Men vad gör jag då förutom att sitta i soffan och amma och skriva här? Jag försöker ta mig en promenad eller två varje dag. Det är lättare när David är på förskolan. Då blir det promenad efter lämning och promenad innan hämtning. Allt för att få fröken att sova. Hon sover ju inte gärna om dagarna. Promenader är så skönt! Man känner sig fräsch som en nyponros i ansiktet när man kommer hem, man bjuds på olika doftupplevelser (vissa mindre angenämna) och man rensar huvudet. På köpet får man bra motion utan att man svettas som en tok eller tar i så man blir blå.
På kvällarna gör jag plankan. Detta efter att jag fick så förbaskat ont i rygg och mellan skuldrorna när jag ammar liggandes på nätterna. Helt sanslöst vad ont jag hade. Det kändes som höfterna skulle sprängas i bitar och en brännande, molande punkt gnagde mellan skuldrorna. Jag insåg efter ett tag att jag har obefintliga magmuskler. Sen jag började med plankan är värken mellan skuldrorna och mitt ryggonda helt borta. Plankan tränar de inre magmusklerna (oftast de som behövs stärkas och de når man inte med traditionella sit ups), hela bålen och korsryggen. Övningen är jobbig men effektiv.
Alla som har varit gravida får delade magmuskler, diastasi recti, när magen växer och barnet tar allt större plats. För vissa går inte magmusklerna ihop igen. Magen putar så det ser ut som man är gravid igen fast man fick barn för många månader sedan. En rackarns effektiv övning för att råda bot på de delade magmusklerna är Tuplermetoden. Jag har testat lite nu och då och man känner resultatet rätt omgående. Sen är det en fördel om man är konsekvent och gör övningen ofta, dagligen. Det gör tyvärr inte jag men så har jag inte heller någon platt mage.
Backträning 2
Där vi bor har vi nerför till allt men uppför oavsett vilken väg vi tar när vi ska hem. Har man knatat runt länge är man rätt slut efter alla uppförsbackar. Går vi hem från stan har vi en mördande uppförsbacke ett stenkast från oss. De som bor i Motala känner väl till backen vid Södergården. Speciellt de som bor i Holmsområdet och gick på Södra skolan under 80-90-talet. Södergården var då skolmatsal. Men man ska väl se det positiva i allt eller hur? Bilderna ovan visar två av de backar jag har på min promenad. Långa backar. Givetvis ska jag utmana mig själv så backarna tas i raskt tempo i långa kliv för att rumpa och baksida lår ska få bekänna färg. Barnvagnen bidrar med extra tyngd. Förhoppningsvis möter man ingen när man flåsar på som en flyende gasell men vem bryr sig om man stånkar och pustar egentligen? Det har jag blivit för gammal för.
Haha, vad kul att gubben erbjudit sig att betala =)
SvaraRaderaLyfta skrot är inte heller min grej. O skulle jag göra det hade jag säkert ändå gjort fel och dragit på mig någon form av skada resten av livet.
Så de är lika bra jag låter blir!
Åh, vad mycket skrot jag har lyft i mina dar... När man hade tid och ork. Nu blir det gärna gruppass när det passar då jag också vill hoppas och skutta lite :)
SvaraRaderaSedan har jag ju löpningen också. Men barnvagnspromenader är ju inte fy skam, fasen vad jobbigt det kan vara.
Tråkigt att du blev besviken på boken, det är ju aldrig kul. Jag tycker det blir för många böcker med samma saker i, det kommer ju några till i höst..