Jag lyssnar på min kropp

Jag har varit sugen på att testa Colting-fasta. Den går ut på att man äter middag som vanligt och inte äter middag förrän dagen efter. Däremellan dricker man vatten, kaffe eller te. Jag har varit rädd att mitt humör, tålamod och ork ska åka i botten när jag har barn att ta hand om. Barn kan som de flesta vet testa ens tålamod på många olika sätt. I helgen funderade jag på min kropp. Jag gillar frukost, det är dagens bästa måltid enligt mig. Men, många gånger när jag äter mina ägg och bacon har jag tänkt på att jag äter trots att jag inte är hungrig. Grejen med lchf är ju just att man ska äta när man är hungrig och tills man är mätt. Så igår testade jag. Maken stekte som vanligt ägg och bacon till mig. Det plastades in och hamnade i kylen. Jag gav dottern frukost och läste tidningen med ett glas vatten. Det kändes konstigt, ovant men ändå rätt ok.

Förmiddagen gick. När dottern blev trött packades hon i vagnen och vi tog en promenad. Jag förvånades över hur mycket ork jag hade och jag skenade på rätt bra för att hänga med sonen som cyklade. Efter halva promenaden kom vi ihop oss. Han ville doppa fötterna i vattnet. Jag sa nej och sen gick sirenen hela vägen hem. I vanliga fall borde mitt humör åkt i botten och jag blir rosenrasande. Det uteblev. Istället blev jag nästan full i skratt över hela situationen. Den som såg mig lär garanterat inte tycka att jag är värd någon mom of the year award.

Vi kom hem. Sonen lugnade ner sig och vi tog snacket och allt var bra. Jag tog en halv mugg kaffe med en klick kokosfett i. Vatten åkte ner i mängder. Jag äter en medicin som ger muntorrhet. Och muntorr är jag. Dessutom var jag sugen på vatten. Vatten är otroligt gott! Runt 11.30 åt jag med barnen då de var hungriga. Jag var inte ett dugg hungrig men ur pedagogisk synvinkel tycker jag inte det ser bra ut att barnen äter och jag tittar på. Maken kom insläntrandes senare och åt med oss också. Jag tänkte på att jag åt mindre än vad jag brukar.

Eftermiddagen gick. Jag drack vatten och ytterligare en halv kopp kaffe med kokosfett intogs runt 15. Jag var inte hungrig och inte sugen heller. Runt 17.30 gick jag ner till sonens förskola för IUP-samtal. Efter 19 åt jag frukosten: ägg och bacon. Precis lagom. På kvällen kände jag något. Inte hunger direkt men inte heller sug. Något var det som jag inte kan definiera så jag hyvlade några skivor ost. Efter CSI surfade jag en stund och sen blev det sängen innan 23. Lustigt att jag inte är trött om kvällarna. Summan summarum:

Jag åt två måltider

Jag drack närmare 3 liter vatten utan att tvinga i mig

Kroppen kändes lätt och smal trots att jag väger mer än någonsin

Jag kände ett lugn

Jag hade ett stabilt humör

Jag upplevde aldrig hunger eller sug

Hela dagen kändes otroligt bra

Den känslan jag hade i kroppen har jag aldrig upplevt hittills. Det var en himla skön känsla att känna. Sonen brukar vara en mästare på att reta gallfeber på mig och jag flyger i taket. Inget sådant igår. Visst höjde jag rösten när vi promenerade och han skrek som en stucken gris men det var för att försöka nå honom och prata med honom.

Kanske är detta min melodi? Att skippa frukost och lyssna på kroppen istället för att äta när man ska bara för att? Jag tänker fortsätta så här och får utvärdera nästa vecka.