Platt men pust ...

Hoppade i mina "stora" jeans idag. Satt perfekt. Undrar när de användes sist? Ogravid lär jag ha varit. Drog på mig dom och hamnade i profil vid badrumsspegeln innan t-shirten åkte på. Hallå, när blev min mage platt? Eller platt och platt, den är degig, mjuk, sladdrig och har bilringar men mot andra dagar var den idag platt. Trevligt, trevligt. Platt till och med med jeansen på. (Jag har fått en snygg bula över snittärret). I alla fall. Jag borde tagit ett kort. Det gjorde jag inte, yrhöna och stressad som man är på morgonen. Nåja.

Det är skönt att känna att magen inte är så svullen. Jag antar att det beror på att jag inte ätit så mycket mejeriprodukter denna vecka. Fast jag har fuskat. Glass och något annat har åkt ner. Bara så där. Just det, pommes har åkt ner. Hur nu det hände? Igår åt jag runt 20 g kolhydrater. Idag sitter huvudvärken och bankar på insidan. Sån där irriterande, molande huvudvärk som inga tabletter biter på. Jag har i och för sig inte tagit tabletter så jag vet ju inte. Jag gillar inte att ta tabletter i onödan. Kroppen ställer ju om. Helt naturligt. Den avgiftar sig själv. Lite skallebank fixar jag. Jag får dricka mer.

Idag visade vågen trevliga siffror (inga jättekliv ner men i alla fall ner) så nu måste jag hålla i. Inget skit mer. Jag mår ju inte bra av det men jag lär mig aldrig. Det är bara att konstatera: det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Promenaden efter förskolelämning kändes tung. Benen kändes tunga, jag flög liksom inte fram på lätta fötter som jag brukar göra. En uppförsbacke och jag flåsade. Fick hämta andan. Jösses. Jag reagerade på flämtningen själv. Hoppas ingen hörde ... Jag har kommit på att man kan lyssna på radio genom mobilen. Det ni, sicken grej. Man behöver ett headset. Det låg i mobilkartongen så fint inplastat. Det är lite roligare att gå nu och småflina åt radiopratarna. Vissa jag möter glor på mig och undrar säkert vilket pucko jag är. Som om jag bryr mig. Skratta är bra. Hellre det än att vara sur. Vilket jag är ofta. Den där Eva har hittat tillbaka. Skitkärring. Idag kom D-vitaminerna hem som jag beställt härifrån. Nu hoppas jag den sura, grinig, trötta Heléne blir gladare och inte fräser så förbaskat som Eva gör nu. Hon är verkligen en pain in the ass.

(Undrar ni vem Eva är? Eva är en annan variant av mig. Jag döpte min PMS-kossa till Eva för det är verkligen inte jag som styr när hormoner och annat är i gungning. Så, nu vet ni och slipper fundera)