Ja, jo. Jag skulle ju inte väga mig idag skrev jag tidigare. Ni borde lärt er vid det här laget att jag har svårt att hålla mig till vad jag skriver och att jag är grymt nyfiken av mig. Idag var inget undantag. I bara skinnet och självklart nykissad hoppade jag på vågen (efter maken som fnös åt sina siffror). Jamen hallå, en rätt trevlig siffra visade sig.
Nu är det så här att jag åkte på någon magåkomma i måndags och låg i stort sett hela dagen i sängen och frös som en skit och mådde illa. Inget kom upp tack och lov, det är min fasa. Det som åker ner ska inte komma upp. Blä. På eftermiddagen fick jag raskt studsa ur sängen då det plingade på dörren och maken och son bunkrat in sig i källaren och inte hörde. När jag ändå var uppe, på skakigare ben än Bambi, kunde jag lika gärna försöka få i mig något. Huvudet började göra ont och även ryggen. Njurarna hade ingen vätska att jobba med. Jag fick i mig 1½ glas fruktdryck. Smånafsade i mig ½ rostfralla. Jag mådde bra. Någon timme senare hävde jag i mig en skål med cornflakes och mjölk. Inget illamående. Lite senare vräkte jag i mig ytterligare en skål cornflakes spetsad med grädde. Annan fett lockade inte för fem öre.
Så, jag tror måndagens taskiga intag av mat bidrar lite till dagens siffra. Sen 8/11 har jag gått ner 1,1 kg. Det går inte fort men varför ska man stressa?? Nu utmanar jag mig lite till: ingen vägning förän dagen innan dopparedagen. Något måste jag väl kunna klara av?
Mina bokmärken till praktikklassenLäs texten på bokmärket och lägg på minnet: Ingenting är omöjligt. Man kan om man bara vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar