Inga måsten, ingen stress, bara vara

Igår kom vi hem efter en veckas semester i Turkiet. Vi landade i ett ljummet land som övergick till ett regnigt land. Guiden berättade om stora översvämningar ingen el och varmvatten. Det värsta ovädret på 30 år hade visst drabbat Turkiet fick vi höra. Guiden berättade om en kollega och det ovädret de haft var det värsta på de sju år hon befunnit sig i landet.

Poolerna var översvämmade med smutsigt vatten, avloppen fungerade inte och några hotellgäster berättade syner om högt vatten i hotellreceptioner när folk släpptes av. Vi fick inte den bästa starten. När vi fick ett rum möttes vi av skum doft i korridoren men det kan ju lukta lite suspekt på vissa hotell. När dörren öppnades slogs stanken emot oss! Mannen viftade med handen och stod som ett frågetecken när vi frågade om doften och han tyckte att det räckte med att vädra. Inga rum att byta med förrän tidigast nästkommande dag ... Vi satte korsdrag och höll för näsan. Golvet var blött, det fanns inget varmvatten, taket höll på att rasa in, det var mögelpåväxt på lampskärm och på toaletten som knappt höll ihop och sängarna var fuktiga och en var blöt. Sängkläder byttes men vad hjälpte det?
Med öppna balkongdörrar försökte vi sova i päckeldoften. Nästa dag fick vi ett nytt rum. Femte våningen med havsutsikt, torra sängar, torra golv, väldoft och varmvatten i både dusch och handfat! Vilken lycka!  

Hela familjen tog några timmar på hamam. Jag föll för ett erbjudande och gick all in! Så skööööönt!

En dag promenerade vi in mot antika Side. Vi har varit där tidigare så in på själva området gick vi aldrig. Vi satte kurs mot det turkiska Ullared och shoppade några t-shirts innan vi promenerade strandpromenaden mot hotellet.

Dag två bjöd på lite sol och vi intog stranden. Känslan i kroppen av att bara kunna sätta sig och någon tar disk och bäddar sängar, serverar den dricka man vill ha, plockar undan efter en (även om jag har svårt för detta och faktiskt gick in med disk), att bara vara utan att ha tider att passa (mer än frukost, lunch, eftermiddagsfika och middag då ;-) ) och bara slappa är helt underbar!

I vanliga fall brukar jag bli rastlös dag tre men nu kom aldrig rastlösheten. Jag stängde av. Det var först när jag pratade med en annan svenska som också var lärare som det slog mig: herrejäklar, på måndag drar det igång i 200 blås direkt! Jag har ju massor att göra hemma, planering ... Men vänta lite nu! "Släpp tanken, det är långt dit. Nu ska du njuta och stressa av."

Det var precis det jag gjorde. Med undantag för en del smärtsamma ställen och punkter på helkroppsmassagen så njöt jag. Inga tankar på jobbet.
Vardagen kommer vare sig jag vill eller inte. Nu har jag inte vardag. Nu har jag lov och semester!

Hotellets gym var ganska skrattretande men väl fungerande om man har lite fantasi. Den skeva skivstången var användbar och gick både att snatcha, göra thrusters, frontböj och pressar med.
Några löpturer på stranden blev det också. Hade inte jag semester? I semestern ingår det att må bra och så även träning :-)  

Sista dagen innan avresa och solen mottogs till fullo! Bilden nedan visar en av hotellets pooler. Svinkall, så den doppade jag mig INTE i. Sonen flöt däremot där i länge och väl.

Kvällen innan avresa blev dock inte som tänkt. Dottern vaknar och säger att hon har ont i magen. Jaja, du är hungrig. Några minuter senare hör jag ett välbekant ljud i magen, frågar om hon mår illa men hon skakar på huvudet. Instinktivt tar jag henne till toan och spyan landar på toagolvet ... Så var det med det.

På planet kräks sonen och resan från hotellet kantades av kräkspåsar till höger och vänster då jag satt i mitten. Maken blev dålig under torsdagen och sov sig mest igenom flygresan. Vi kom hem men det var inte den roligaste flygresan jag varit med om måste jag erkänna. Två timmars sömn och korta nappar under flygresan och jag var skapligt mör. Jag är glad att vi flög från Norrköping, ca en timmes resväg hem!

Den däckade familjen ...

Trött som en gnu blev jag istället övertrött och kunde inte koppla av så mellan tvättmaskiner, kräkningar, uppackning, handling, kräkningar, plockande, diskmaskin, kräkningar, tömning av kylskåp och fylla på kylskåp och en hel del annat försökte jag mig på en och flera vil i soffan.
Kvällens pass på gymmet blev ett totalt ihopknåpat spontanpass på plats men de 20 tränande som dök upp körde järnet och var väldigt nöjda! Det var helt underbart att se! Tänk vad svettiga, rödmosiga människor gör för en.
 
Klockan 21 (eller var det tidigare?) sov jag däremot som klubbad fram till 6.30 när jag undrade varför klockskrället ringde? Jag ska ju vara hemma för vab? Just ja ... Eftersom jag stängt av totalt har jag glömt vart diverse stenciler och annat gömts i klassrummet. Bäst att åka till jobbet och styra ordning till den som vikarierar på mina lektioner.

Så, från totalt lugn och utan måsten kastades man tillbaka in i vardagen snabbare än på en nanosekund. Tråkigt. Har vi ens varit borta? När jag stekte pannbiffar funderade jag på en familj som lämnat vardagen för fem månader i Thailand. Mamman ska arbeta i en svensk skola, pappan ska vara föräldraledig med barnen. Det skulle vara något!