En erfarenhet rikare

Igår eftermiddag runt 16 började jag må illa. Magen kändes illamående och det liksom skvalpade i halsen. Usch, jag hatar att vara illamående! Efter 17 mådde jag ännu mer illa. Min första tanke var att kaffet med kokosfett och grädde blev för mycket för magen och det brukar gå över. Sen slog blixten ner från klar himmel: magsjuka! Fy farao ... 17.30 fixade jag det inte längre. Jag var hungrig men inget lockade. Bara tanken på kött, ägg och fett fick det att rulla ännu mer i magen. Så, jag valde en kolhydratbomb och hällde upp corn flakes och åt. Mmmmm .... det var så gott att det blev en skål till (jag hade i alla fall Canderel på).

Staxt efter lugnade illamåendet ner sig men det var lite oroligt i lägret. När jag la Alva vid 19 mådde jag bra. Sen satt jag där på sängkanten och filosoferade. Det enda som fattades var att dingla med benen men det är lite svårt när våra bottnar och madrass står direkt på golvet. Där satt jag och räknade lite hur mycket kolhydrater jag fått i mig under dagen och kom fram till att jag käkat typ 3 eller 4 gram. Inte undrat på att jag mått illa! Så här hade jag ätit under dagen innan corn flakesen gjorde entré:

Frukost: 2 stekta ägg med 4 skivor bacon, juice

Fm-kaffe med 1 msk kokosfett

Lunch: 2 kokta ägg med en klick smör

Em-kaffe med 1 msk kokosfett och 2 (stoooora) klickar vispad grädde

Runt 21.30 tog jag en Finn crisp med Bregott. Inget mer illamående och jag kopplar det tidigare illamående med att jag fått i mig lite kolhydrater under dagen. Jag som är nyfiken på att nolla, det vill säga inte äta några kolhydrater alls, när jag slutar amma. Eftersom jag hatar att må illa vete katten om det är värt det? Jag får se hur jag gör där och då den dag jag slutar amma. Om jag nu gör det? Det verkar inte så om vår morrhoppa får bestämma. Och skulle jag ge mig på att nolla är jag en erfarenhet rikare och medveten om varför jag börjar må illa om jag skulle börja göra det. Frågan som kvarstår är dock: kommer jag ihåg det då? ;-)