvvättern och när vi hämtade mat ställde svärfar ihop våra cyklar vid ett träd. Maken har kommenterat att min cykel är tung och svärfar sa att min cykel var tyngre än makens. Makens cykel väger lite mer än 7 kg, min Scott väger strax över 10 kg. På hemvägen sa jag till maken att titta runt efter en ny cykel åt mig då. Sagt och gjort. två dagar senare klickar han upp bilden nedan, en Cresent Giga 2015. Kläm och känn i cykelbutiken och jo, men ja, men, nja. Finns den inte i grönt? Näpp. 

Sen, käre Scott. Han funkar ju och är stilren. Men ... nytt är ju också roligt. Bättre växlar, lättare. Jag velar (standard) men maken är helt såld. "Den här ska du ha!" Lånar hem och provar en enmilsrunda. Upp 1 km/tim och då tog jag det lugnt eftersom cykeln känns ovan och den är lånad. Tänk om jag ramlar ... Någon dag senare bestämmer jag mig för köp och hämtar hem. Korta svängar hittills, en sväng på dryga tre och jag var över 24 km/h i snitt. Det har hänt EN enda gång med Scott. En enmilsrunda innan gymmet och jag var uppe i 24,9 km/h. Det har aldrig hänt om jag inte kört i klunga. Cykeln känns riktigt bra! Idag lämnade jag in den till cykelhandlaren för lite inställning som vi ska fixa senare i veckan. Cykeln är än inte betald och det känns väldigt skumt måste jag säga. Scott har fått en ny ägare. 





Maken är med i en köp-och säljgrupp på Facebook och såg sadeln nedan. En ism Adamo Racing. Jag lånade en Racing 2013 och sista svängen kändes sadeln riktigt bra. Då hade jag mina "sämsta" cykelbyxor med tunn padd. Så köpte jag ism Road, smällde på och gav mig ut. Första kontakten med rumpan och den kändes hård, som att sitta på en planka. Aj. Jaja, ovana. Veckan efter cyklade vi Halvvättern för första gången, nya bibs inhandlades dagen innan loppet och vi kan säga så här: att slå ner röven på sadeln för att cykla hem var ingen angenäm upplevelse! Sittknölarna var skapligt manglade. Så länge de ömmar och inte underlivet är jag ändå nöjd.

Jag har dock aldrig blivit av med ömmande sittknölar. Sadeln har justerats både hit och dit men ändå har det gett känningar. Det har blivit bättre men inte utan känning. Dagen innan Halvvättern i år justerade jag sadeln och tänkte att det blir kanoners. Man ska aldrig mecka och ändra sadel innan lopp. Ömmande sittknölar och maken konstaterar att jag troligen sitter för långt bak med rumpan=ond knölar. Jag har en tendens till att vilja kana bak och då hamnar jag på den breda ytan.

Så hittade han sadeln nedan för en bra peng, köp och på. Racing är 5 mm smalare än Road. Nyfiken som jag är gav jag mig ut på tremilasvängen. Jag kände redan här på gatan att det kändes annorlunda. Visst fick jag känning i sittknölarna men inte alls som innan och sen behöver jag vänja in mig på denna sadel. Sadeln som satt på Cresenten var i och för sig bra, ingen känning i sittknölarna men den sadeln kändes som jag satt i en grop och efter provsvängen på en mil fick jag redan efter några kilometer en tryckkänsla i underlivet. Där ska det inte kännas. Jag ska ta med sadeln på torsdag så får han kolla mig men jag tror på ism och vill ge Racingen en chans. 
Ny cykel, ny sadel, det kan bli riktigt riktigt bra det här :-) 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...