Halvvättern 2015

Jodå, även i år stod vi i startfållan och gav oss iväg 8.42. Motvind, motvind kan vi sammanfatta denna runda med :-)


Efter Vadstena tappar jag klungan och med den ser jag min make framme i täten försvinna bort. Jaja, jag får gnöla själv. En klunga hängde jag på och det gick så bra men den tjorvade ihop sig och blev rörig så jag släppte dem. Två tjejer hamnade jag med men även de försvann sen. Jag tyckte det gick bra i motvinden, det gick inte fort men det kändes bra! In mot depån i Borghamn är det en snubbe som hänger på mig och jag tar hans vind. Telefonen ringer och jag svänger in på en ficka längre fram. Maken stod i Borghamn och väntade, han hade letat efter mig när han fick höra att jag tappat men hittade mig inte.
Lite sträck i Borghamn, tvätta rent nyllet och be om blodstoppande tamponger utifall att. Min näsa rann så förbaskat när jag cyklade själv och jag körde bonnsnytningar på löpande band. Långt senare fick jag se handskarna, blod överallt! Axeln var också full med blod. Undrar hur jag ser ut i ansiktet?? Lite torkning med saliv under trampningen och efter två rejäla regnskurar under turen sköljdes värsta blodstänken bort.

Motvinden när jag cyklade själv tog mer på benen än vad jag trodde, jag var skapligt trött i benen när vi kom till Ödeshög och efter Ödeshög. Jag började faktiskt misströsta, det är 10 mil kvar och jag är redan trött. Efter en backe, Tällekulle mojnade vinden lite och det tuffade på aningens bättre. Jag är ju inte alls snabb eller gillar uppförsbackar på något vis men på plan väg kan jag köra på.

Mot Rök var jag också trött och det känns som man bara trampar och trampar och den jäkla depån aldrig kommer! Sen rätt vad det är kommer den och det var så skönt att stanna! Kaffe, banan, blåbärssoppa och saltgurka så gav vi oss iväg igen. NU kom medvinden och jäklar vad vi trampade på! Mellan Rök och Skänninge var det helt underbar cykling och det gick både snabbt och lätt. Jag kände mig så pigg i både ben och kropp.

Vi stannade i Skänninge en sväng för sen kom motvinden och shit vilken motvind! Maken tog min värsta vind och jag fladdrade hej vilt på hans insida. Cyklisterna framför hade cykeln vinklade mot blåsten. Jord yrde upp från åkrarna och många vinglade ut i kanten. Ingen avåkning vad vi såg tack och lov. En vurpa såg vi, en kille for rakt ut i diket efter att ha touchat bakdäcket på cykeln framför. Det bara small till och han for iväg. Läskigt sånt där!

Stundvis fick vi medvind och då trampade vi på. I uppförsbacke och motvind dök jag rejält och älskade maken saktade in för att täcka mig. För honom var det här ingenting. Han låg på tunga växlar och trampade på lätt som en plätt medans jag kämpade för glatta livet och flåsade :-) (och suckade ;-))

Vi klarade inte målet under 6 timmar som vi har att klå eftersom vi kom in på 6.01 med tre depåstopp 2013. Irriterande! Förra året cyklade vi på 6.34 i fint väder och med två depåstopp. I år blev tiden 6.52, rejäl motvind och fem depåstopp som vi definitivt INTE har stressat på. Maken har hunnit prata cyklar och annat skit med övriga cyklister och jag har mumsat banan och saltgurka i godan ro och trasslat in mig i diverse svettiga kläder och hängslen på toa :-) Så, 18 minuter sämre tid mot förra året med nedrig motvind 2/3 av loppet är jag faktiskt väldigt nöjd med. Om jag inte tappat klungan eller om maken hittat mig efter att han fått reda på att jag tappat hade vi säkert kört in 15 min till.
Benen känns ok men aningens trötta, kroppen likaså men pigg ändå :-) Som jag känner nu vill jag inte cykla en HV till men vänta lite och jag har ändrat mig :-) Det här var en riktigt kämpig runda men ändå en väldigt bra runda. Ingen stress eller press.