fredag 11 februari 2011

Beteende, vanor och ovanor




Det finns ett fel med bilden ovan. Eller två fel rättare sagt. Den ena är att den inte innehåller någon choklad. Med andra ord har jag redan länsat den på det. Lys Melk är en svaghet. Jag har till och med skippat mina favvisar Kina-snacks till förmån av Lys Melk. Den andra är att det är just godis. Det är ju detta med godis och lchf. Det är ingen vidare bra kombination. Det ska inte kombineras alls. Men, dumma jag som varje gång vågen visar ner, tror att jag fixar lite godis och käkar. Sen har jag mer sug och har gått upp allt jag har gått ner och även lite till. Är det värt det? Nej. Så, nu har jag insett att jag måste jobba med mina invanda vanor. De måste bort.

När lördag nalkas klingar "lördagsgodis" i mitt huvud. Klart vi måste ha lite gott till helgen. Eller måste vi verkligen det? Vem är det som har skapat detta behov egentligen? Media, tidningar och all annan reklam vill jag påstå. Var det OLW som kom med fredagsmys? Nu ska vi mysa även på fredag, den nya lördagen. Jag ska väl inte skylla på någon men vi människor påverkas grymt mycket av all reklam som ständigt flödar i vårt samhälle. Den som säger att denne inte påverkas ljuger. Det gör vi, omedvetet och medvetet. Så, bullas det upp med chipspåsar, dricka och andra snackspåsar är det klart vi faller lite för frestelsen och vill att familjen ska ha samma. OLW-påsarna åker ner i kundvagnen. Det är inte för inte godis och snacks finns i anslutning till kassorna.

Å så hamnade jag i ett snack som jag inte påbörjade. I alla fall. Det gäller mig. Varje gång jag har köpt en lördagspåse har jag gjort det för att vi ska ha lite gott. Jag kan helt ärligt erkänna att mina godisar försvinner tämligen fort. Jag norpar en, två, femton och sen hoppla, vart är alla chokladbitar som var mina? Då snor jag en hallonlakristdödskalle från maken (ja ok då, två) och sen kollar jag utbudet bland sonens godisar. Så var det med det. Dagens bekännelse gjord men inte mår jag bättre för det.

Eftersom jag aldrig är sugen när jag köper godis så har jag insett att det är förbannat dumt att över huvudtaget köpa godis. I så fall kan jag köpa hem den dag jag är sugen. Inte innan för då får jag ett sug efteråt. Jag och sonen åkte och handlade idag. Vips frågade jag om vi skulle ha lördagsgodis (fruktansvärt dumt att ens låta frågan passera läpparna). Så här lät det:


H: Ska vi inte köpa lite godis?
D: Jo.
H: ....
H:Behöver vi verkligen det?
D: Nä, ... för det är inte lördag och man måste inte äta godis på lördagar.


Så sant som det var sagt. Bara för att man "får" äta godis behöver man inte göra det. Jag behöver lära mig av min blivande 6-åring. Han är förnuftigare än vad jag är. Nu och framöver måste jag jobba lite mer med knoppen på min kropp. Den är en väldigt hård nöt att knäcka och omarbeta men jag är envis och tänker banne mig inte ge mig! Jag måste bara ge det lite tid. Har jag haft dessa ovanor och beteende sen jag flyttade hemifrån vid 18 års ålder (snart 17 år) kan jag inte ställa om på en kvart. Precis som med kostomläggningen är det något som måste ske stegvis. Nu har jag kommit till det stadiet att jag ledsnat på mina dumheter så nu måste det till en ändring.

Jämt när vågen visar ner tror jag att jag fixar lite fusk, köper hem godis, vräker i mig och vågen går upp allt mellan 1,8-2,1 kg. Idag visade vågen ett nytt ental så nu jäklar! Jag kan inte gå upp 2 kg hit och dit som jag gjort sen 29/1, för att sen pendla upp och ner och tro mig fixa avsteg, gå upp och åter igen börja om med att gå ner. Det funkar inte att hålla på så här. Det har jag visserligen vetat om länge men när ska jag lära mig? Åter och åter trillar jag dit och blir lika arg och sur varje gång. Det är så Fruktansvärt dumt. Tänk om jag struntat i att fuska och gått ner allt som jag gått ner efter att jag har gått upp? (hängde ni med?) Då hade jag varit i mål nu.




