Tjejvättern 2018

Med en uppladdning av två stekta ägg, en kaffe med grädde och saltvatten preppade jag mina vattenflaskor med salt, honung (i ena flaskan), pressad citron och MCT-olja. Maken checkade av cykeln och pumpade däcken innan jag fick en lyckospark och rullade ner mot start.

Vi startade 10.10 och som alltid är jag nervös, för det ska tjorva ihop sig på något sätt. Jag är mest nervös för andra cyklister längs vägen men igår blev jag positivt överraskad i att ganska många signalerade med tecken. Sen finns det så klart många undantag, de allra flesta cyklar i bredd och cyklar BRETT i bredd. Många cyklar långt ut från högerkanten. Motorcykeln som ledde ut oss körde så långsamt så de som låg framför mig panikbromsade ett par gånger, panikbromsa är bland det sämsta man kan göra när man cyklar i grupp. När motorcykeln släppte oss var det bara att åka på och vi har 100 km framför oss.

Mitt mål var att cykla under 4 timmar och att cykla hela sträckan utan något stopp men det hängde på hur mycket vätska jag hade kvar och om/eller jag blir kissnödig. Min andra plan var ett stopp i Rök efter 55 km. Jag släppte kompisarna jag startade med direkt efter att motorcykeln släppt oss och jag körde på i mitt tempo. Ombergsbacken togs i sakta mak och det var beräknat, den backen spurtar jag inte i. Gänget som stod med koskälla och hejade i mitten av backen är guld och ger både leenden och energi!

Det var en perfekt cykeldag med strålande sol, 24 grader och knappt någon vind. Hela rundan kändes så härlig rätt igenom! Jag började leka med tanken att hålla mig till planen att cykla utan stopp men funderade på vätskan. Jag svängde in i depån i Rök men när jag såg längden på toakön bestämde jag mig för att köra vidare och snirklade mig ut igen.  

Tjejvättern är en riktigt fin runda, lugn och stämningen är på topp. Halvvättern är aningens hetsigare måste jag säga. Tjejvätterns enda backe att tala om är Omberg, lite småbackar förekommer så klart men inga jobbiga backar. Jag cyklade själv hela sträckan, det fanns ingen att haka på (självklart hade jag frågat om jag hade hittat någon, några hakade på mig men utan att fråga) så jag cyklade på i mitt tempo och det visade sig sen att jag fick ett snitt på 27,1 km/h. Dels har jag aldrig cyklat 10 mil på raken och jag har aldrig snittat över 27 någonsin. Mitt personbästa är 26,6 km/h på en 6-milatur så att få över 27 kändes riktigt bra!

Summan summarum: jag nådde mitt mål under 4 timmar med tiden 3:45 och även att cykla utan stopp. På det fick jag pb i snitthastighet. Det hade jag inte riktigt räknat med men det allra bästa var ändå att cyklingen kändes så lätt, oförskämt lätt faktiskt och det gick så ofantligt bra hela tiden. Jag kände mig stark och hade bra med ork hela vägen. Jag gick i mål med en bra känsla i kroppen och jag är riktigt nöjd 😃

Idag har jag vinkat av maken som cyklar Halvvättern, 150 km. Vi har cyklat 5 Halvvättern tillsammans innan och jag måste säga att jag gärna hade följt honom på färden idag. Ett annat år 😊