Istället för potatis, pasta eller ris

När diskussion om lchf infaller får jag höra av många att de inte klarar sig utan potatis. Eller utan pasta för den delen. Jag älskar potatis, eller gjorde, framförallt färskpotatis. De kunde jag äta kilovis av. Stekt färskpotatis ... mmmmmm. Nu saknar jag det inte alls. Visst kan jag äta om jag vill och i liten mängd men nu är mitt självklara val att välja något annat istället, som till exempel sallad. Tänk er, för några år sen fick jag bokstavligen tvinga i mig grönsaker (och frukt), nu äter jag mer grönsaker än vad jag någonsin gjort. Även om det inte är i enorma mängder.

Till nyår shoppade jag hem färska champinjoner. Det var en ingrediens i varmrätten. Färska champinjoner handlar jag sällan hem. Varför vet jag inte. Eller jo, det vet jag. Jag glömmer bort och kvar ligger ett par svarta bollar i en plastbytta. Sen stod jag och kikade på sparris. Men ... kommer jag laga till det eller lägga i grönsakslådan och glömma bort? Mitt val blev istället en zuccini och salladslök. Från sparris till zuccini och salladslök. Tvära kast. Så en kväll gjorde jag köttfärssås som grabbarna önskade (man måste ju fjäska lite för manfolket ibland) och jag gillar inte köttfärssås "ren" men inte heller med kall sallad, morot eller gurka till. Oftast har jag tagit lite pasta med resultat att jag blir hungrig snabbt och sugen på något sött. Det var nu jag tog till champinjonerna, zuccinin och salladslöken. Chop, chop, chop, fräsa till och servera. Snabbt, smidigt och gott.

Stek och servera som de är ...

... eller häll på grädde och låt puttra ihop