Jag undrar sa flundra

Det där Florapaketet stör mig! Den står där i kylen och passar inte in bland resten. Inte för att allt resterande innehåll är lchf på något sätt men ändå. I helgen kom jag på: undrar om det går att smälta ner och hälla över vildfågelfrö och jordnötter och ge till fåglarna? Det borde väl bli samma som fågelgodiset jag gjort men med Flora istället för kokosfett? Kommer jag ihåg det efter dagishämtning ska jag greja lite.

Ischoklad

Igår bakade jag lussekatter och när de gräddades passade jag på att fixa ihop lite ischoklad. Det tar ju sån tid menar jag. Jag missade dock en grej som jag skulle lagt på minnet, nämligen att dra plastfolie över alla innan de ställs i kylen för att förhindra att fettet lägger sig som en kant överst. Jag har en kant på mina. Om ni synar nedersta bilden så ser ni kanten. Ovansidan ser dessutom lite grådaskig ut men för att få ett fint kort vände jag botten på chokladen utåt. Ahhh, där tänkte jag till.

Jag gjorde ischoklad en annan gång men gillade inte riktigt den tjocka klump som hamnar i munnen när man gör i ischokladsformar så denna gång (detta tips kom jag ihåg!) hällde jag i muffinsformar. Meningen var att det skulle smaka lite mint efter pepparmintsaromen men den var jag visst för snål på. Jaja, de smakar bra ändå. Bäst till en kopp kaffe.

Ischoklad i muffinsformar

Ischoklad

70 g kokosfett
20 g smör
2 rutor mörk choklad
pepparmintsarom efter smak

Av detta fick jag 11 st

Smält allt i kastrull. Vispa ihop. Droppa ner mintaromen och smaka av. Häll upp i formar, dra plastfolie över och ställ kallt. Ta ut ut formarna och lägg i glasburk. Förvara kallt.

I brist på bättre

I veckan hände det jag inte trodde skulle hända. Bregotten tog slut. Nu ska ni få höra världens mest lama ursäkt(er): jag orkade inte skotta rent från snö, jag orkade inte borsta fram bilen under all snö, orkade inte salta uppfarten (vi har en schysst pulkabacke som ner- och uppfart), orkade inte pälsa på en styck bebis och tjafsa med en modell större bebis för att åka iväg till affären för att handla. Maken då undrar ni? Han hade hotelliv i Stockholm. Sånt där lyx ni vet. Med hotellfrukost. Bara äta och gå därifrån. Någon annan som gör maten och bäddar ens säng. Avundsjuk, jag? Hur kan ni tro det?

I alla fall för att återgå till ämnet. Ni vet den däringa gratispåsen som innehöll ett paket Flora? Gissa vad som togs till? Just det, Florapaketet öppnades. Med viss tveksamhet ska jag villigt erkänna. Det tog emot att bre det på sonens och kusinens smörgås och på min Finn crisp. Men jag gjorde det. Nu kom jag på, jag min dumma nöt, att jag lika gärna kunde brett på med smör. Satans vad jag är trög. Just det. Man blir ju dum och trög av lchf. Jag har bevisat det i detta inlägg. 2 gånger om.

Florapaketet var det ja. Att det ska vara så svårt att hålla sig till det jag börjar tjata om? När jag var fettskrämd köpte jag hem Flora när det kom som nyhet i butik. Jag minns att jag älskade smaken men fick grymt dåligt samvete över att jag lagt på ett tjockt lager på min smörgås. Jag älskar ett tjockt lager nämligen, har alltid gjort. Men åh, den är ju så fet och fett ska man ju undvika till varje pris annars blir man själv lika fet! Jag gillade smaken, jag njöt, jag tyckte den var underbar men köpte aldrig något mer paket. Jag köpte igen miniLätta. När jag blev sambo med min nuvarande make uppgraderade vi i alla fall till Lätta. Wohoooo! Typ ...

Nu när jag åt Flora satt jag och undrade vart den där goda smaken var. Den som de lovar i reklamen? Smakade den så här när jag njöt av den sist? Tyckte jag verkligen att det här, med en konstig, odefinierbar smak, var god? Eller är jag själv helt knäpp? Igår köptes ett paket Bregott hem. Vips slet jag upp paketet och drog en smörkniv igenom och stoppade i munnen. Där var den. Den goda, njutbara smaken. Så nu funderar jag. Fusk smakar fusk. Mat och visp som åkte i slasken smakade arsle (inte för att jag vet hur ett sådant smakar men ni förstår vad jag menar) och den här Flora smakade konstlad men någonstans där bortom allt anade jag en tendens till något eventuellt gott. Kanske men ändå inte.

