fredag 22 juli 2011

Delmål 1 uppnått

Idag mina vänner visade vågen siffror jag inte sett på typ 10 år eller mer. Det är många år när jag suger på meningen, 10 år. Då var jag 25 år gammal. Vojne, vojne. Jag hade tänkt nå mitt delmål innan jag fyllde år i mars men eftersom jag trodde mig klara av ständigt småfusk hit och dit och lite lördagsgodis på lördagen så hade jag långt till mitt delmål när mars månad inleddes och min födelsedag kom. Tiden står ju inte still och min födelsedag kom och passerade vägandes några kilon mer än tänkt.

Fredagar är min vägdag, stämma-av-dagen. Jag har inte mätt mig sen april eller om det är maj så det ska jag göra 1 augusti. Det ska bli spännande att se om några siffror ändrats där också. Men för att återkomma till idag. Mitt delmål till födelsedagen var att komma ner till ogravidvikt som jag hade när jag blev gravid i augusti 2009. Först idag nådde jag mitt delmål! Jag stod och kikade på siffrorna. Blinkade ett tag och tänkte att vågen driver med mig. Så, för att dubbelkolla vägde jag mig en gång till. Upp 1 hekto, sen ner 1 hekto. Samma siffror en gång till.

Sommaren 2009, vecka 26 för att vara exakt, började jag med lchf. Jag gick ner från 71-65,4 kilo. Idag visade vågen siffrorna 65,2 kg. Undrar ni varför jag trodde vågen skämtade med mig? Jag har mens. Vi kvinnor är experter på att samla på oss vatten och gå upp i vikt när vi har mens. Jag är inget undantag. Jag kan lätt gå upp 2 kilo vid ägglossning och mens. Skittråkigt och så himla onödigt. Den här omgången visar annat. Jag har inte ökat någonting. Magen har varit svullen, det måste jag erkänna. Den gick inte ens att dra in och få platt även om jag sträckte ut mig så gott det gick. Med tanke på att jag sällan är hungrig eller ens sugen på mat så funderar jag: kolhydrater bidrar verkligen till en massa onödigt i kroppen. Som ni alla vet brukar vi kvinnor även bli retliga, tjuriga, snäsiga, fräsiga, irriterade, ilskna, arga och så vidare under ägglossning och mens. Jag har inte varit så bitsk som jag brukar vara när jag tänker efter. Eva har hållt sig undan, där hon ska vara (ni som undrar vem Eva är så är det min PMS-kossa. Då jag inte alls känner mig som mig själv när jag är så där ilsk och skitförbannad och går i taket för minsta lilla så tyckte jag det var bättre att ge PMS:en ett namn). Jag har omedvetet mer eller mindre fakirat denna vecka. Jag är ju inte sugen eller hungrig. Det tror jag är den bidragande orsaken till varför Eva har hållt sig borta.


Sen nystart vecka 26 2010 har jag nu gått ner 6,8 kg. På 1 år. Tänk er, 1 år! :-) Men nu då? Vad gör jag nu? Vad ska jag satsa på nu? Ska jag sikta på en ny vikt eller gå på hela målvikten med en gång? Men det är så långt dit ... Hela 5,2 kilo. Med tanke på min takt i viktnedgång innebär det att jag går i mål 2013 ;-)




Vad tycker ni, vad ska jag göra nu?

2 kommentarer:

  1. GRATTIS Heléne!! Fasen va bra jobbat!! Du har verkligen kommit in i flytet nu å det betalar ju sig. Jag önskar dig fortsatt lycka till, klart du ska köra på neråt - om det är det du vill!=)

    Kram

    SvaraRadera
  2. Snyggt jobbat =)
    och grattis till att du hittat din väg till ditt mål!!
    inspiration!
    nu har jag ju avslutat min fakir mer lr mindre men kommer nog plocka upp den igen framöver!

    SvaraRadera

Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...