Hur gör du för att ändra dina gamla invanda vanor och beteende?



4 kommentarer:

  1. Det är ju verkligen skitjobbigt att ändra ett invant beteende...när jag startade om med lchf denna gången så gav jag mig FAN på att inte ta nåt "förbjudet" de första dagarna, hade många diskussioner med mig själv om det var värt det osv. Första kvällen med lchf så grät jag nästan för vi var på Willys å skulle handla lite, och jag fick syn på chipsen, den känslan som kom över mig var skitjobbig. Det kändes som att jag höll på att dö en smula, det skrek i kroppen på mig att jag ville ha chips, men samtidigt så försökte jag tänka på att det inte skulle vara värt det och att jag skulle ångra mig efteråt. Det var min räddning, just att diskutera med mig själv, nästan bli arg på mig själv för att låta bli, och efter 4-5 dar så var det lugnt, då hade jag inget sug längre. Det kanske tar längre tid för dig, för alla är vi olika, men kämpa på för sjutton å säg till gubben att det blir INGET godis hemma förrän du är i fas med dig själv. Laga lchf-snacks, det kan han äta med, låt lillgrabben ha kvar sitt lördagsgodis men säg åt han att du inte får ta av det, så kanske han vaktar lite extra på det. Eller be han att hittar ett jättebra gömställe på sitt rum så du inte kan hitta det.=) Du fixar detta!!!

    SvaraRadera
  2. Tack Åsa! <3

    Maken äter knappt godis, på sin höjd hallonlakritsdödskallar och Bilar. Han mumsar glass istället :-) Sonen, ja han är duktig och tackar nej. De gånger vi har köpt hem glömmer han oftast att äta och i slutänden är det jag som käkar upp det (fast jag inte ens gillar bitarna men godis som godis eller? ;-)) Mitt sug är borta, det är bara skallen som tycker att vi ska ha. Vi behöver inget och att hyvla ost på kvällarna om suget trillar på är fanken godare än den däringa godispåsen!

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Hej, jag känner igen mig, men på sistone har det varit så mycket lättare att inte äta skit för jag vill ju egentligen inte göra det. Jag har mycket "dialoger" med mig själv om vad jag egentligen vill och behöver. Det gör det lättare. Något som gör det svårare är familjens snacksande...
    Mannen köper hem sånt jag gillar och tror att han är snäll, han tycker att jag är tråkig om jag inte äter lite gott, men jag mår ju sämre om jag gör det! Nu har vi börjat köpa sånt jag också snacksar på, innan suget sätter in och så är helgen räddad på sätt och vis. Den lille killen kan inte äta godis så vi har det aldrig synligt och sällan ens hemma så därför blir det inte så svårt. Håller med precis om det där med vågen, när den går lite neråt så slappnar man av.

    Just nu är jag med i ett litet gäng som uppmuntrar och utmanar sig själva och det gör att jag fixar det mycket lättare, tävlingsmänniska som jag är. ;-) Vi har gått med i något som kallas jeansutmaningen och alla har vi ett par jeans som SKA sitta bättre om ett tag. Det diskuteras mycket om våra tankegångar och hur man snubblar sig framåt, bakåt nedåt och uppåt och våra mål, vilka är de och är de realistiska? Alla är så himla stöttande och proffset som står för initiativet vet ju vad hon snackar om, även om hon inte är så förtjust i just LCHF är hon inne i det tänket. Jag länkar dig vidare, kanske tycker du också att det kan vara intressant.

    http://blogg.mama.nu/olgas-blogg/

    Ha det gott, Kram Kaiza

    SvaraRadera
  4. If you are looking for the highest paying Bitcoin advertising network, take a look at MellowAds.

    SvaraRadera

Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...