Tänk. Var man så här bedövad för smaker när man åt lightprodukter och levde på Lätta? De gånger jag åt ute förfärades jag över att det bara fanns Bregott i småpaket till brödet. Bregott var ju rent fett! Nu förfäras jag åt andra hållet: det finns ofta bara Lätta eller ve och fasa! Becel. Nu äter ju inte jag bröd men det blir ändå automatiskt att jag kollar åt brödhörnan vid salladsbordet.

Generellt har min smak förändrats. Innan kryddade jag som en tok för att få maten god. På med buljong och salt i mängder. Nu använder jag inte så mycket buljong. Jag kryddar inte lika mycket och är mer sugen på nya kryddor. Jag gör egna kryddor och vill testa mer. Jag skulle behöva en kryddlåda till faktiskt. Jag saltar inte alls lika mycket. Men det behövs ju inte längre. Det är som det sägs om restaurangmat gjord på grädde. Det är äkta vara. Det är gott. Innan vågade jag knappt äta gräddsås på restaurang. Det var ju fett. Nu skippar jag potatis eller pommes och skrapar mer än gärna i mig den feta såsen.

Har din smak förändrats med lchf?

Jag finner inte ord ...

Stötte på det här på Kostdoktorns hemsida:

Pernillas Värld: Mildas fettskola


Jag säger bara: URK! Har man läst om margarin och hur det framställs och så vill man inte ta i det med tång. Pernilla W vill uppenbarligen det. Vill ni det?


Många länkar blev det, hoppas ni orkar med!

Den bästa träningen är den som inte märks

Snö är underbart på många sätt men även förädisk och jobbig. Underbar på så sätt att den skapar ljus och glädje för både liten och stor, förädiskt för olyckor och jobbig när det måste skottas. Tänk ett rejält lager, typ 10 meter (ja, jag överdriver), blötsnö. Då skyller man gärna på lite ryggont så den andre halvan får ge sig ut och ta hand om allt. Nja, så är det oftast inte. Jag tycker det är rätt skönt att skotta. Det ger träning fast man inte tränar. Det var dock inte värst skönt i ryggen att skotta med en stor gravidmage i vägen. Men det gick. Nu är magen borta och ryggen pallar mer. Orken också.

Igår var det premiär med snowracern ner till förskolan. David hoppade gladeligen på och vi yrde ner. Det gick ju hur lätt som helst. Så, samma visa på vägen hem. David hoppade på och Ouf! Det blev lite tyngre, lite jobbigare, lite kanigare och lite kämpigare. Vi har ju svagt sluttande uppför hela vägen hem. Lägg på det till oplogade gångvägar och snödrivor. Hem kom vi och jag kämpade på rätt ordentligt emellanåt. David på snowracern i ena handen och Alva i vagnen roddandes med andra handen. Vi hamnade lite ur spår ibland men vad gör det? Rätta till och iväg igen. De som såg mig måste undrat vad jag höll på med? På ett ställe kom jag mer bakåt än framåt. Träning, träning! Armarna fick jobba! Tänk vilka schyssta armmuskler jag kommer få. Ja, drömma kan man ju. Idag hade jag träningsvärk.

När vi slirat färdigt kom vi till pulkabacken vid Södergården. Där blev vi kvar ett tag. När jag gungade vagnen för att få Alva att sova skötte sig David själv i backen. Sen joinade jag. Men tror ni jag fick åka med? Näe då. Han skulle minsann åka själv! "Du är för stor mamma!" Schysst. Här kånkar man upp racern och så är det han som kiknar av skratt på nervägen. Fast det är klart. Sist vi brassade ihop gjorde vi stans vurpa och jag manglade David under mig innan jag sopade huvudet i backen. Det var snö överallt och David klagade på ont i foten, den som hamnade under racern. Man ska inte åka det sista åket. Bara så ni vet.

