Halvvättern 2014

Vi klarade trampa 15 mil i år också! Vi klarade inte att komma under 6.01 som vi kom in på förra året, vi fick en betydligt sämre tid i år, 6.34, men på det stora hela tycker jag att denna runda var mycket bättre och trevligare än förra året. 

Förra året pressades det bara på men i år upplevde jag trevlig och skön cykling. Det är otroligt fina vägar och omgivningar vi cyklar på måste jag säga! Vi hade visst en snitthastighet på 25,2 km/tim så inte så himla tokigt. Det som drog ner vår tid var långa depåstopp trots att vi bara stannade i två depåer i år, Ödeshög och Rök. Förra året gjorde vi tre depåstopp. I år var det väldigt varmt och det blåste en del så vi hade i stort motvind fram till Rök (typ halva sträckan) men sen kom medvinden och farten ökade. Efter Rök upplevde jag bästa cyklingen.

Vi började att cykla med en klunga från Maif. Att cykla i klunga underlättar väldigt mycket men innan klungan "satte sig" var det ryckigt, väldigt ryckigt, och detta gjorde att jag tog slut. Det var mycket "trampa ifatt - bromsa in - trampa ifatt - bromsa in". När vi svängde ur en rondell efter Vadstena slog motvinden emot oss och jag fullkomligt dök, det var som att cykla in i en vägg och jag tappade rejält och försökte cykla ifatt. Klungan försvann men en kille var snäll, tog min vind och hjälpte mig tills vi kom ifatt. 

Vid Omberg tappade jag ännu mer (den berömda Ombergsbacken). Jag cyklade på bäst jag kunde. Anade lite surt från maken att vi inte var med klungan längre men på Omberg vill jag inte ligga i klunga. Det är smal väg, nerför och kurvigt. Jag tycker det räcker gott och väl att cykla solo i 35 knyck. Behöva ha koll på andra i klunga vete 17 om jag överhuvudtaget vill. 

Lagom när jag fått upp farten passerar vi en kontrollstation och där står alla i klungan och väntar in oss. Det hade de inte behövt! Lite snabb paus, fylla på vatten och några nötter i munnen och de drar iväg igen. Redan här stack de som speedkulor och jag släppte direkt. Jag skulle inte fixa deras tempo, jag var helt slut och då hade vi bara cyklat dryga tre mil. Det är 12 mil kvar att orka med. Maken var inte överförtjust men vi ska cykla tillsammans. Jag var lika trött efter dessa få mil som jag var efter alla 15 mil förra året. Vi sackade efter tidsmässigt och när vi stannade i Rök låg vi 20 min efter tidsschemat. För att klara under 6 timmar skulle vi behöva hålla ett snitt på 40 km/tim. Äh, det är bara att lägga ner. Jag sa till maken att vi siktar på att ta oss i mål på bästa sätt, tog det manjana och en kopp blåbärssoppa till, lite saltgurka och snodde åt mig en banan. Varför stressa liksom? :-) 

Vi kom runt utan punktering (i Vadstena fick dock en kille punktering så det blev ett stopp på dryga 10-15 min) och utan vurpor eller incidenter. Det var underbart att cykla med älsklingen, i år var vi mer "nära" mot förra året då jag kämpade frenetiskt i att hänga på och han drog mig för fullt. Han drog mig i år också och tog min vind men jag upplevde det bättre i år. Några gånger fick även jag tuppjucket, spättade på och blåste om (typ två gånger ;-) ) 

Bäst: cyklingen, loppet, folket, stämningen, omgivningarna, vägarna, utsikt, glädjen, gemenskapen, känslan, upplevelsen, dofter, ljud mm. 

Värst: Motvinden och värmen. Det är skönt att cykla i fint väder men denna värme var jobbig. Solen upplevde jag inte jobbig. Värmen gjorde mig väldigt törstig och det var flera gånger jag bara ville stanna och hinka i mig vatten. 

Hur laddade jag inför detta lopp då? 

Kvällen innan åt vi tacos och jo, en tortillia (icke lchf) fick jag i mig. I övrigt ren lchf - kost med extra vatten och fett. En Chia - blandning fick jag tips om och fixade i ordning (Chiafrön i vatten) som jag drack under kvällen och jag tog lite på morgonen. 

Inför start åt jag en portion havregrynsgröt med två råa ägg nerrödra. En kallsup intogs. En kallsup laddades i vattenflaskan, en flaska med bcaa, en kallsup i sadelväskan och en påse macadamianötter i väskan. Under loppet, i depåerna, åt jag totalt 2½ banan, saltgurka och två muggar blåbärssoppa. Två klunkar kaffe ärligt stulet av maken. Två gel tryckte jag i mig under cyklingen (fadäs, jag fick inte upp korken så det skvätte gel nästintill överallt och satans vad kladdigt det blir på broms och växel!), Enervit i flaskorna från depåerna. 

Efter loppet och i mål åt vi kycklingfile med kall sås och matvete (några tuggor matvete) och vatten. Väl hemma satt en dusch attans fint och sen åkte kompressionsbyxorna på. I år var jag bättre i kroppen. Förra året hade jag ont, som jobbig värk i ben, armar och kropp men i år var det huvudet som var tröttast. Inget ömt i kroppen. Dagen efter kände jag i hälsenorna, det var lite skumt att gå nerför trappan på morgonen när det liksom krasmade i hälarna :-) Jag slog till och med ner rumpan på min stadscykel och cyklade till jobbet dagen efter. Vi skulle cykla med klassen. Visst var det lite ömt i sittknölarna men efter några meters cykling kändes det ingenting. Till och med den berömda Akaciabacken här i stan klämde jag utan problem. 

Preppad och redo för start! 

Jag var grymt nervös inför att köra med Maif:arna i klunga!

Shit pomfritt. 

Lite shopping i tältet på torget. 

En ny (egen!) rosa cykeltröja. 

Strumpor.

Vind/regn - jacka med avtagbara ärmar. 

Cykelskor. 

Till nästa år ska jag INTE träna HIIT - training med repen innan HV. Tror ni jag kommer ihåg det? :-) Vila veckan innan loppet! Om det nu blir HV nästa år men det tror jag. Vinnarskallen vill ju komma under 6 timmar :-D