Blodgivning och träning

 

Bild lånad från Geblod

I fredags lämnade jag äntligen blod! Jag har hittat en ny hållplats då tiderna aldrig passar till den hållplats jag hittills varit anmäld till. Jag har jämt fått tacka nej och det känns minst sagt surt när jag faktiskt vill göra en insats och bidra på det sätt jag kan. Mitt järnvärde var lite lågt, 124 g/L, ingen fara på taket, men jag fick ett förmanande öga av sköterskan att jag bör se till att få i mig järntabletterna jag fick. Jag är duktig och lyssnar, jag tar mina järntabletter och försöker få i mig mer järnrik mat.

Jag lämnade blod senast i juni förra året. Då var mitt järnvärde lite lägre än vad det var i fredags men fortfarande ingen fara på taket. Dagen efter tränade jag och var totalt slut på passet! Ingen ork, ingen energi, kroppen var som en urvriden trasa. Huvudet ville och matade på. Kroppen strejkade och det var tvärstopp. Gissa om jag var sur! Men, jag kopplade aldrig detta till blodgivningen förrän en vän sa att det kan påverka upp till några veckor efteråt. Det är ju ganska logiskt egentligen. Jag har blivit tappad på 4,5 dl blod och de röda blodkropparna har minskat och med det blodets förmåga att transportera runt syret i kroppen i den takt kroppen kräver under träning. Det var en ny erfarenhet måste jag säga. Att vara så trött i kroppen trodde jag inte att man kunde bli.

 

 

I lördags var jag på utbildning på gymmet. Jag tänkte i mitt stilla sinne att det blir ganska "lugnt". Jo tjena. Det första instruktören säger är att vi själva ska komponera våra träningspass och testa och med sju träningsnördar var det inte de lättaste övningarna som hostades fram. Jag kände hur trött jag var i kroppen men vad fanken, jag testar. Ganska omgående sa kroppen ifrån. De allra enklaste övningarna blev övermäktiga och jag har nog aldrig flåsat som jag flåsade då. Mot slutet av utbildningsdagen körde vi en tävling, vi skulle "jaga" varandra för att få bra tid. Upplägget på övningarna ser du ovan. Dubbla kb och dead snatch var inga problem. Man maker lite trögt på slutet men de fixades. Problemen började vid Zurder squat (en boxningbag framför kroppen och gör knäböj). Jag fick knappt upp bagen och behövde hjälp och efter tre knäböj skrek benen. Orken var i botten. Instruktören rusade fram och hjälpte mig med knäböjen. Vilken trötthet! Efter lite flåsande gav jag mig på nästa övning. Putta en släde framför mig fyra varv. Jag klarade två varv sen stod jag där och pustade mot en ribbstol. Nu börjar irritationen komma. De resterande övningarna kämpades igenom på ren vilja även om kroppen protesterade. Thrusters vet jag inte hur många jag gjorde, inte alla, det vet jag med säkerhet. 10 vandrande planka är i vanliga fall nemas problemas men efter fem ville kroppen självdö på golvet. Helskotta heller, 10 ska jag bara klara av. Så det så! Det kändes som en evighet och flåset var i botten. Efter det 10 boxjump. De klarades fint. Kors i taket. De övriga kurskompisarna klarade två varv på dryga 10 minuter. Jag kämpade mig igenom ett varv på samma tid. Och var klippt slut!

 

Röda blodkroppar, erytrocyter

Bild lånad från Geblod

 

 

Hur kommer det sig att orken far i botten efter blodgivning då?

Då kroppen tappas på blod, 4,5 dl, försvinner ett antal röda blodkroppar vars uppgift är att transportera syre till celler i kroppen och koldioxid från cellerna till lungorna. De röda blodkropparna består av ofantligt många miljarder molekyler hemoglobin som binder syremolekylerna. Dessa tar längs tid att återbildas, och det tar  3 - 4 veckor innan Hb - koncentrationen har samma nivå som före blodgivningen. Hb är förkortning för hemoglobin och kan ses som ett mått på blodets förmåga att transportera syre. Vid lägre Hb - värde kan man känna av blodgivningen längre än den som har ett bra järnvärde. Ska man träna hårt, vill prestera maximalt eller står inför en tävling av något slag bör blodgivning inte ges veckorna innan. Vätskeförlusten kan kroppen ta igen inom det närmaste dygnet efter blodgivning.

Att träna samma dag rekommenderas inte då hård träning leder till vätskebrist och med det ökad risk för blodtrycksfall och svimning. Se till att få i dig vätska, vara utvilad och inte fasta innan du börjar träna efter blodgivning. Jag hörde även av en sjuksköterska att det finns risk att tappningshålet kan gå upp om man tränar samma dag då det blir ett ökat tryck i kärlet.