Och ha hjälm. Fånigt kanske men bra. Förra året brakade David in i ett träd. Han kunde inte bromsa då en kille kom i vägen. Det slutade på akuten med kräkningar, sluddrigt tal och en kropp som inte styrde. Kraftig hjärnskakning. Det vill jag inte uppleva igen. Så, på med hjälm om ni vet att det går tufft till!

Mörkrets tid är här

Igår tjuvstartade jag advent. Stjärnor och adventsljusstakarna åkte upp i fönstren. Ja, jag vet. Det är aningens tidigt men jag hade tråkigt och morrhoppan behagade sova ett långpass för omväxlings skull. David hade fullt sjå med en trolldeg. Tänk att så lite kan roa så mycket. På eftermiddagen tändes det upp. Eller ja, tändes upp. Det är ju mörkare än innan. Därför blir det att tända många ljus. Myspys på hög nivå!

Ignorera bananerna, jag äter inte sånt men de andra tre i hushållet gör det

Jag har ju min lilla egna, personliga utmaning att strunta i vågen och inte väga mig förrän 8/12. Jag erkänner. Jag fuskade i morse och klev på. De senaste dagarna har jag känt mig så stor och svullen så jag ville checka av läget en aning. Döm om min förvåning när vågen visade ner. Inget jätteskutt om ni tror det, bara -0,5 kg. Alltså, hur kan det ha hänt när jag har fuskat? Typ varje dag. Kan den neddragna amningen bidra, att kroppen inte behöver sina fettdepåer lika mycket nu? Då tolkar jag min uppblåshet som ett resultat av mitt fuskande. Eller tolkar, jag vet. Men jag kan ju låtsas vara dum.

Jag läste en artikel i Expressens Hälsa om Emma 46 år som blev trög av lchf. Det hon beskriver i artikeln är omställningsbesvär och har kroppen (och hjärnan) matats med kolhydarter för att sen tvärt inte få något alls är det klart att det blir lite kokobäng i hela kroppen efter det. Tror man annat? En rökare som slutar röka får abstinens, en godisråtta som slutar äta godis får abstinens då är det självklart att en person som skippar kolhydrater (socker och stärkelse) också får abstinens. Men vad vet jag, jag äter ju lågkolhydratkost och är dum. Jag åldras fortare och dör i förtid. Måhända. Dö kommer jag göra nån gång. Tills dess tänker jag äta på ett sätt som får mig att må bra. Så det så. Dumt va?

Tjolahopp och tjolahej ...

... faderullan faderej ...

Jag har fuskat, sicken grej

och mått skit, stackars mig

Men den som äter skräp och sött

kan inte förvänta sig att må gött

Med en mage som en ballong och ett huvud som bankar

det är resultatet av mina dumma tankar

De tankar som blev till handling

gav en sämre behandling

i kropp och knopp

Nej, jag mådde inte topp

Gamla hundar kan inte lära sig sitta

jag kan inte ens bara titta

Chokladen är god i både tanke och mun

jag borde lära mig att inte vara så dum

Men, det är lättare sagt än gjort

Mina (o)vanor är svåra att ändra

de går inte bara att vända

Jag faller för snabbt och för minsta lilla

jag vet ju att det alltid går illa

En dag är jag där

nu är jag här

och tar det för vad det är

En mättande latte tack! del 2

Idag lämnades sonen på förskolan efter att ha varit hemma 1½ vecka. Jag tog en promenad till biblioteket eftersom jag smart nog slängt med en av våra böcker när vi lämnat tillbaka lånade. En vänlig själv från biblioteket ringde igår upp och sa att vår bok fanns att hämta. Visst är jag smidig? Jag stod och glodde på boken och undrade varför jag lånat en bok som vi redan har, sen la jag ner den i tygpåsen bland de böcker som skulle åter. Ett litet sidospår. Åter till verkligheten.

Det var i alla fall en väldigt skön och uppfriskande promenad. Frostbitna träd, gräs och stilla vatten bjöd på många vykortsbilder. När jag var på väg hem (biblioteket öppnade självklart senare idag, jag gick i onödan ;-)) tänkte jag att jag skulle testa att göra äggmjölkskaffelatte igen men med det recept jag skrev ut tidigare. Sagt och gjort. När jag tagit mig uppför mördarbacken (efter att ha kanat ner en gång) så plockades grejerna fram här hemma.

Kaffet värmdes (bryggdes igår) och en hög smör slängdes i. Stavmixer, grädde och äggulor fixades fram. Ut med glaset, plopp ner med äggula och på med grädde. Ner med stavmixern. Tvärstopp. Varför trodde jag att det skulle gå? Tippa glaset och igång med mixern *frttttfrttttttrrrtttttt* Tippa lite mer på glaset och igång igen. *frrrrrrrrttttttttfffrrrrrrrtttttrrrrrrrr* Men skit i det då. Stavmixern läggs på bänken, sölar ner. Blandningen hälls i en skål, sölar ner (ja, jag är expert på att slabba). I med mixern igen. Åh, kolla så bra det går! Fram med nytt glas och häll över. Denna gång höll jag mig vid diskbänken. Bara för att jag var på tillåten mark sölade jag ingenting. Tänk om jag gjort det från början? Dumt. Har man inte arbete så fixar man sig det.

Jag mixar länge för att få fint skum. Kolla bilden. Ser ni så läckert?. Grejen är att jag inte är så himla förtjust i skum så den skedar jag bort. Smart va? Men det är roligt att köra med mixern (som min underbara make köpt per omgående bara för att jag råkade nämna att jag ville ha en stavmixer).

Äggmjölkskaffelatte

½ kopp kaffe

30-50 g osaltat smör

2 äggulor

0,5 dl grädde

Mixa allt (jag rekommendrar bägare). Häll i glas och njut.

En mättande latte tack!

Igår fick jag äntligen tummen ur! Jag gjorde äggmjölk för att ha i kaffet istället för grädde. Nu gjorde jag lite dumt recept insåg jag efter lite tjatter med "kompisarna" i lchf-tråden på Familjeliv, så jag får modifiera om nästa gång. Jag gjorde äggmjölk för sig och hällde på i kaffet. Det smakade faktiskt himla gott men någonting saknades så jag hade i ½ tablett Canderel. Vad jag saknade var något gräddaktigt och det fick jag tips om i tråden. Idag var jag fruktansvärt lat (jag är ju det) så istället för att orka fixa äggmjölk blev det enbart grädde i kaffet. Ja, jag vet. Höjden av slöhet. Jag får skylla på att jag innan dess serverat och fixat lunch till barn och mig, tvättat och hängt tvätt, röjt upp i huset och dammsugit (vita golv är fint men fruktansvärt opraktiskt har jag insett, jag som promt skulle ha vita golv), gjort en trolldeg, plockat i- och ur diskmaskin, sövt en gnällig unge, surfat och tvättat och hängt ännu mer tvätt. Jag har säkert gjort något mer som jag kan skylla på men ni fattar vinken ;-)

Äggmjölkskaffelatte

Det här receptet ska jag göra efter nästa gång:

½ kopp kokt kaffe

30-50 g osaltat smör eller kokosfett

2 äggulor

0,5 dl grädde

Smält smöret och mixa med äggula. Häll på grädden. Mixa/vispa för härligt skum. Häll över kaffet. Njut!

Jag har annars gjort äggmjölk så här:

2 dl kokande vatten

2 äggulor

20 g smör

Igår använde jag 20 g smör och jag blev hungrig ganska snabbt efter så mer smör/kokosfett för mättnad vill jag påpeka.

Finn (många) fel

Jag fick ju med mig en gratispåse från Ica förra veckan. Inga produkter vi använder men så tänkte jag att jag kan använda "grädden" i kaffet. Kaffet hälldes upp, i med en klick kokosfett och fram med paketet. Så fick jag se kortsidan: "Mjölkbaserad vegetabilisk fettblandning". Hallå? Kolla ingredienserna. Jag köper oftast 36% vispgrädde (inte helt perfekt med karragenan, jag vet) när inte enliters vispgrädden finns. Jämför innehållsförteckningarna. Valet var enkelt. Efter att jag fotat klippte jag Mildas förpackning och hällde ut i slasken. Det var en smått trögflytande blandning. Så smakade jag typ 3 droppar och den smakade ... Ja, jag vet inte vad den smakade, jag har inte kommit på det än. Den smakade inte gott, det är en sak som är säker. Inte i närheten av att smaka grädde i alla fall. De som använder den är säkert nöjda (och har ett icke fungerande smaksinne).

När jag hällt ut innehållet och slängt i sopppåsen såg jag detta ovan på andra kortsidan. Ja, tillsätt mer skit till skiten bara. Det jämnar säkert ut. Vispas väl kyld för bästa resultat? Går den inte att vispa annars? Fanken, jag borde ha testat. Jaja, den rinner i avloppet nu. *nu ploppade en sarkastisk kommentar upp men den behåller jag för mig själv* Jag är på hugget idag :-)

Efter graviditet

Först vill jag börja med att tacka scorpio för din härliga kommentar i inlägget nedan! Jag vet inte vem du är men du värmde mitt hjärta. Ni alla som kommenterar här gör mig så där barnsligt, lyckligt glad, typ som en ko som släpps ut på grönbete och som studsar ut med spralliga ben som fladdrar åt alla hål. Har ni sett en sån ko? Inte jag heller, men jag föreställer mig en framför mig nu. Den ser urfånig ut. Precis som jag. Jag älskar att läsa era kommentarer, det är bland det bästa jag vet!

Idag ska jag bjuda på bilder som jag länge tänkt lägga ut men alltid fegat ur i sista sekund. Sen tänkte jag: vad har jag att skämmas för egentligen? Det är så här jag sett/ser ut vare sig jag vill det eller inte. Alltså, det är min mage jag ska visa. Min fetmage. Dallrig, sladdrig, degig, stor, mjuk. Men den är min. Meningen var ju att jag skulle lägga ut före- och efterbilder vid det här laget men eftersom jag går ner, upp, ner, upp, står still, ner, upp, ner, upp, står still och så vidare så har jag lagt ner med att kämpa emot min kropp (som uppenbarligen av en skitdum anledning bara måste hålla hårt på sina fettdepåer) och äter nu istället för att må bra. Resten tar jag itu med sen. I alla fall, håll i hatten för här kommer de. Vågar man visa sig offentligt efter detta? Äh, skit samma.

Snittdagen

Några timmar innan Alva kom till världen

v 40 eller 39+4

Här kände jag mig smal ... yikes ...

8 dagar efter

3 veckor efter

Här har jag "rasat" på överkroppen så bh:n var för stor i omfång

Sen hände något

Fläsket fördelade om sig och allt satte sig som en tunna runt mage, höfter och rumpa
Jag svullnade och bh:n kändes igen lagom

Ca 2 månader efter

Bilden ovan är från i somras. Maken har gjort staket på baksidan och slänten som vi aldrig blivit nöjda med arbetas om. Jag planterar fröer och jag minns att jag denna dag spatserade runt i trädgården och kände mig så smal! Typ "Kolla på mig, jag fick barn för inte så länge sen och se så smäck jag är." Sen satt jag en dag och kollade igenom bilder maken tagit med nya kameran och kommer till denna. Först blir det:

Men vad i helvete, det är ju jag ...?

Sen måste jag kika närmare (ni vet som äldre gör när de inte ser texten i tidningen) för att verkligen vara säker på vad det är jag ser. Och vad ser jag? Fasa, kolla in bilringen! Kolla moppedäcket mitt på! Kolla dubbelhakan! Kära nån, där gick jag runt och kände mig smal. Jag var ju fet! Allt sitter ju i begrundarens ögon och ja, jag kände mig fet. Och tyckte det var aningens pinsamt för att jag gick omkring och kände mig smal. Det finns de kvinnor som ploppar ut ett barn och hoppar i sina minimaliska jeans när de åker hem från bb typ 4 timmar senare. Vi kan enas om att jag inte tillhör den skaran kvinnor. Jag använder mina jeans nu. I alla fall. Idag väger jag ca 4 kilo mindre än på bilden ovan. Då hade jag inte riktigt tagit tag i att äta lchf. Jag åt lite hipp som happ men med lutning åt lchf. Med andra ord: jag fuskade en del. Inte undra på att jag såg ut som jag gjorde.

Idag ser jag ut som på bilden efter 3 veckor. Det jag tappat i vikt syns mest om handlederna och kring nyckelben/axlar. Bilringen på magen är kvar. Magen är fortfarande lika lös och sladdrig som innan. Eller som sonen säger "Jag gillar din degmage mamma." Någon gång ska den bli mindre och kanske kan jag då lägga ut dessa före- och efterbilder?

Gratispåse

Igår när jag var och handlade kom en kvinna och stoppade ner en provpåse i kundvagnen när jag betalade vid betalstationen. Jag tackade men hann inte se vad det var. Provpåsar är kul och gratis är gott. När ungar var instuvade och fastspända i bilen, varor instoppade i bagaget och kundvagnen återlämnad körde vi hem och höll på att meja typ 3 fotgängare. Använd reflex och kliv inte bara rakt ut i gatan! *drar en icke barnvänlig ramsa*

En liten parentes så där. Väl hemma packade jag upp ungar och varor. Påsen fick sig ett span. Tanken är god men det är inga varor vi använder. Varför kunde det inte varit Icas egna smör och grädde istället?

Broccoligratäng

Jag gjorde lax (smakade blä, billigt skit) och ville ha något till men inte bara kokta grönsaker. Jag ville ha något ... mer ... något saftigt och gott. Men vad? Hjärnan stod still (inget ovanligt i och för sig) men det enda som ploppade upp var gräddstuvade grönsaker. Nä, inte idag. Sen tänkte jag, om man tar lite av det och det och det och det och slänger ihop, hur blärkigt kan det bli? Eller gott? Nu var det maken som kom hem på lunch och han äter det som serveras, jag är knussligare så shoooot!

Ner i frysen och hämta broccoli, släng i en ugnsfast form. Gegga ihop grädde med creme fraiche, någon klick Philadelphiaost, på med smör, lite salt och peppar och en hög ost. In i ugnen och volia! Knussliga jag tyckte det var gott, riktigt gott! Betydligt godare än den äckliga laxen. Den åkte i soporna. Köp inte billig lax säger jag bara, speciellt inte om den ser lite "suspekt" ut. Bortkastade pengar. Maken har fått sig en one-on-one-lektion efter sitt misstag. Lax ska se rosa och fin ut, inte mot det grådaskiga hållet. Bara så ni vet (men det tvivlar jag inte på att ni vet).

Broccoligratäng 2 personer

Broccoli, valfri mängd

1½-2 dl grädde

1 dl creme fraiche

3 msk Philadelphiaost

smör

ost

salt & peppar

Lägg broccolin i ugnsfast form. Hyvla över ost så det täcker. Blanda ihop grädde, creme fraiche, Philadelphiaost, salt och peppar och häll över. Avsluta med ett tjockt lager ost så det täcker broccolin. Ställ i ugn 200 grader i ca 20 min (eller tills osten fått fin färg).

Man tager vad man haver ...

Förra veckan, eller allt som oftast, var inspirationen för matlagning lika med 0. "Vad ska vi äta?" är en ständigt passerande fråga och ändå får jag inte tummen ur att skriva matsedel. Nån gång, kanske? I alla fall, där stod jag med kylskåpsdörren på vid gavel, lunchen började ticka fram och jag visste inte vad jag skulle äta. Inget färdigt, inget uppe och hjärncellerna krockade inte riktigt ihop någon en idé. En titt i byttor oh lådor: 2 kycklingfiléer, lite bacon, grädde, creme fraiche och annat. Äh, jag höftar ihop något! Sagt och gjort. En lunch blev det, en rätt maffig sådan så jag höll mig mätt länge. Jag blev till och med aningens illamående men det gick tack och lov över snabbt. Illamående är inte min grej.

Kycklingröra 1 person

1 st ugnsbakad kycklingfilé i tärningar

4 skivor bacon

ca 30 smör

1 dl creme fraiche

1 dl grädde

någar ostskivor

salt & peppar

Skär kycklingfilén i tärningar. Klipp baconet och knaperstek. Häll på grädde, creme fraiche, ost och kyckling. Låt puttra ihop 5 minuter. Smaka av med salt och peppar.

I affären

Så här tomt gapade hyllan igår. De små paketen med Bregott var slut och det finns mer av det blärkiga typ Lätta och Becel. Bilden behöver inte kommenteras vidare.

Sprid vidare

Det här från Sanna Ehdin stötte jag på på Kostvägen via Facebook. Skrämmande att folk trots allt köper produkterna men de vet säkert tyvärr inte bättre. Jag var en av dem, använde Lätta och margarin, solros- eller majsolja. Jag blir mörkrädd när jag vet vad som väntas i skolmatsalen framöver för mina barn ... Gissa om jag kommer bli en jobbig förälder som tjatar ;-)

Läs även detta från Katrineholms Kuriren

Miljöpartister ser närmare på margarinet